Propositionens definition av ''lottförsäljningsautomat''
anger att härmed ''avses en automat som inte är utrustad
med en slumpvalsgenerator eller ett elektroniskt minne och
som efter betalning förser deltagaren med en lottsedel som
antingen är en vinstlott eller en nitlott'' (prop. s. 55).
Anledningen till denna definition är att
''lottförsäljningsautomater med sådan utrustning till
förväxling liknar de värdeautomater som regeringen -- -- --
föreslår'' (prop. s. 23).
Faktum är att man varken av utseendet på maskinerna
eller på de lotter som maskinen producerar kan avgöra
vilken av de på marknaden förekommande typgodkända
maskinerna som har slumpvalsgenerator/elektriskt minne
eller som lämnar ut i förväg tryckta och slumpmässigt
blandade lotter. På bägge typerna av automater finns en
anordning för betalning av lotten, en anordning där lotten
kommer ut samt en display, som kan vara utformad på olika
sätt, där lottnumret visas i samband med att lotten kommer
ut. Dessutom skall finnas anslag om vinstplanen, som skall
vara fastställd i förväg. En påtaglig skillnad finns;
lottförsäljningsautomaten med
slumpvalsgenerator/elektriskt minne innebär en säkrare
teknik och att fuskmöjligheterna i möjligaste mån
undanröjts. Statens kriminaltekniska laboratorium har
gjort denna bedömning.
De värdeautomater som propositionen jämför
lottförsäljningsautomaterna med definieras som ''en
spelautomat som betalar ut vinst bara i form av värdebevis,
spelpolletter eller liknande och där vinstmöjligheterna
huvudsakligen beror på slumpen'' (prop. s. 55).
Det är lätt att konstatera skillnaderna:
värdeautomat
ingen vinstplan
vinst i form av värdebevis eller spelpollett
lottförsäljningsautomat
vinstplan
vinstlott eller nitlott
Man kan konstatera att den i propositionen föreslagna
definitionen av lottförsäljningsautomat skulle medföra
förbud för i dag godkända uppskattningsvis 1 200--1 500
automater som netto har inbringat upp emot 50 miljoner
kronor per år till de föreningar som använt dem. Dessa
automater, som ställs ut i olika miljöer, t.ex. närbutiker
eller bensinstationer och som oftast sköts av frivilliga
krafter från föreningarna, skulle ersättas av värdeautomater
som enligt propositionen skall få finnas i samband med
hotelloch restaurangverksamhet med vin- och
spriträttigheter. Den lokala prägeln försvinner, föreningen
förlorar en intäktskälla, de frivilliga insatserna ersätts av
professionella värdeautomatskötare och den lokala butiken
förlorar den stimulans som det inneburit att man kunnat
handla för vinstpresentkorten där man köpt sin lott.
Spel på värdeautomater
I propositionen föreslås att insatsen vid spel på
värdeautomater inte får överstiga 1/6 500 basbelopp (för
närvarande 5 kr 41 öre). Högsta vinsten får inte överstiga
ett belopp som motsvarar hundra gånger insatsen. Dessa
vinstbelopp skall jämföras, dels med de belopp som gäller
för de lottförsäljningsautomater som fortfarande kommer
att finnas och där även i lokala och regionala lotterier
penningvinster om högst ett basbelopp skall kunna tillåtas,
dels med de spelformer som kommer att finnas i samma
miljöer som värdeautomaterna. Överskottet i dessa spel
kommer ju oftast inte alls föreningslivet till godo.
Lotteriutredningen föreslog att värdeautomaterna skulle ha
1/15 basbelopp som högsta vinst, varav 1/300 basbelopp (ca
100 kronor) skulle kunna utbetalas i pengar av rationella
skäl. Vi föreslår att lotteriutredningens gränser skall gälla
för värdeautomaternas vinster.
Enligt propositionen anser regeringen att överskottet av
spelet på värdeautomater främst skall gå till det lokala
föreningslivets barn- och ungdomsverksamhet.
Lotteriutredningen menade att överskottet oavkortat skulle
tillföras det lokala föreningslivets barn- och
ungdomsverksamhet. Det är svårförståeligt att
propositionen på denna punkt avviker från
lotteriutredningen. Den enda rimliga förklaringen till en
sådan skrivning är att regeringen menar att medlen också
skall kunna gå till vuxenverksamhet. Vi menar att
lotteriutredningens utgångspunkt att prioritera barn- och
ungdomsverksamhet är helt riktig.
Enligt propositionen vill regeringen inte låsa frågan om
vem som skall bli tillståndshavare i fråga om
värdeautomaterna till en enda lösning. Det är förvånande
att man i propositionen inte tar fasta på lotteriutredningens
utgångspunkt, att tillståndet för nya spel skall ges till ett
folkrörelsedominerat spelbolag, utan lämnar denna fråga
öppen. I proposition 1993/94:243 gör regeringen
bedömningen att det inte finns utrymme för ett fjärde
spelbolag på den svenska spelmarknaden. I stället föreslår
man att svenskt föreningsliv skall erbjudas att på förmånliga
villkor förvärva AB Tipstjänst från staten, dvs att Tipstjänst
skall bli det i lotteriutredningen diskuterade
folkrörelsedominerade spelbolaget. Mot den bakgrunden
ser vi det som naturligt att tillstånd för nya spel skall lämnas
till Tipstjänst i denna nya ägarsituation.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att 6 § andra stycket lotterilagen
skall ha följande lydelse: Med lotteriförsäljningsautomat
avses en automat som efter betalning förser deltagaren med
en lottsedel som antingen är en vinstlott eller en nitlott,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om högsta värdet av vinsten vid spel
på värdeautomater,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att överskottet från nya
automatspel oavkortat skall gå till det lokala föreningslivets
barn- och ungdomsverksamhet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att koncessionen för de nya
automatspelen skall ges till ett folkrörelsedominerat
spelbolag.
Stockholm den 26 april 1994
Jan Backman (m)
Kent Olsson (m)