Det är den omfattande ungdomsverksamheten och friskvården som gör idrottsrörelsens samhällsnytta mest påtaglig. Men idrotten har också en rad andra positiva inslag som inte uppmärksammas på samma sätt. Dit hör t.ex. elitidrottens underhållningsvärde, dokumenterat av stora tittar- och åskådarsiffror.
Men det är alltså i första hand idrottsrörelsens betydelse för ungdomsfostran och friskvård som gör det angeläget att samhället på olika sätt ger ett massivt stöd till verksamheten vars viktigaste resurs utgörs av de ca 500 000 i huvudsak oavlönade ledarna. Att ersätta deras arbete med motsvarande insatser från anställda fritidsledare är ekonomiskt helt orealistiskt. Dessutom skulle mycket av idrottsrörelsens styrka gå förlorad om ideellt arbete, engagemang och personligt ansvar fick minskad betydelse. Det är därför ett viktigt led i samhällsstödet att underlätta ungdomsledarnas arbete. Det måste t.ex. finnas väl fungerande anläggningar och resurser för utbildning. När statens stöd fördelas ska ungdomsverksamheten ute i föreningarna ges hög prioritet. Enligt vår uppfattning är det s.k. lokala aktivitetsstödet en bra metod för att pengarna ska nå ut till föreningarna. Dessutom premierar LOK- stödet stor aktivitet.
Riksidrottsförbundet har numera en hög ambition när det gäller att skapa en mer jämställd idrott. Man arbetar med ett program som innebär att en rad viktiga mål ska uppnås fram till 1995.
Enligt vår uppfattning är jämställdheten en av idrottsrörelsens absolut viktigaste trovärdighetsfrågor. Trots de insatser som görs finns det fortfarande brister. Alltför ofta är t.ex. antalet kvinnliga ledare oacceptabelt lågt vid större internationella tävlingar. Också när det gäller att åstadkomma likvärdiga villkor för idrottsutövandet mellan pojkar och flickor återstår mycket att göra. Arbetet måste enligt vår uppfattning ges fortsatt hög prioritet.
Handikappidrotten är numera ett betydande inslag i idrottsrörelsen. Respekten är stor för de prestationer de handikappade utför i tränings- och tävlingssammanhang. Det är viktigt att handikappidrotten ges samma förutsättningar som idrotten i övrigt. Vid fördelning av resurserna måste hänsyn tas till de särskilda behov handikappidrotten har. Det kan t.ex. gälla höga kostnader för hjälpmedel och svårigheter med transporter.
Såväl i massmedia som inom idrottsrörelsen har idrottens trovärdighet diskuterats flitigt den senaste tiden. För att kunna få ekonomiskt stöd, inte bara från stat och kommuner utan också från t.ex. sponsorer och lottköpare, är det viktigt att idrotten kan behålla sitt goda anseende. Också när det gäller att rekrytera ungdomar är det viktigt att verksamheten uppfattas positivt -- föräldrar och lärare uppmuntrar inte barnen till en aktivitet som har negativ klang.
Vi har nämnt snabba förbättringar i jämställdhetsarbetet som en av förutsättningarna för att idrottsrörelsen ska kunna behålla sin trovärdighet. Andra inslag är ett kompromisslöst avståndstagande från doping och att man med kraft motverkar alla former av våld på och vid sidan av idrottsarenan. Fortfarande förekommer mycket stora penningsummor i samband med t.ex. spelarövergångar och stjärngalor. Även om den här delen av idrottsrörelsen kan sägas leva sitt eget liv och mer ska betraktas som ren affärsverksamhet riskerar den enligt vår uppfattning ändå att skada idrotten som folkrörelse. Sammanhållningen blir lidande när det blir stora kontraster mellan å ena sidan ett fåtal elitklubbar och välbetalda stjärnor och småklubbarnas bredd- och ungdomsverksamhet å andra sidan.
Av regeringens samlade redovisning framgår att de statliga anslagen till idrotten uppgår till väsentligt mer än 1 000 miljoner kronor. Till det direkta anslaget ska läggas en rad olika bidrag för speciella ändamål, t.ex. till biståndsinriktade insatser, idrottsplutoner runt om i landet och till lönebidragsanställda verksamma i idrottsföreningar. Regeringen aviserar dessutom ett förslag till riksdagen när det gäller AB Tipstjänsts stöd till idrotten. Sedan en längre tid pågår en diskussion om förändrat ägande av bolaget. Ett förslag går ut på att svenskt föreningsliv, med idrottsrörelsen som dominerande intressent, skulle erbjudas att köpa bolaget av staten. En sådan ny ägarkonstellation öppnar onekligen intressanta möjligheter för idrottens och övriga folkrörelsers finansiering. Men frågan har också andra aspekter, t.ex. huruvida berörda organisationer aktivt bör engagera sig i den f.n. statliga spelverksamheten eller, som hittills, på annat sätt tillförsäkras del i överskottet. Vi återkommer till denna fråga när förslag föreläggs riksdagen senare i vår. Vi utgår emellertid ifrån att AB Tipstjänsts stöd till idrotten budgetåret 1994/95 kommer att uppgå till minst samma belopp som de senaste två åren, d.v.s. 55 miljoner kronor.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelningen av stödet till idrotten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jämställd idrott,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om handikappidrottens villkor.
Stockholm den 24 januari 1994 Sigge Godin (fp) Ingela Mårtensson (fp)