Inom regionalpolitiken för 90-talet betonas kulturpolitikens betydelse för att skapa regional utveckling dels som en dynamisk faktor för människor i regionen, dels ur en näringspolitisk synvinkel där kulturvärden vägs in vid val av lokalisering av företag.
Vid nyskapande och planering kan kulturmiljön ge värdefulla upplysningar om hur individen har anpassat sig till skilda förutsättningar i natur och byggd miljö. I sammanhanget är det av största vikt att det ges möjligheter till ekonomiskt stöd vid återanvändning av äldre bebyggelse. Även ny bebyggelse på landsbygden kan i många avseenden vara ett positivt tillskott, bl.a. genom att landsbygden hålls vid liv för att på detta sätt hejda en viss del av den nedläggning och igenväxning som hotar kulturlandskapet.
Idag ställs allt högre krav på turismen att möta människors behov av upplevelser. Det är inte tillräckligt att tala om hur turisterna ska resa, bo och äta, man måste också visa vad turisterna kan göra på sin semester.
Därför är det viktigt att använda kulturutbud och kulturtraditioner för att ge turismen ett attraktivt och kvalitativt innehåll. Denna s.k. kulturism har i andra länder, exempelvis Frankrike och England, givit goda resultat. T.ex. kan en arkeologisk utgrävning göras till en turistattraktion. Både kulturen och turismen tjänar på samarbete och turisterna får kunskap och kvalitet i sin upplevelse.
Skåne har med alla sina kulturminnen och miljöer speciellt goda förutsättningar för sådan kulturism. I samarbete med Riksantikvarieämbetet borde man kunna utveckla lämpliga projekt i vårt landskap. En bättre samordning och marknadsföring av alla goda idéer på turistområde, som redan finns i Skåne, måste också ske. Skåne måste marknadsföras som en region i turistsammanhang.
Högskolorna i Skåne borde också vara tillgängliga under sommaren för publika seminarier och föreläsningar. Det skulle säkert också vara av stort intresse för turister att få visningar av både lokaler och laboratorier.
Många turister vill under sin semester uppleva utmaningar. Att på olika sätt komma i kontakt med Skånes högskolor skulle kunna bli en utmaning för hjärnan. Vi skulle kunna erbjuda ''hjärnturism'' i vårt rika landskap.
Det är få landskap som inom sina gränser kan erbjuda turister så många olika slags upplevelser som Skåne. Landskapet har en rik och omväxlande natur och en mängd sevärdheter av unikt slag. Det finns möjligheter att utöva många slags aktiviteter som t.ex. bad, fiske, segling, golf och tennis. Cykel- och vandringsleder med övernattningsmöjligheter är väl utbyggda. Vid Skånes långa kust finns ett flertal fritidsbåtshamnar med fullgod service. Under sommaren avlöser konst- och musikveckorna varandra och kulturminnena ligger tätt.
Trots alla dessa tillgångar och trots landskapets läge med 12--15 miljoner människor boende på endast en dagsresas avstånd, har Skåne endast 11,5% av landets gästnätter. Detta är visserligen en positiv utveckling men fortfarande är det så att alltför många turister snabbt passerar landskapet på sin väg norröver eller söderut.
För att turismen ska kunna utvecklas till en näringsgren av betydelse i Skåne krävs rejäla satsningar på olika områden.
De största utlandsmarkerna för svensk turism finns i Norden och Tyskland. För Skånes del är det internationella närområdet Danmark och Nordtyskland. Det är knappt en dags bilfärd långt ner i Tyskland och Benelux-länderna.
Miljöfrågorna bedöms successivt komma att växa i betydelse. En positiv miljöprofil är redan ett bra argument i marknadsföringen av Sverige. Det gäller natur, vatten och luft. Men även teknologiskt har vi i Skåne en hel del att visa upp.
Det är också av bl.a. miljöskäl angeläget att turisten upptäcker att vi har goda kollektiva transportmedel i Skåne och att den kollektivresande turisten också upptäcker att Skåne är ett intressant turistland. Måhända bör samarbete mellan de kollektiva trafikorganisationerna och turistnäringen förbättras genom statliga direktiv.
När Sveriges Turistråd avskaffades beslöt riksdagen att istället tillsätta ''Styrelsen för Sverigebilden'', som genom uppköp skulle sälja Sverige som turistland ute i världen. Samtidigt bildades ett bolag ''Next stop Sweden''. Tyvärr kom denna organisation att bli starkt storstadscentrerad och tyvärr visade det sig att Styrelsen för Sverigebilden köpte nästan all verksamhet av Next Stop Sweden.
Visst behöver storstäderna marknadsföra sig men kanske bör inte huvuddelen av de statliga medlen gå till just denna verksamhet. Turismen är som näringsgren i huvudsak utspridd över hela landet och ger i t.ex. glesbygden en förhållandevis stor del av sysselsättningen. Dessutom är många företag små och ofta drivna av kvinnor (caféer, hotell, campinganläggningar m.m.). Det är ytterst viktigt att det statliga stödet kommer bl.a. glesbygden till godo.
Skall riksdagen inför nästa mandatperiod göra om Styrelsen för Sverigebilden bör man från början se till att det nya organet i större utsträckning verkligen representerar hela Sverige. Annars blir kunskaperna och engagemanget för liftanläggningar, stugbyar m.m. alltför begränsat.
Ur nationell synpunkt är det alltså viktigt att Skåne får maximala möjligheter att dra turister till landet. Därför är det oroande att Next Stop Sweden fått en sammansättning, som i alltför hög grad representerar Stockholmsregionen och därmed saknar erforderliga kunskaper om Sveriges totala möjligheter som turistland. Av de medel som Styrelsen för Sverigebilden årligen ska fördela för att marknadsföra landet ute i världen, borde ett rimligt belopp årligen användas till marknadsföring i Nordtyskland och Danmark genom det regionala organet Skånes Turistråd. Skånes Turistråd ägs av de skånska kommunerna och landstingen och kompetensen inom rådet är mycket god. Sannolikt skulle avkastningen på ''insatt kapital'' ge betydligt bättre utdelning genom att denna närkontakt utnyttjas än om verksamheten ska fjärrstyras från Stockholm.
Ett förslag som skulle förbättra möjligheterna är att ett förslag till turistpolitiskt handlingsprogram tas fram.
I dag handläggs turistfrågan inom Näringsdepartementet, vilket är naturligt då turismen är vår kanske bäst utvecklingsbara näringsgren. Men i vårt sydliga grannland, Danmark, har man tagit turismen riktigt på allvar och där tillsatt en turist-minister, vilket gett denna näring en betydligt starkare ställning. Det finns all anledning att allvarligt överväga om inte Sverige bör följa Danmarks exempel och tillsätta en minister med speciellt ansvar för turismens utveckling. Det är dock viktigare med en ansvarig, kunnig person på denna post än en ''minister''. Då kan också alla turistfrågor samlas ''under en hatt''.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om turism i Skåne.
Stockholm den 24 januari 1994 Siw Persson (fp) Margitta Edgren (fp) Bengt Harding Olson (fp) Olle Schmidt (fp)