med anledning av prop. 1993/94:123 Skuldsaneringslag
Regeringen lägger i propositionen fram förslag till en
skuldsaneringslag. Lagen föreslås gälla fysiska personer
som helt eller delvis kan befrias från sina skulder.
För att komma i fråga för skuldsanering skall man som
nämnts vara fysisk person med hemvist i Sverige, inte vara
näringsidkare eller belagd med näringsförbud. Den
sökande skall vara kraftigt skuldsatt och inte ha möjlighet
att betala sina skulder inom överskådlig tid. Det skall också
bedömas vara skäligt att den skuldsatte beviljas
skuldsanering.
För skulderna föreslås gälla en likabehandlingsprincip.
Det vill säga att en viss borgenär inte skall behandlas
annorlunda jämfört med en annan. Emellertid finns vissa
undantag vad gäller t.ex. familjerättsliga underhållsbidrag.
I övrigt skall likabehandlingsprincipen vara rådande. Detta
gäller också skatter och avgifter till staten.
Det allmännas skatter och fordringar skall således
behandlas på samma sätt som andra fordringar. Enligt
lagförslaget medför detta att en regel i skuldsaneringslagen
behöver inarbetas om att de särskilda föreskrifter som finns
i olika författningar om eftergift och nedsättning vad gäller
det allmännas fordringar inte behöver beaktas vid den
lagreglerade skuldsaneringen. Vidare innebär det att vissa
ändringar bör göras i lagen (1993:892) om ackord rörande
statliga fordringar m.m.
Regeringen föreslår tillägg i nämnda lag som klargör att
skattemyndigheten i det län där gäldenärens
hemortskommun är belägen skall fatta beslut om att anta
förslag om frivillig skuldsanering, vidare att
skattemyndigheten får anta ett förslag om frivillig
skuldsanering om förutsättningarna för skuldsanering enligt
skuldsaneringslagen är uppfyllda.
Skattemyndigheten skall bedöma om förutsättningarna
för skuldsanering föreligger i stället för att använda sig av
regler för ackord. Detta är beroende av att
skuldsaneringslagens kriterier skall tillämpas. Om
förutsättningarna är uppfyllda skall myndigheten godta
förslaget. Specialmotiveringen uttrycker att det säger sig
självt att skattemyndighetens bedömning normalt kommer
att sammanfalla med kronofogdemyndighetens.
Enligt vår mening kommer denna ändring i lagen
(1993:892) om ackord rörande statliga fordringar m.m. att
medföra konsekvenser som inte är önskade.
För det första utövas enligt indrivningslagen (1993:892)
borgenärsfunktionen av kronofogdemyndigheten.
Samtidigt som staten i annan skepnad uppträder i
skuldsaneringsärendet kan kronofogdemyndigheten
parallellt agera med t.ex. konkursåtgärder.
För det andra kommer kronofogdemyndigheten inom
sig att skapa kompetens i skuldsaneringsförfarandet.
Kompetens för den typ av bedömningar som kommenteras
i specialmotiveringen till förändringen av 3 §, lagen
(1993:892) om ackord rörande statliga fordringar m.m.
kommer alltid att finnas även om borgenärsfunktionen
inom kronofogdemyndigheten kommer att vara klart
avskiljd från skuldsaneringsfunktionen.
För det tredje handlar det om förutsättningarna för en
skuldsanering i det tvingande momentet. Således är det inte
fråga om en ensidig eftergift av skatt.
För det fjärde kommer kronofogdemyndigheten att ta
ställning till om förutsättningarna är uppfyllda. Gäldenären
bedöms ha haft kontakter med kronofogdemyndigheten
tidigare, då kronofogdemyndigheten haft ställningen av
både verkställare och borgenär. Att då dela upp
borgenärsfunktionen mellan kronofogdemyndigheten och
skattemyndigheten är inte logiskt. Frågan har redan
behandlats hos den myndighet från vilken beslutet enligt
förslaget lyfts bort. Det är onödigt att låta en myndighet
som är ovetande om läget behöva sätta sig in i och ta
ställning till ett sådant ärende.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår proposition 1993/94:123 i den del som
rör förslag till lag om ändring i lagen (1993:892) om ackord
rörande statliga fordringar m.m.
Stockholm den 17 mars 1994
Inga-Britt Johansson (s)
Berit Löfstedt (s)
Birthe Sörestedt (s)