med anledning av prop. 1993/94:123 Skuldsaneringslag
I proposition 1993/94:123 läggs fram förslag till
skuldsaneringslag. Lagen har tillkommit på riksdagens
beställning. Vi, som varit med om att driva på för att få en
skuldsanering, ser propositionen som ett framsteg.
Lagen ger skuldsatt person möjlighet att helt eller delvis
befrias från betalningsansvaret för sina skulder.
Systemet i skuldsaneringen är uppbyggt i tre steg och
gäldenärens eget agerande är utgångspunkten. Som
påpekas i propositionen är det av största vikt att de tre
stegen är väl integrerade i varandra.
I första steget bör det allmänna bidra med information,
vägledning och rådgivning kring privatekonomiska frågor i
allmänhet och i frågor kring skuldsanering i synnerhet.
Detta första steg, med inriktning på rådgivning och
frivillighet, bör enligt propositionen i huvudsak falla
utanför en lagreglering.
Det påpekas dock att regleringen innebär att
kommunerna får skyldighet att lämna skuldsatta personer
råd och anvisningar i frågor rörande skuldsanering.
Däremot anges inte hur kommunerna skall organisera
sin verksamhet med budgetrådgivningsfrågor. Tanken tycks
vara att den lokala konsumentverksamheten och
socialtjänsten skall stå för skuldsaneringsprocessens steg
ett. I lagförslaget heter det ''inom ramen för socialtjänsten
eller på annat sätt.''
Steg två bygger på att gäldenären, efter det att denne
varit i kontakt med kommunens budgetrådgivning, kan
ansöka hos myndighet om skuldsanering.
Kronofogdemyndigheten är prövningsmyndighet i detta
andra steg.
Då uppgörelse inte kan ske i steg två kan/skall domstol
i ett tredje steg kunna besluta om skuldsanering. Som
systemet är uppbyggt framgår det, att det är första steget i
processen som avgör om en skuldsanering skall komma till
stånd.
Vänsterpartiet ställer sig bakom huvuddragen i förslaget
om skuldsaneringslag såsom det föreligger i propositionen.
Vi anser dock att det saknas garantier för att alla
människor, oavsett i vilken kommun man bor, kan få den
budgetrådgivning, vägledning och information som avses i
det första steget i skuldsaneringsprocessen.
Omfattningen av den kommunala
konsumentverksamheten, vilken bör vara den verksamhet
som ligger närmast till hands att bistå med kvalificerad
budgetrådgivning och där kompetens för uppgiften rimligen
finns, överskattas av regeringen.
I propositionen anges att det på kommunal nivå i januari
1993 fanns konsumentverksamhet i 237 av landets 286
kommuner. (Det saknas alltså helt i 49 kommuner.)
Budgetrådgivning erbjuds i 179 och skuldsanering i 107
kommuner. Hur många tjänstemän som deltar i denna
verksamhet är svårt att få något exakt begrepp om.
Många konsumentvägledare sysslar med
budgetrådgivning vid sidan om andra arbetsuppgifter. Och
det kan variera mycket från kommun till kommun hur den
konsumentvägledande verksamheten i stort är organiserad
och särskilt hur arbetet med budgetrådgivning och
skuldsanering bedrivs. Uppskattningsvis saknar ca 3
miljoner svenskar tillgång till kommunal budgetrådgivning.
Vänsterpartiet har i tidigare riksdagsbehandlingar som
berört lokal konsumentverksamhet eller Konsumentverket
kunnat visa att kommunal konsument- och
budgetrådgivningsverksamhet varit av betydligt mindre
omfattning än vad som uppgivits. Därtill kommer de
senaste årens besparingar som ytterligare skurit ned många
kommuners rådgivning.
Värdet av dessa ''besparingar'' torde för övrigt kunna
ifrågasättas. De praktiska erfarenheterna i många
kommuner av konsumentvägledning och budgetrådgivning
är utomordentligt goda och har för många enskilda
inneburit minskade sociala och andra utgifter som skulle ha
uppstått om rådgivningen inte funnits.
Konsumentverket har under en följd av år förmedlat
utbildning inom ämnesområdet. Det finns skäl att anta att
den kompetens som totalt sett finns för
skuldsaneringsrådgivning huvudsakligen återfinns inom
den lokala konsumentvägledningen även om man även
inom socialtjänsten arbetar med budgetrådgivning.
Intresset från landets socialhögskolor för utbildning
kring frågor som rör budgetrådgivning anges vara ringa.
Människors möjligheter att få kvalificerad
budgetrådgivning framstår alltså som ytterst varierande och
inget tyder på att de inom de närmaste åren skulle förbättras
såvida inte åtgärder vidtas.
Det är nödvändigt att alla -- oberoende av var man bor --
kan få tillgång till konsument- och
budgetrådgivningsverksamhet. Konsumentverket måste
garanteras resurser för att även fortsättningsvis kunna
förmedla utbildning och vidareutbildning för
budgetrådgivning och skuldsanering, oavsett hur
Konsumentverket organiseras i framtiden.
