Under senare år har konkurserna ökat explosionsartat.
1992 var antalet företagskonkurser 21 219 och under år 1993
ca 19 000. Konkurserna 1992 berörde ca 80 000 anställda.
Huvuddelen av företagen hade mindre än fem anställda.
Under 1993 har problemet med
bekvämlighetskonkurserna uppmärksammats på allvar.
Med bekvämlighetskonkurs menas att en företagare som
blivit kraftigt överskuldsatt försätter sitt företag i konkurs.
Därefter köper han från konkursboet ut de tillgångar i form
av maskiner och varulager som bedöms värdefulla för
fortsatt drift. Verksamheten fortsätter ofta under samma
firmabeteckning som det tidigare företaget. Förfarandet
kan ske så snabbt att omvärlden inte uppmärksammar
konkursen. Resultatet blir att den fortsatta rörelsen kan
drivas vidare utan att man tar ansvar för de egna skulderna.
Inte helt sällan sker denna typ av rekonstruktion, genom
konkurs, med bankens direkta medverkan. Förlorarna vid
konkursen blir företagets leverantörer och statsverket.
Konkursinstitutet i sin nuvarande utformning inbjuder
till konkurser genom att förfarandet är så enkelt, och
genom att tillräckligt återhållande regler saknas. Bl.a.
reglerna om realisation av egendom vid konkurs gör att
någon reell spärr mot konkursmissbruk inte finns. I
konkurslagen finns regler om automatiskt näringsförbud för
enskild näringsidkare från och med konkursdagen till dess
konkursen är avslutad, men få företag drivs idag under
formen enskild firma. Vidare finns det lagregler om
näringsförbud för den som allvarligt förbrutit sig i
näringsutövningen, men reglerna tillämpas praktiskt taget
aldrig. I Sverige har i dag totalt 151 personer näringsförbud.
Under hösten 1993 har en interdepartemental
arbetsgrupp lagt fram ett förslag till åtgärder mot
konkursmissbruk och ekonomisk brottslighet,
''Företagande och konkurrens på likvärdiga villkor''.
Betänkandet innehåller inga egentliga förslag som kan
förväntas hindra eller ens försvåra konkursmissbruket.
Detta är oacceptabelt då konkursmissbruket utgör ett hot
mot fri och sund konkurrens. Det är av yttersta vikt för ett
livskraftigt och fritt näringsliv att konkurrensen kan ske på
lika och av lagstiftaren sanktionerade villkor.
Bekvämlighetskonkurser kan begränsas genom att det
automatiska näringsförbudet utvidgas för tillämpning även
i de konkursfall som materiellt är att jämställa med enskild
näringsutövning, nämligen i de fall då en person driver
verksamheten genom ett helägt aktiebolag. Det
automatiska näringsförbudet bör gälla ett år, vilket
motsvarar den tid under vilken en normal konkurs
avvecklas. I 6 kap 1 § Konkurslagen kan en regel införas
med följande lydelse: ''Den som genom ägande haft ett
väsentligt inflytande i gäldenärsbolaget får inte under en tid
av ett år från konkursbeslutet driva näring som medför
bokföringsskyldighet direkt under enskild firma eller
indirekt genom bolag, i vilket han/hon själv eller genom
närståeende ägt ett väsentligt inflytande.''
Konkursen är ett legitimt inslag i en fri
marknadsekonomi, men principen att inte omedelbart få
starta ett nytt företag skulle säkerligen stärka respekten för
kravet på en sund konkurrens.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utvidga näringsförbudet för
tillämpning även i de konkursfall som är att jämställa med
enskild näringsutövning.
Stockholm den 20 januari 1994
Holger Gustafsson (kds)