Företag i ekonomiska svårigheter behöver åtgärdas i
någon form. I vissa fall är avveckling genom konkurs rätt
åtgärd men i många fall bör man i stället försöka med
rehabilitering. Det gäller då att rädda ''problem''-företagets
''friska'' kärna och undvika kapitalförstöring och
arbetslöshet. Men lämpliga rehabiliteringsformer saknas
och nuvarande lagstiftning är otillräcklig. En ny lagstiftning
bör utformas med två huvudlinjer, varvid
företagsrekonstruktion används för omfattande
förändringsåtgärder medan enklare saneringsåtgärder
genomförs i form av företagssanering.
Företagsrekonstruktionens huvuddrag
Företagsrekonstruktion är alltså beteckningen på det
åtgärdspaket som behövs för en omfattande förändring av
ett företag. Rekonstruktionens syfte kan vara antingen att
fortsätta hela företagets verksamhet med inriktning att
återfå lönsamhet eller att fortsätta med delar av företaget
men sälja av olönsamma eller onödiga delar eller att
överlåta hela företaget till going-concern-värden. Sedan får
rekonstruktionen inriktas på att tillgodose det fastställda
syftet. Detta kan då ske med helt eller delvis kvarstående
åtaganden för företaget. Av grundläggande betydelse är att
rekonstruktionen genomförs inom en lagfäst tidsfrist.
Rekonstruktionen bör i princip handhavas av en
administrator med god ekonomisk och juridisk
kompetens. Hans uppgift är att klarlägga syftet, skaffa
beslutsunderlag och informera berörda parter. Han är sedan
skyldig att genomföra rekonstruktionen i enlighet med
erhållna direktiv.
Administratorn har att vidtaga många skilda åtgärder.
Till en början ska han utreda det ekonomiska läget dvs.
främst verksamheten, tillgångar och skulder samt
finansieringsläget. Därefter ska han avlämna en preciserad
rapport med förslag till fortsatt agerande. Särskilt viktigt är
förslaget till rekonstruktionsplan som bör behandla fyra
punkter. Allmänt måste man ta ställning till frågan om
ändring av verksamheten ev. i förening med ändring av
borgenärernas rätt. Frågan om verksamhetsförändring
beträffande produktion, marknadsföring, administration,
rationalisering och delavveckling måste diskuteras.
Dessutom måste den ofta helt avgörande frågan om behovet
av kapitaltillskott för fortsatt drift ingående undersökas.
Samtidigt måste man ta ställning till den svåra frågan om det
behövs rättighetsförändringar beträffande avtal eller
skulder. Slutligen måste av planen framgå om gäldenärens
rådighet ska inskränkas och i så fall helt eller delvis. Vidare
är det administratorns uppgift att avhålla möten med
gäldenären, borgenärerna och domstol eller annan instans
för att fatta beslut eller få godkännande, allt då helst i
enighet. För övrigt är naturligtvis administratorn skyldig att
följa rekonstruktionsplanen och att så snart som möjligt och
senast inom den lagfästa fristen avsluta administrationen.
Företagsrekonstruktionen ger vissa viktiga rättsliga
effekter. Det blir en omedelbar betalningsinställelse och
dessutom verkställighetsstopp. Gäldenärens rådighet bör
kunna inskränkas men då kanske endast genom
domstolsbeslut. Dessa rättseffekter är omfattande och
ingripande och får därför inte tillåtas pågå under någon
längre tid och fristen bör förslagsvis fastställas till max 90
dagar. Tidsplanen för rekonstruktionen måste ligga inom
denna ram och hållas vid genomförandet vid äventyr av att
hela rekonstruktionen faller.
Vid många rekonstruktioner är det nödvändigt eller
lämpligt att försöka åstadkomma
rättighetsförändringar, alltså justering av avtal eller
andra åtaganden samt av- eller nedskrivning av fordringar.
För fast egendom belastad med säkerhetsrätter uppkommer
särskilda problem. En modell som bygger på s.k. simulerad
försäljning kan kanske vara en lämplig lösning.
Grundtanken är hämtad från exekutionsrätten och innebär
att man låtsas göra en exekutiv försäljning. Det rätta
fastighetspriset fastställes därvid genom en omsorgsfull
opartisk värdering. Resultatet av den simulerade
försäljningen blir att de säkerhetsrätter som ligger över
detta pris faller bort. Detta är grannlaga frågor eftersom
man därmed ingriper i gällande juridiska rättigheter. I
princip kräver detta överenskommelse mellan berörda
parter. Men ytterst måste övervägas om det behövs en
rättslig möjlighet att via domstol åstadkomma för
rekonstruktion nödvändiga rättighetsförändringar i strid
mot någon motparts vilja.
