Våren 1988 diskuterades för första gången ''fallskärmsavtal'' i Sverige. Anledningen var några uppmärksammade händelser i börsbolaget Independent Finans i samband med att bolaget bytte ägare och den tidigare företagsledningen slutade.
Sedan dess har fallskärmsavtalen ventilerats i åtskilliga sammanhang. Allmänheten har med stigande förvåning och irritation kunnat följa avslöjanden av märkliga förhållanden. Företagsledare med goda löner har, sedan de skiljts från sina tjänster, kunnat inkassera ersättningar av sådan storlek att levnadsstandarden stegrats ytterligare.
Olika massmedia har utfört ett bra arbete för att klarlägga dessa förhållanden.
Den största mediala uppmärksamheten har avtalen i den statliga Nordbanken fått, vilket inte hindrar att upprörande förhållanden också förekommit i helt andra sektorer. Inte heller den offentliga sektorn har gått fri från problem av detta slag.
I februari 1993 försökte Dagens Nyheter räkna samman värdet av fallskärmsavtalen i Sveriges 30 största företag. Tidningen kom fram till ungefär 1 miljard.
Det har också uppenbarats att inte ens styrelserna känt till vilka anställningsvillkor som gäller för de högsta cheferna i företagen.
Debatten och kritiken har medfört att staten utfärdat riktlinjer för anställningsvillkor för ledningen i statligt ägda kreditinstitut och vissa andra bolag inom Finansdepartementets område. Det innebär bl.a. att principer för lön, uppsägningstid, avgångsvederlag och avräkning av avgångsvederlag ska offentliggöras i årsberättelsen.
Hittillsvarande åtgärder är emellertid otillräckliga. För att råda bot på missförhållandena bör riksdagen snarast införa klara regler för hur de högre chefernas anställningsvillkor och andra förhållanden ska redovisas i årsredogörelserna. I princip bör reglerna omfatta all verksamhet som är underkastad bokföringslagen. Av praktiska skäl bör emellertid verksamheter och företag av mindre omfattning undantas från reglerna. Givetvis ska alla företag i en koncern omfattas av bestämmelserna även om ett eller annat företag faller under undantagsreglerna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om offentlig redovisning av högre chefers anställningsvillkor och andra förmåner.
Stockholm den 19 januari 1994 Göran Magnusson (s)