Krav på revision har kopplats till att det personliga ansvaret är begränsat i aktiebolag, men även till storleken, i och med att krav på revision infördes för större handelsbolag. Fiskala intressen tillgodoses särskilt i och med att revisorn ålagts att rapportera brister i redovisning och betalning av skatter och avgifter.
Utgångspunkten att revisorn skall utföra en fri och oberoende granskning av företagets redovisning och förvaltning, utan att företräda en särskild intressent, har därmed luckrats upp.
Revisorsutredningen har i sitt slutbetänkande Revisorerna och EG (SOU 1993:69) sett över de framtida kompetenskraven på revisorer. Slutbetänkandet från Aktiebolagskommittén (Ju 1990:08) innebär en genomgång i övrigt av aktiebolagslagens (1975:1385) regler om revisor och revision. Redovisningskommittén (Ju 1991:07) har vidare att se över hela redovisningslagstiftningen.
Ingen utredning har dock på sitt bord att förutsättningslöst ompröva behovet och utbytet av revision i de minsta företagen. I Storbritannien har en sådan översyn gjorts, varvid framkommit att nyttan av revision i små, ägarledda företag kan ifrågasättas. EG:s åttonde bolagsdirektiv erbjuder möjlighet till befrielse från revisionsplikt som underskrider två av tre gränsvärden (balansomslutning, omsättning och antal anställda).
I de minsta företagen är ägare, ledning och personal ofta samma personer. I dessa delar är det inte fråga om olika intressenter med behov av respektive parts intressen. Skatteförvaltningen har normalt information om brister i redovisningen och betalningen av skatter och avgifter långt innan en revisionsberättelse föreligger. Banker behöver uppföljning av krediter i betydligt närmare samspel med företagen än via en revisionsberättelse i efterhand.
Revisionsberättelsen i en stor andel av företag som gått i konkurs har inte heller givit någon annan information utöver årsredovisningens innehåll året före konkursen.
Konkursförvaltare kan iakttaga att aktiebolagslagens regler om tvångslikvidation inte utgör den effektiva spärr de skulle kunna vara mot att driva ett företag in i en obeståndssituation.
Processer om personligt betalningsansvar för styrelseledamöter har visat sig svåra att driva. Kundförluster har därmed blivit ett stort samlat problem för näringslivet på senare år.
Omvänt ansvarsgenombrott bör införas för styrelseledamöterna i regelverket för tvångslikvidation, d.v.s. att styrelsen måste dokumentera och kunna bevisa att man följt Aktiebolagslagens regler för att kunna undgå personligt betalningsansvar vid obestånd. Likaså bör ägarna till små bolag registreras som ett led i att få grepp om den ekonomiska brottsligheten. Åtgärder av dessa slag kan visa sig betydligt effektivare än den befintliga revisionen, vilken för små bolag kan synas vara både onödigt formalistisk och medför en icke oansenlig kostnad för företaget.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en förutsättningslös prövning av revisionen i de mindre företagen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att säkerställa de olika intressenternas behov om revisionen slopas för denna företagskategori.
Stockholm den 25 januari 1994 Lars Biörck (m)