Idrotten är med sina ca 2,5 miljoner medlemmar vårt
lands största folkrörelse. Med omkring 4 miljoner aktiva
utövare spelar den en viktig roll i det svenska samhället.
Det sägs att delad glädje är dubbel glädje. Idrotten ger
både lust och glädje. Den ger också gemenskap. I
föreningen samlas man kring ett gemensamt intresse och
man strävar gemensamt mot uppsatta mål.
Att idrotten förbrödrar är också ett talesätt som äger sin
giltighet. Och inte minst i dagens samhälle med en
tilltagande främlingsfientlighet har idrotten en viktig
uppgift som en motverkande kraft.
Idrotten är vidare den i särklass största
ungdomsrörelsen. 74 %
av alla pojkar och 65 % av alla flickor i åldrarna 10--
12 år är med i en eller flera idrottsföreningar. Totalt finns ca
60 %
av alla i åldrarna 7--20 år inom den organiserade
idrottsrörelsen. Detta är internationellt sett mycket höga
siffror.
Det finns nya undersökningar som visar att idrotten av
olika skäl fått svårare att nå olika grupper. Vissa studier
tyder på att den sociala rekryteringen blivit snedare och att
inte minst flickor i tonåren i allt högre grad lämnar den
organiserade idrottsrörelsen.
Det finns anledning för idrottsrörelsen att ta dessa
tendenser på allvar och finna sådana verksamhetsformer
som gör idrotten attraktiv för alla.
Men trots de allra senaste årens nedgång i antalet
idrottande ungdomar behåller idrotten greppet om en
mycket stor del av ungdomskullarna.
Denna breda rekrytering ger förutsättningar och
möjligheter för idrotten till en positiv utveckling. Men den
lägger också ett stort ansvar på de många idrottsledarna och
tränarna. Ett ansvar som innebär att alla ungdomar skall få
chansen att vara med -- att platsa i gemenskapen, i laget.
Därför är det ideella ledarskapet och ledarutbildningen
en grundläggande förutsättning för idrotten.
Ungdomsverksamheten bärs upp av ca 500 000
ideellt arbetande ledare som lägger ned
uppskattningsvis 140 miljoner oavlönade arbetstimmar
varje år ute i landets drygt 22 000
föreningar.
Utan ledare stannar idrotten. Utan ledare stannar en
stor och dominerande del av fritidsverksamheten ute i
kommunerna. Det vilar därför ett stort ansvar på de
kommunpolitiker som nu okritiskt gör stora nedskärningar
inom fritidssektorn. Och där bl.a. ledarutbildningen oftast
drabbas mycket hårt.
Idrotten är i grunden en fysisk aktivitet. I dagens
samhälle där alltfler har ett stillasittande arbete ökar
behovet av motion. Idrotten ger rika möjligheter till motion
på ett roligt och stimulerande sätt.
Det finns vidare en rad forskningsresultat som pekar på
idrottens betydelse som rehabilitering efter sjukdom. Den
idrottsforskning som bedrivs har också givit upphov till nya
metoder för både behandling och rehabilitering av skador
som inte bara drabbar idrottsutövare. Därigenom har
rehabiliteringstiden kunnat förkortas och patienternas
lidande och samhällets sjukvårdskostnader minskat.
För den som inte själv idrottar kan idrotten ge
underhållning av hög klass. Den oregisserade föreställning
man kan uppleva framför TV:n eller på läktaren trollbinder
miljoner åskådare.
Och det är väl få samtalsämnen som dyker upp så ofta
vid frukostbordet, i lunchrummet, bland släkt och vänner
som idrotten.
Detta är några av skälen till att samhället på olika sätt
medverkar till att skapa förutsättningar för idrott och
motion. Det sker genom insatser på såväl det kommunala
som det statliga området.
Huvuddelen av stödet kommer från kommunerna som
står för cirka fem miljarder kronor, varav huvuddelen för
drift och byggande av anläggningar. Det statliga stödet är på
sammantaget cirka en miljard
kronor.
När kommunerna nu under ett år minskat stödet till
fritidssektorn på cirka en halv miljard kronor får det därför
stor effekt på idrotten och dess ekonomi.
Kommunernas ekonomi är ansträngd. Det krävs därför
besparingar även inom fritidssektorn. Hur detta skall göras
är ett ansvar för respektive kommun. Det är dock angeläget
att rationaliseringar och besparingar sker i en dialog med
det lokala föreningslivet.
Det finns en uppenbar risk för både negativa och
kommunalekonomiska konsekvenser och problem för barn
och ungdomsgrupper ute i kommunerna om besparingar
sker utan en sådan dialog.
De organisationsförändringar som nu görs ute i
kommunerna bl.a. som en konsekvens av en friare
nämndorganisation kan leda till att kompetensen inom
fritidssektorn försvinner. Detta skulle allvarligt påverka
möjligheterna till en sådan dialog med föreningslivet.
