Under senare år har vi blivit uppmärksammade på att
åtskilliga barn rövats (kidnappats) bort från
vårdnadshavaren och förts till annat land.
Risken för ett bortrövande är störst där fadern är av
utländsk härkomst och modern svenska. Oftast är det män
med muslimsk tro som genom denna anser att det är
mannen som har ansvaret för ett barns uppfostran. Som
regel är det ändå mamman som har vårdnaden om barnet.
Mamman är dagligen rädd för att fadern skall lyckas i sitt
uppsåt att kidnappa barnet. De frågor hon ställer sig är:
Kan jag skydda mitt barn från bortrövandet? Om
bortrövandet har genomförts, hur skall jag få tillbaka
barnet? Har jag stöd hos svenska myndigheter och hur skall
de kunna hjälpa mig? Detta är några av de frågeställningar
som mamman till ett kidnappningshotat barn önskar svar
på. På grund av kidnappningsrisken är det naturligt att
mamman vägrar fadern umgängesrätt med barnet utan att
det finns en kontaktperson med hela tiden.
Föreningen ''Bortrövade barns föräldrar'' bildades i april
1991 av fem kvinnor som fått sina barn bortrövade (8
stycken). Föreningen är en ideell organisation och lever
under knappa ekonomiska omständigheter. Ett årligt anslag
som täcker en funktionär samt kostnaden för ett centralt
kontor skulle vara till stor hjälp.
Föreningen har kontaktat några av oss
riksdagsledamöter för att försöka få hjälp med att få tillbaka
sina barn. Föreningen har presenterat exempel där svenska
medborgare, av utländsk härkomst, fört bort barnet till
''sitt'' ursprungsland, och då till far- eller morföräldrar i
uppfostringssyfte enligt sin egen ''tro''.
Ett barn behöver både sin mor och sin far. Där
vårdnadshavaren vägrar umgängesrätt har hot om
bortförande av barnet uttalats. Det är för barnets bästa som
vägran sker. Det finns fall där såväl fadern som modern är
kvar i Sverige men barnet finns utomlands. Ett förstärkt
skydd mot bortrövning eller kidnappning är mer än väl
motiverat.
Denna förstärkning kan bestå i:
1. Fängelsestraff för den som för bort barnet till annat
land i strid med vårdnadsbeslut.
2. Ett intensivare arbete för internationella
överenskommelser om hur staterna och deras rättssystem
skall hantera dessa frågor. FN borde här kunna spela en stor
roll.
3. Möjlighet för domstol i Sverige att vägra
umgängesrätt om det föreligger risk för bortrövande.
4. Ett bättre stöd från UD:s sida till drabbade.
5. Rättshjälp till den drabbade för processer såväl i
Sverige som utomlands för drabbade föräldrar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ett förstärkt skydd
mot bortrövande av barn.
Stockholm den 25 januari 1994
Nils Nordh (s)
Lena Öhrsvik (s)