Definition av lottförsäljningsautomat
Propositionens definition av ''lottförsäljningsautomat'' anger att härmed ''avses en automat som inte är utrustad med en slumpvalsgenerator eller ett elektroniskt minne och som efter betalning förser deltagaren med en lottsedel som antingen är en vinstlott eller en nitlott'' (prop. s. 55).
Anledningen till denna definition är att ''lottförsäljningsautomater med sådan utrustning till förväxling liknar de värdeautomater som regeringen -- -- -- föreslår'' (prop. s. 23).
Faktum är att man varken av utseendet på maskinerna eller på de lotter som maskinen producerar kan avgöra vilken av de på marknaden förekommande typgodkända maskinerna som har slumpvalsgenerator/elektriskt minne eller som lämnar ut i förväg tryckta och slumpmässigt blandade lotter. På bägge typerna av automater finns en anordning för betalning av lotten, en anordning där lotten kommer ut samt en display, som kan vara utformad på olika sätt, där lottnumret visas i samband med att lotten kommer ut. Dessutom skall finnas anslag om vinstplanen, som skall vara fastställd i förväg. En påtaglig skillnad finns; lottförsäljningsautomaten med slumpvalsgenerator/elektriskt minne innebär en säkrare teknik och att fuskmöjligheterna i möjligaste mån undanröjts. Statens kriminaltekniska laboratorium har gjort denna bedömning.
De värdeautomater som propositionen jämför lottförsäljningsautomaterna med definieras som ''en spelautomat som betalar ut vinst bara i form av värdebevis, spelpolletter eller liknande och där vinstmöjligheterna huvudsakligen beror på slumpen'' (prop. s. 55).
Det är lätt att konstatera skillnaderna:
värdeautomat ingen vinstplan vinst i form av värdebevis eller spelpollett lottförsäljningsautomat vinstplan vinstlott eller nitlott
Man kan konstatera att den i propositionen föreslagna definitionen av lottförsäljningsautomat skulle medföra förbud för i dag godkända uppskattningsvis 1 200--1 500 automater som netto har inbringat upp emot 50 miljoner kronor per år till de föreningar som använt dem. Dessa automater, som ställs ut i olika miljöer, t.ex. närbutiker eller bensinstationer och som oftast sköts av frivilliga krafter från föreningarna, skulle ersättas av värdeautomater som enligt propositionen skall få finnas i samband med hotelloch restaurangverksamhet med vin- och spriträttigheter. Den lokala prägeln försvinner, föreningen förlorar en intäktskälla, de frivilliga insatserna ersätts av professionella värdeautomatskötare och den lokala butiken förlorar den stimulans som det inneburit att man kunnat handla för vinstpresentkorten där man köpt sin lott.
Spel på värdeautomater
I propositionen föreslås att insatsen vid spel på värdeautomater inte får överstiga 1/6 500 basbelopp (för närvarande 5 kr 41 öre). Högsta vinsten får inte överstiga ett belopp som motsvarar hundra gånger insatsen. Dessa vinstbelopp skall jämföras, dels med de belopp som gäller för de lottförsäljningsautomater som fortfarande kommer att finnas och där även i lokala och regionala lotterier penningvinster om högst ett basbelopp skall kunna tillåtas, dels med de spelformer som kommer att finnas i samma miljöer som värdeautomaterna. Överskottet i dessa spel kommer ju oftast inte alls föreningslivet till godo. Lotteriutredningen föreslog att värdeautomaterna skulle ha 1/15 basbelopp som högsta vinst, varav 1/300 basbelopp (ca 100 kronor) skulle kunna utbetalas i pengar av rationella skäl. Vi föreslår att lotteriutredningens gränser skall gälla för värdeautomaternas vinster.
Enligt propositionen anser regeringen att överskottet av spelet på värdeautomater främst skall gå till det lokala föreningslivets barn- och ungdomsverksamhet. Lotteriutredningen menade att överskottet oavkortat skulle tillföras det lokala föreningslivets barn- och ungdomsverksamhet. Det är svårförståeligt att propositionen på denna punkt avviker från lotteriutredningen. Den enda rimliga förklaringen till en sådan skrivning är att regeringen menar att medlen också skall kunna gå till vuxenverksamhet. Vi menar att lotteriutredningens utgångspunkt att prioritera barn- och ungdomsverksamhet är helt riktig.
Enligt propositionen vill regeringen inte låsa frågan om vem som skall bli tillståndshavare i fråga om värdeautomaterna till en enda lösning. Det är förvånande att man i propositionen inte tar fasta på lotteriutredningens utgångspunkt, att tillståndet för nya spel skall ges till ett folkrörelsedominerat spelbolag, utan lämnar denna fråga öppen. I proposition 1993/94:243 gör regeringen bedömningen att det inte finns utrymme för ett fjärde spelbolag på den svenska spelmarknaden. I stället föreslår man att svenskt föreningsliv skall erbjudas att på förmånliga villkor förvärva AB Tipstjänst från staten, dvs att Tipstjänst skall bli det i lotteriutredningen diskuterade folkrörelsedominerade spelbolaget. Mot den bakgrunden ser vi det som naturligt att tillstånd för nya spel skall lämnas till Tipstjänst i denna nya ägarsituation.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att 6 § andra stycket lotterilagen skall ha följande lydelse: Med lotteriförsäljningsautomat avses en automat som efter betalning förser deltagaren med en lottsedel som antingen är en vinstlott eller en nitlott,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om högsta värdet av vinsten vid spel på värdeautomater,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att överskottet från nya automatspel oavkortat skall gå till det lokala föreningslivets barn- och ungdomsverksamhet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att koncessionen för de nya automatspelen skall ges till ett folkrörelsedominerat spelbolag.
Stockholm den 26 april 1994 Jan Backman (m) Kent Olsson (m)