Regeringen föreslår i årets budget ett oförändrat anslag
till idrotten. I realiteten innebär det en minskning. Detta
kan ställas mot den utveckling som var under de
socialdemokratiska regeringsåren då det av
Riksidrottsförbundet fördelade statsstödet realt ökade med
över 22 %. Få verksamheter hade under perioden en så
positiv utveckling som statsstödet till idrotten.
Inför nästa budgetår föreslår socialdemokraterna att
anslaget till folkbildningen höjs med 100 miljoner kronor
utöver regeringens förslag. En del av dessa resurser
kommer indirekt idrotten tillgodo via idrottens
studieförbund, SISU.
Idrotten behöver ett stabilt statligt och kommunalt stöd
för att kunna bedriva sin verksamhet. Men liksom hos alla
folkrörelser finns alltid en vilja att förbättra och utveckla
sig. Ambitionerna är ofta högre än vad samhällsstödet
medger.
Därför är det nödvändigt att folkrörelserna ges goda
villkor att på egen hand skaffa sig inkomster.
Lotterier och bingo
Av tradition har lotterier och olika spelformer varit en
viktig inkomstkälla för idrottsrörelsen. Under många år
sjönk emellertid folkrörelsernas andel av den totala
spelmarknaden. De senaste åren har den ökat något --
främst genom Bingo-Lottos positiva utveckling. Även det
traditionella bingospelet har givit folkrörelserna ökade
intäkter.
1991 tillsatte den socialdemokratiska regeringen en ny
lotteriutredning för att se över förutsättningarna för att
ytterligare förbättra folkrörelsernas möjligheter att ta in
pengar på lotteri och bingospel.
Utredningen presenterade sitt förslag i december 1992.
Förslaget skulle återställa balansen på lotterimarknaden till
folkrörelsernas favör. Utredningen har därefter
remissbehandlats och regeringen avser att i vår återkomma
till riksdagen med en särskild lotteriproposition.
Det är beklagligt att regeringen inte kommit till skott
tidigare i denna för folkrörelserna så viktiga fråga. Om
ärendet inte dragit ut på tiden hade folkrörelserna haft
betydligt större möjligheter att redan nu kunnat öka sin
egenfinansiering.
Regeringen har vidare aviserat att man i samband med
lotteripropositionen avser att presentera förslag angående
AB Tipstjänst och dess stöd till idrotten.
Vid riksidrottsmötet 1993 meddelade statsrådet Bo
Lundgren att folkrörelserna skulle erbjudas delägarskap i
Tipstjänst.
Från tid till annan har från olika håll framförts tanken
att idrottsrörelsen borde få sitt stöd genom att få del av
Tipstjänsts vinstmedel på den idrottsbaserade delen av
spelverksamheten.
Vi vill för vår del understryka att den grundläggande
principen bör vara att idrotten, liksom andra väsentliga
företeelser i det svenska samhället som får statsstöd, får sina
anslag granskade och beslutade i Sveriges riksdag.
Vi anser inte att idrottsrörelsen skall ha sin verksamhet
grundad och beroende av svenska folkets spelvanor.
Detta hindrar inte att vi anser att folkrörelserna och
idrottsrörelsen måste ha goda möjligheter till inkomster
från spelmarknaden. Där är Tipstjänst en av de dominerade
aktörerna.
I detta sammanhang vill vi fästa uppmärksamheten på de
55 miljoner
kronor som under innevarande budgetår går
från Tipstjänst till idrottsrörelsen genom beslut i särskild
ordning.
Dessa pengar finns inte med i regeringens budgetförslag.
Vi anser att riksdagen skall fatta beslut om att medel tillförs
idrottsrörelsen från Tipstjänst även under budgetåret
1994/95.
Idrottsrörelsen har sedan många år själv genom
Riksidrottsstyrelsen utdelat idrottsanslagen. Det har skett
på ett utmärkt sätt. Riksdagen har inte öronmärkt medel till
speciella verksamhetsområden utan överlåtit detta på
Riksidrottsstyrelsen. Riksdagen har emellertid angivit olika
områden som särskilt bör uppmärksammmas.
Enligt vår mening bör Riksidrottsförbundet vid sin
fördelning ta hänsyn till följande:
Idrott på motionsnivå är friskvård. Från
folkhälsosynpunkt är det därför viktigt att insatser görs för
att ge fler möjlighet till motion. Riksidrottsförbundet bör
intensifiera sitt arbete på detta område, liksom när det
gäller insatser för att aktivera handikappade.
De ungdomar som inte idrottar på sin fritid måste få sin
fysiska aktivitet tillgodosedd inom skolans ram.
Riksidrottsförbundet har redovisat ett mycket ambitiöst
program när det gäller att rekrytera fler kvinnor till
idrottslig verksamhet och i övrigt verka för idrott på jämlika
villkor. Vi vill understryka att de mål som idrotten själv satt
upp kan uppnås.