För att skapa förtroende för rekonstruktionsinstitutet
samt uppnå ett acceptabelt resultat krävs en fungerande
tillsyn över administrationen. Detta skapas till en
början genom att samtliga borgenärer känner sig
välinformerade genom erforderliga sammanträden eller på
annat lämpligt sätt. Ytterst bör sådan kunna krävas genom
hänvändelse till domstol, som bör ges vid behörighet att
medverka till en fungerande tillsyn. På förekommen
anledning bör domstol även på eget initiativ kunna utöva
tillsyn i rekonstruktionsfall.
Företagssaneringens huvuddrag
Företagssanering i stället för företagsrekonstruktion bör
användas i de fall ett företag har ''enklare'' ekonomiska
problem främst hänförande sig till skuldbelastningen.
De aktuella saneringsåtgärderna blir då främst
förändrade betalningsvillkor -- i form av förlängd
betalningstid, lägre amorteringsbelopp och sänkt
räntesats -- eller ändrade säkerheter. Även en simulerad
fastighetstransaktion ska kunna vidtagas, om den kan anses
okomplicerad. Det gäller som alltid att finna en samlad
lösning.
Saneringsförfarandet initieras oftast av
företagsledningen. Saneringen bör då beslutas helst i
enighet mellan fordringsägarna och gäldenären med eller
utan ändringar i framlagt saneringsförslag. Om enighet inte
kan uppnås får problemet gå till domstolsavgörande.
Saneringsöverenskommelsen bör som rättsföljd få
bindande effekt för samtliga deltagande borgenärer. Vid
pågående företagssanering bör rätten kunna stoppa
konkursförfarande.
Vid företagssanering bör kunna anlitas någon form av
saneringsbiträde. Ett sådant biträde bör ha hög kompetens
och god erfarenhet om än ej som en administrator och han
bör kunna inhämta råd av domstol. Klagomål bör kunna
framföras till domstol.
Tillsyn över företagssaneringen kan ske genom domstol
och då både av saneringsbeslut och saneringsbiträde.
Den rättsliga regleringen
Företagsrehabiliteringens rättsliga reglering
innefattande företagsrekonstruktion och företagssanering
ska kännetecknas av att borgenärskollektivet ges en central
maktställning. Regleringen bör följa tre grundläggande
allmänna riktlinjer. Regelsystemet bör ges en flexibel
utformning som ger stor frihet att välja rätt form för
företagets rehabilitering och även möjliggör en stegvis
tillämpning från helt frivilliga till direkt domstolsstyrda
förfaranden. Dessutom är det nödvändigt med ett snabbt
förfarande och en billig procedur.
Företagsrekonstruktion bör i första hand ske i
utomjudiciella former. En sådan rekonstruktion kan
genomföras i varierande utformning. Det kan ske med eller
utan administrator, med olika inriktning och planering, med
eller utan förändring av verksamhet samt med eller utan
förändring av rättigheter. I samtliga fall bör strävan vara att
utnyttja enklast möjliga nivå. I första hand ska
beslutsreglerna helst bygga på enighet eftersom man i annat
fall hamnar i ett inomjudiciellt förfarande. Förfarandet ska
stå under effektiv tillsyn och klagomål kan riktas till
domstolen.
Ett inomjudiciellt förfarande överensstämmer med ett
utomjudiciellt med den viktiga skillnaden att domstolen är
inkopplad från början eller senare och därefter till slut.
Typfallen är naturligtvis att oenighet har uppstått mellan de
berörda parterna, varvid domstolen får avgöra tvisten.
Företagssanering är i sin enklaste form ett
utomjudiciellt förfarande och bygger alltså på en frivillig
skuldsaneringsplan med ett ansvarigt saneringsbiträde
under tillsyn av domstol eller annan lämplig instans. Vid
tvist kan dock företagssaneringen bli ett inomjudiciellt
förfarande som kan innefatta domstolsbeslut.
För övrigt bör den egentliga rehabiliteringsregleringen
kompletteras med regler som främjar målet att uppnå
ekonomisk rehabilitering av fler företag än för närvarande.
Så kan ske genom bl.a. följande åtgärder. Till en början bör
införas en grundregel, som innebär att man i första hand ska
pröva företagsrehabilitering och först därefter tillgripa
konkurs. Vidare bör man göra en genomgripande översyn
av förmånsrättsordningen med inriktning på att öka
rättvisan mellan borgenärerna -- genom att minska
spännvidden i förmånsrättsordningen -- och därigenom
också öka intresset hos alla borgenärer av att genomföra
företagsrehabilitering.
Avslutningsvis bör endast understrykas det stora
behovet av ett fungerande rehabiliteringsförfarande som
kan utnyttjas av alla företag i alla uppkommande
ekonomiska problemsituationer för att undvika onödiga
konkurser.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ekonomisk rehabilitering av
företag,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om översyn av
förmånsrättsordningen.
Stockholm den 24 januari 1994
Bengt Harding Olson (fp)