Vi har under de gångna åren kunnat åse ett stort antal företagskonkurser där några varit följden av ekonomisk brottslighet. Vi har också sett ett antal banker som utan den statliga bankgarantin varit konkursmässiga. Vi har kunnat följa hur miljard efter miljard av skattebetalarnas pengar skyfflats ner i det ''svarta hål'' som kreditförlusterna lett till. De stora förlusterna i banksystemet har i många fall varit resultatet av en slapp kreditprövning från bankledningarnas sida. Frågan om styrelsernas ansvar för konkurser och förluster både i vanliga bolag och i banker är därför befogad.
Styrelsers ansvar i aktiebolag har prövats i ett antal mål. Lagstiftningens tillämpning när det gäller styrelseansvar är tämligen entydig. Det har visat sig att bara direkt uppsåtligt kriminella handlingar har kvalificerat för skadestånd. Grov oaktsamhet har inte räckt, och det har varit svårt att bevisa uppsåt vid genomförda dåliga affärer.
Detta är inte tillfredsställande. Det finns därför starka skäl att göra en översyn av styrelsers ansvar enligt både aktiebolagslagen och bankrörelselagen. Ett större ansvar för styrelsen skulle också stärka dess makt gentemot VD och övrig bolagsledning.
En utredning behöver därför tillsättas med syfte att dels tydliggöra gränsdragningen mellan dåliga affärer och försumlighet, dels att skärpa styrelsens ansvar för bolagets skötsel.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om en utredning rörande styrelsers ansvar enligt aktiebolagslagen och bankrörelselagen.
Stockholm den 20 januari 1994 Ola Karlsson (m)