Elitidrotten är en liten del av det samlade idrottsutbudet
men är av stort värde för att väcka och bredda intresset för
motion och idrott. Elitidrotten tilldrar sig massmedias
uppmärksamhet och är något av idrottens skyltfönster.
Det är viktigt att elitidrottare genom sitt agerande utgör
goda förebilder för den unga generationen. Idrottens klara
avståndstagande mot doping och våld är i detta avseende
helt avgörande.
Det är vidare viktigt att de ungdomar som ägnar sig åt
elitidrott ges goda förutsättningar för detta. Det är en fråga
för Riksidrottsförbundet och dess specialförbund.
Ledarutbildning och ledarrekrytering är avgörande för
en positiv utveckling inom idrottsrörelsen. Det är viktigt att
Riksidrottsförbundet fortsätter sin satsning på
ledarutbildning och att unga människor fortsätter sin
satsning på ledarutbildning och kommer in som ledare och
tränare.
Många idrottsanläggningar är i dag nedslitna och
behöver renoveras. Bra och ändamålsenliga lokaler är en
basresurs som behövs för att kunna bedriva en god
fritidsverksamhet -- inte minst bland barn och ungdomar.
Regeringen bör lägga fram förslag som innebär att även
idrottsanläggningar bör omfattas av statligt stöd för ROT-
åtgärder inom byggnadssektorn.
Som landets största ungdomsrörelse är insatserna för
barn och ungdomar den kanske viktigaste delen av
idrottsrörelsens verksamhet. Det lokala aktivitetsstödet är
av avgörande betydelse för den lokala idrotten och dess
möjlighet att aktivera ungdomar. Aktivitetsstödet är också
mycket effektivt eftersom det går direkt ut till de lokala
föreningarna och bygger på deras egna barn- och
ungdomsaktiviteter.
Under budgetåret 1992/93 genomfördes inom
idrottsföreningarna över sju miljoner bidragsberättigade
lokala ungdomsaktiviteter med över 55 miljoner
deltagartillfällen.
Det är viktigt att Riksidrottsförbundet inom angiven
anslagsram räknar upp satsningen på det lokala
aktivitetsstödet.
Det lokala aktivitetsstödet är extra viktigt i tider när
kommunerna gör stora nedskärningar inom barn- och
ungdomsverksamheten. Under den tidigare
socialdemokratiska regeringen höjdes stödet från 10 till 28
kronor per aktivitet.
Riksidrottsförbundet pekar i sin anslagsframställan på
vikten av att företrädare för den svenska idrottsrörelsen kan
åta sig internationella förtroendeuppdrag. Det kan bl.a.
bidra till att Sveriges möjligheter att erhålla värdskap för
internationella idrottsevenemang ökar.
Det är vidare av vikt att den svenska idrottsrörelsen kan
följa och utvärdera de konsekvenser som EG-integrationen
kan få för svensk idrotts vidkommande.
Under den socialdemokratiska regeringen inrättades
Centrum för idrottsforskning (CIF) och till centrum knutna
idrottsprofessurer. CIF har utvecklats och är i dag
tillsammans med idrottens regionala utvecklingscentra ett
viktigt instrument för att förbättra kunskapsutvecklingen
inom idrottens olika områden och ur folkhälsosynpunkt.
RF:s beslut att fördela fem miljoner kronor till CIF:s
verksamhet är mycket positivt. Det är viktigt att dessa
resurser används på ett för idrotten mest effektivt sätt.
Idrottens insatser mot dopingmissbruk har givit goda
resultat. RF betonar vikten av att detta arbete fortsätter
men konstaterar samtidigt att den stora marknaden för
dopingpreparat nu finns utanför den organiserade
idrottsrörelsen.
Vi delar uppfattningen att den fortsatta kampen måste
ske i samarbete mellan idrottsrörelsen och berörda statliga
och kommunala myndigheter och institutioner.
I förra valrörelsen presenterade moderata
samlingspartiet ett idrottspolitiskt program som bl.a
utlovade en kraftig ökning av samhällsstödet till idrotten.
Enligt idrottsrörelsens egna beräkningar handlade det
om nästan en miljard kronor, varav cirka hälften skulle
komma från Tipstjänsts överskott. Befrielse från
mervärdesskatt skulle ge ungefär lika mycket.
De av regeringen föreslagna beloppen på
idrottsanslagen under den innevarande mandatperioden
finns nu framme. Dessa bör sättas i relation till de löften
som gavs under 1991 års valrörelse.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om idrottens villkor,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om statligt stöd för ROT-åtgärder
inom byggnadssektorn.1
Stockholm den 25 januari 1994
Åke Gustavsson (s)
Maja Bäckström (s)
Berit Oscarsson (s)
Anders Nilsson (s)
Leo Persson (s)
Ingegerd Sahlström (s)
Björn Kaaling (s)
Monica Widnemark (s)