Innan lokal verksamhet med tillräckligt god kompetens
finns överallt måste kommunerna åläggas att samarbeta och
samorganisera budgetrådgivningen.
Vänsterpartiet har tidigare krävt att kommunerna skulle
vara skyldiga att tillhandahålla konsumentverksamhet, dvs.
att den skulle vara obligatorisk. Vi har tyvärr inte fått
majoritet för vårt förslag. Nu nödgas vi konstatera att basen
i budgetrådgivningen och konsumentverksamheten
fortfarande är synnerligen bristfällig på många håll.
Tillgång till första steget i en skuldsanering finns alltså
endast inom vissa kommuner. Eftersom detta är
utgångspunkten för hela processen riskeras allvarligt
skuldsaneringsmöjligheterna för många människor.
Vi anser att regeringen måste återkomma med förslag
som gör det möjligt för alla att vid behov få del av lokal
budget- och konsumentrådgivning. En modell som därvid
bör prövas, är den som fungerat i Göteborg, där banker och
finansbolag finansierar skuldsaneringsbyrån inom
konsumentvägledningen, men där Konsument Göteborg är
huvudman för hela verksamheten.
En lösning skulle kunna se ut så att det etableras
regionala byråer med uppgift att stötta den kommunala
konsument- och skuldsaneringsverksamheten.
Vi anser också att skrivningen i lagens första paragraf
om att kommunen skall lämna råd och anvisningar bör
förstärkas. Kommunerna bör åläggas att lämna hjälp och
stöd för personer som fastnat i ''skuldfällan''.
Regeringen anger som det huvudsakliga syftet med en
skuldsanering att den skall vara ''rehabiliterande'', dvs. att
svårt skuldsatta personer kan få en möjlighet att lösa sina
ekonomiska problem och därigenom kan få en ny chans till
ett drägligare och ''mera samhällsnyttigt'' liv.
Bostaden är en bas för en dräglig tillvaro. I den mån en
skuldsanering innebär att gäldenären måste sälja sin bostad
eller frångå ett alltför dyrt boende bör han/hon få stöd i att
finna en bostad av en skälig standard till lägre kostnad.
Häri kan föreligga problem: många bostadsföretag
vägrar att som hyresgäst godta den som har en
betalningsanmärkning. Sådana torde i många fall föreligga
för en gäldenär innan skuldsanering blivit aktuell. Därför
kan den som är under skuldsanering många gånger ha svårt
att på egen hand finna ett billigare boende i de fall detta är
skäligt och krävs.
Vi menar att kvarboende eftersträvas eller att den som
är under skuldsanering får stöd från kommunen för att
kunna ha ett skäligt boende. Detta är av vikt för att det
angivna huvudsyftet med skuldsaneringen skall uppfyllas.
Insolvensrekvisitet för skuldsanering bör vara
kvalificerat. I propositionen anges det att en skuldbörda
''som inte uppgår till mer än ett par hundra tusen kronor för
en person med fast och regelbunden arbetsinkomst är för
liten för att skuldsanering skall kunna komma i fråga.
För personer med mycket låg eller oregelbunden
inkomst kan det kvalificerade insolvensrekvisitet vara
uppfyllt även vid förhållandevis låg skuldsättning.'' Vi vill
här understryka att det gäller att göra en social
helhetsbedömning av personens situation och
återbetalningsmöjligheter. Vi menar att en social
skälighetsbedömning måste betonas i samband med
insolvensrekvisitet.
I lagförslagets 11 § anges att kronofogdemyndigheten
kan avvisa en bristfällig ansökan, om gäldenären inte
avhjälpt en påtalad brist i ansökan. Vi menar att
kronofogdemyndigheten i sådana fall också bör bistå vid
avhjälpandet av en brist i ansökan.
Många gånger är en person, som hamnat så långt in i
skuldfällan, att skuldsanering är aktuell, i en så utsatt och
svår situation att bistånd kan behövas när det gäller att göra
en erforderlig ansökan.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lokal budget- och
konsumentrådgivning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Konsumentverkets utbildning av
konsumentvägledare,
3. att riksdagen begär att regeringen återkommer med
förslag om hur den lokala budgetrådgivningen skall
säkerställas,
4. att riksdagen beslutar att 1 § andra meningen i förslag
till skuldsaneringslag ges följande lydelse: ''Kommunen
skall inom ramen för socialtjänsten, kommunal
konsumentverksamhet eller på annat sätt lämna råd, stöd
och anvisningar till skuldsatta personer.''
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om rätt till en skälig bostad,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om social helhetsprövning av
insolvenskriteriet,
7. att riksdagen beslutar att 11 § första stycket i förslaget
till skuldsaneringslag ges följande lydelse: ''Om en ansökan
är bristfällig, skall kronofogdemyndigheten förelägga
och vid behov bistå gäldenären att avhjälpa bristen.
Av föreläggandet skall framgå att ansökan kan avvisas om
föreläggandet inte följs. Föreläggandet behöver inte
delges.''
Stockholm den 17 mars 1994
Elisabeth Persson (v)
Bengt Hurtig (v)
Björn Samuelson (v)
Eva Zetterberg (v)