Våra lagar är tyvärr inte alltid anpassade till den verklighet vi lever i. Detta gäller till viss del civilrätten och äktenskapsbalken i synnerhet. Redan när denna togs i bruk 1988 grundade den sig på en jämställdhet som varken fanns då eller nu.
I dagens samhälle där förändringar sker såväl i attityder som i de trygghetssystem vi vant oss vid måste vi börja ta större ansvar såväl för oss själva som för varandra inom familjens ram.
Det vore därför rimligt att snarast göra en översyn av de lagar som berör familjen. Strävan bör vara att stärka familjens civilrättsliga ställning och verkligen betrakta den som en enhet. Dessutom är kvinnans ställning högst godtycklig enligt rådande äktenskapsbalk. Den förutsätter lika villkor, vilket för det mesta är orimligt med hänsyn till barnafödande, deltidsarbete eller hemarbete. Bland annat bör ATP och pensionspoäng fördelas lika mellan makar.
Det bör också vara rimligt att diskutera ett värde av de tidsmässiga insatser som sker kring hem och barn. Detta sker ofta till familjens gagn men på bekostnad av yrkesmässiga insatser, och med ekonomisk förlust för den som utför dem. Hänsyn till detta bör i större utsträckning tas vid en bodelning och vid beräkning av underhåll. Detta skulle skapa en ökad trygghet för dem som väljer att prioritera familjen och barnen, men också ge en större respekt för de insatser som görs.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av civilrätten i syfte att stärka familjens rättsliga ställning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om värdering av tidsmässiga insatser kring hem och barn.
Stockholm den 24 januari 1994 Anne Rhenman (-)