Frågan om ansvarsgenombrott har i olika sammanhang
varit föremål för behandling i riksdagen. Det har bl.a. gällt
principer avseende solidariskt betalningsansvar för delägare
i aktiebolag men också koncernförhållanden, d.v.s. ett
moderbolags ekonomiska förpliktelser gentemot ett
dotterbolag.
Moder- och dotterbolag är enligt nu gällande lagstiftning
självständiga enheter. Om ett företag inom en koncern
befinner sig på obestånd och kan försättas i konkurs avgörs
för varje juridisk person för sig. Om verksamheten bedrivs
i aktiebolagets form, som handelsbolag eller, beträffande
moderbolag, ekonomisk förening saknar betydelse. Det är
bara den gäldenär som försätts i konkurs vars tillgångar tas
i anspråk för betalning till borgenärerna.
Gällande lagstiftning fungerar sannolikt någorlunda väl
vid normala och sunda affärsförhållanden. Problemet är
emellertid att aktiebolaget under det senaste decenniet i allt
större utsträckning kommit att missbrukas som
företagsform. Detta beror till en del på att minimikapitalet
för aktiebolag i Sverige (50.000 kronor) är unikt lågt i ett
internationellt perspektiv. Men också det förhållandet att
verksamheten i ett aktiebolag bedrives utan personligt
ansvar samt att företag inom en koncern genom
ekonomiska transaktioner kan påverka utfallet i
konkurssituationer leder inte sällan till för samhället och
skattebetalarna mycket negativa konsekvenser.
Det förekommer t.ex. att ett dotterbolag med mycket
stora skulder men ytterst små tillgångar blir försatt i
konkurs. Bakom dotterbolaget kan emellertid finnas ett
moderbolag med mycket solid ekonomi och god förmåga att
klara av dotterbolagets förpliktelser. Något sådant
övergripande betalningsansvar finns emellertid inte i
nuvarande lagstiftning.
Inom bankvärlden finns en aktuell parallell till den ovan
beskrivna situationen. Bakom Gotabanken, vars konkurs
staten och därmed skattebetalarna får stå för, finns det
ekonomiskt stabila försäkringsbolaget Trygg-Hansa. Det
måste ifrågasättas om det är en hårt ansträngd statlig
ekonomi och redan ekonomiskt hårt tyngda skattebetalare
som skall svara för den nödvändiga saneringen av bankers
och försäkringsföretags, m.fl., ekonomiska
tillkortakommanden. En rimligare ordning vore en
lagstiftning som under vissa förhållanden lade det
ekonomiska ansvaret för ett dotterbolags förpliktelser, t.ex.
i konkurssituationer, på dess moderbolag.
I motion 1993/94:L201 om solidariskt betalningsansvar
för delägare i aktiebolag yrkar vi att aktiebolagskommittén
ska få i uppdrag att framlägga förslag till lagreglering av
ansvarsgenombrott vad gäller delägare i aktiebolag. Vi
hemställer härmed att utredningsuppdraget även ska
omfatta sådana möjligheter till ansvarsgenombrott vid
koncernförhållanden, d.v.s. mellan moder- och
dotterbolag.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att
Aktiebolagskommittén genom tilläggsdirektiv får utreda
frågan om ansvarsgenombrott vid koncernförhållanden.
Stockholm den 11 januari 1994
Bengt Silfverstrand (s)
Ingvar Johnsson (s)