Aktiebolagslagen innehåller åtskilliga regler som syftar till att skydda borgenärerna. Deras rätt är inte i fara så länge tillgångarna överstiger skulderna och alltså vid en likvidation kommer att ge åtminstone någon utdelning till aktieägarna. När utvecklingen i företaget är sådan att aktiekapitalet börjar naggas i kanten finns föreskrifter om skyldighet för styrelsen att upprätta s.k. kontrollbalansräkning. Visar den att mer än halva aktiekapitalet är förbrukat skall styrelsen till extra bolagsstämma hänskjuta frågan om bolagets framtid. Bolagsstämman har sedan åtta månader på sig att avgöra om bolaget skall gå i likvidation eller ej. Det är givet att under denna tid läget kan försämras. Erfarenheten visar att det kan gå fort.
Åttamånaderstiden bör jämföras med tidsfristerna för återvinning i konkurs. Dessa är i regel tre månader och innebär att för borgenärerna ogynnsamma affärer som gjorts under tre månader före konkursen skall gå åter. Det är enligt min mening tydligt att vad som enligt aktiebolagslagen är en kritisk period bör vara det också i konkurslagen.
Jag föreslår därför att den s.k. fristdagen i konkurslagen skall vara den dag styrelsen finner att kontrollbalansräkning utvisar att aktiekapitalet är till mer än hälften förbrukat. Förslaget för med sig att styrelsen skall vara skyldig att till Patent- och Registreringsverket anmäla att kontrollbalansräkning upprättats. Annars blir tredje mans ställning i återvinningshänseende alltför prekär. Försummelse att fullgöra denna skyldighet liksom försummelse att upprätta kontrollbalansräkning bör medföra personligt betalningsansvar för styrelseledamöterna inte bara, som fallet är idag, för nya förpliktelser utan också för den skada borgenärerna åsamkas genom att fristdagen senareläggs.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av konkurslagen (1987:672) och av aktiebolagslagen (1975:1385) i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 24 januari 1994 Stig Rindborg (m)