I samband med en skilsmässa drabbas barnen på olika sätt. Inte alltför sällan förekommer konflikter mellan föräldrarna.
Det finns inget viktigare än att värna om våra barn och ungdomar. Givetvis måste alla barn ges största möjlighet, att utvecklas till ett liv i lugn och harmoni. Flertalet barn i vårt land har i stort sett en gynnsam situation särskilt om man ser det i ett globalt perspektiv. Men det finns en del barn som lever under mycket svåra förhållanden. Det handlar om de barn där föräldrarna efter en separation bosätter sig på olika orter. Oftast handlar det om, att föräldrarna var för sig bildar nya familjer.
Risken är uppenbar, att barnen från det första äkenskapet hamnar på undantag.
Föräldrabalkens huvudprincip är att trygga barnens umgängesrätt med båda föräldrarna. När föräldrarna bosätter sig långt från varandra har oftast en överenskommelse gjorts hur kostnaderna för umgängesrätten skall fördelas.
I vissa fall uppstår problem. Enligt föräldrabalkens 6 kap. 15
§ som reglerar umgängesrätten framgår vårdnadshavarens ansvar för att barnens behov av umgänge med den förälder som inte är vårdnadshavare tillgodoses. Tyvärr finns en klar brist i föräldrabalkens huvudprincip, för de fall där umgängesrätten inte förverkligas på grund av ekonomiska skäl.
Vi anser att det vore rimligt att föräldrabalkens 6 kap. 15
§ ändras så att, om ej annat avtalats mellan föräldrarna, kostnaderna för umgänge skall delas lika. Om föräldrarnas ekonomiska situation är mycket olika, bör detta utsättas för en skälighetsprövning.
Barnens rätt till fortlöpande kontakt med båda föräldrarna är det viktigaste. Eftersom frågan varit föremål för utredning under ett antal år, hoppas vi att man inom det snaraste tar ställning i denna fråga.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att barnens rätt till umgänge med båda föräldrarna tryggas.
Stockholm den 24 januari 1994 Per Stenmarck (m) Maud Ekendahl (m)