Det är den omfattande ungdomsverksamheten och
friskvården som gör idrottsrörelsens samhällsnytta mest
påtaglig. Men idrotten har också en rad andra positiva
inslag som inte uppmärksammas på samma sätt. Dit hör
t.ex. elitidrottens underhållningsvärde, dokumenterat av
stora tittar- och åskådarsiffror.
Men det är alltså i första hand idrottsrörelsens betydelse
för ungdomsfostran och friskvård som gör det angeläget att
samhället på olika sätt ger ett massivt stöd till verksamheten
vars viktigaste resurs utgörs av de ca 500 000
i huvudsak oavlönade ledarna. Att ersätta deras
arbete med motsvarande insatser från anställda fritidsledare
är ekonomiskt helt orealistiskt. Dessutom skulle mycket av
idrottsrörelsens styrka gå förlorad om ideellt arbete,
engagemang och personligt ansvar fick minskad betydelse.
Det är därför ett viktigt led i samhällsstödet att underlätta
ungdomsledarnas arbete. Det måste t.ex. finnas väl
fungerande anläggningar och resurser för utbildning. När
statens stöd fördelas ska ungdomsverksamheten ute i
föreningarna ges hög prioritet. Enligt vår uppfattning är det
s.k. lokala aktivitetsstödet en bra metod för att pengarna
ska nå ut till föreningarna. Dessutom premierar LOK-
stödet stor aktivitet.
Riksidrottsförbundet har numera en hög ambition när
det gäller att skapa en mer jämställd idrott. Man arbetar
med ett program som innebär att en rad viktiga mål ska
uppnås fram till 1995.
Enligt vår uppfattning är jämställdheten en av
idrottsrörelsens absolut viktigaste trovärdighetsfrågor.
Trots de insatser som görs finns det fortfarande brister.
Alltför ofta är t.ex. antalet kvinnliga ledare oacceptabelt
lågt vid större internationella tävlingar. Också när det gäller
att åstadkomma likvärdiga villkor för idrottsutövandet
mellan pojkar och flickor återstår mycket att göra. Arbetet
måste enligt vår uppfattning ges fortsatt hög prioritet.
Handikappidrotten är numera ett betydande inslag i
idrottsrörelsen. Respekten är stor för de prestationer de
handikappade utför i tränings- och tävlingssammanhang.
Det är viktigt att handikappidrotten ges samma
förutsättningar som idrotten i övrigt. Vid fördelning av
resurserna måste hänsyn tas till de särskilda behov
handikappidrotten har. Det kan t.ex. gälla höga kostnader
för hjälpmedel och svårigheter med transporter.
Såväl i massmedia som inom idrottsrörelsen har
idrottens trovärdighet diskuterats flitigt den senaste tiden.
För att kunna få ekonomiskt stöd, inte bara från stat och
kommuner utan också från t.ex. sponsorer och lottköpare,
är det viktigt att idrotten kan behålla sitt goda anseende.
Också när det gäller att rekrytera ungdomar är det viktigt
att verksamheten uppfattas positivt -- föräldrar och lärare
uppmuntrar inte barnen till en aktivitet som har negativ
klang.
Vi har nämnt snabba förbättringar i jämställdhetsarbetet
som en av förutsättningarna för att idrottsrörelsen ska
kunna behålla sin trovärdighet. Andra inslag är ett
kompromisslöst avståndstagande från doping och att man
med kraft motverkar alla former av våld på och vid sidan av
idrottsarenan. Fortfarande förekommer mycket stora
penningsummor i samband med t.ex. spelarövergångar och
stjärngalor. Även om den här delen av idrottsrörelsen kan
sägas leva sitt eget liv och mer ska betraktas som ren
affärsverksamhet riskerar den enligt vår uppfattning ändå
att skada idrotten som folkrörelse. Sammanhållningen blir
lidande när det blir stora kontraster mellan å ena sidan ett
fåtal elitklubbar och välbetalda stjärnor och småklubbarnas
bredd- och ungdomsverksamhet å andra sidan.
Av regeringens samlade redovisning framgår att de
statliga anslagen till idrotten uppgår till väsentligt mer än 1 000
miljoner kronor. Till det direkta anslaget ska läggas
en rad olika bidrag för speciella ändamål, t.ex. till
biståndsinriktade insatser, idrottsplutoner runt om i landet
och till lönebidragsanställda verksamma i idrottsföreningar.
Regeringen aviserar dessutom ett förslag till riksdagen när
det gäller AB Tipstjänsts stöd till idrotten. Sedan en längre
tid pågår en diskussion om förändrat ägande av bolaget. Ett
förslag går ut på att svenskt föreningsliv, med
idrottsrörelsen som dominerande intressent, skulle
erbjudas att köpa bolaget av staten. En sådan ny
ägarkonstellation öppnar onekligen intressanta möjligheter
för idrottens och övriga folkrörelsers finansiering. Men
frågan har också andra aspekter, t.ex. huruvida berörda
organisationer aktivt bör engagera sig i den f.n. statliga
spelverksamheten eller, som hittills, på annat sätt
tillförsäkras del i överskottet. Vi återkommer till denna
fråga när förslag föreläggs riksdagen senare i vår. Vi utgår
emellertid ifrån att AB Tipstjänsts stöd till idrotten
budgetåret 1994/95 kommer att uppgå till minst samma
belopp som de senaste två åren, d.v.s. 55 miljoner kronor.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fördelningen av stödet till
idrotten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om jämställd idrott,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om handikappidrottens villkor.
Stockholm den 24 januari 1994
Sigge Godin (fp)
Ingela Mårtensson (fp)