Den småskaliga landsbygdsturismen har inte lyckats skaffa sig en egen identitet, profil och tradition. Jämfört med förhållandena i många andra länder är verksamheten i Sverige av liten omfattning och svagt utvecklad. En avgörande brist är dålig kontakt mellan marknad och produktion. Det förklarar bl.a.:att många i sig fina aktiviteter och arrangemang som produceras inte når ut på marknaden. Producenterna har av förklarliga skäl vare sig tid till eller kunnande om turistisk försäljning och marknadsföring.att många vällovliga initiativ får en felaktig utformning. Det finns ingen som formulerar och konkretiserar konsumentkraven. Det förklarar samtidigt att många undviker att starta verksamhet helt enkelt därför att man inte vågar eller vet hur man ska göra.att konsumenterna får en dålig information. Man har svårt att finna de upplevelser som man vill ha och blir därför inte sällan besviken.
En förklaring till dagens situation är att den småskaliga landsbygdsturismen inte hanteras som en ''egen bransch'' utifrån sina egna producent- och marknadskrav utan tillsammans med annan turistisk verksamhet eller som isolerade småprojekt. Därmed har den svårt att hävda sina intressen och blir ofta något som tas med i marginalen, ofta i sammanhang där den inte hör hemma.
Om den småskaliga landsbygdsturismen ska kunna lyftas fram och utvecklas på ett positivt sätt krävs en helhjärtad insats som specifikt inriktas just mot denna verksamhet och där samlar och utvecklar kompetens och erfarenheter. Detta kan förmodligen endast ske om de organ som har intressen i att landsbygdsturismen utvecklas samordnar sig till en målmedveten insats.
Målsättningen ska vara att utveckla olika former av turistisk besöksverksamhet som i sig själv ska generera ekonomisk aktivitet samt skapa en bas för PR-insatser för landsbygden. Inriktningen ska vara att välja ut produkter och miljöer som har intresse av turismverksamhet och har kommit en bit på väg, dvs att vidareutveckla det bästa som finns idag, skapa förebilder och bygga upp kompetens som sedan kan förmedlas vidare till andra som vill följa efter.
Mycket görs och har gjorts för den småskaliga landsbygdsturismen. T.ex. bondgårdsturism, sameturism, levande fäbodar m.m. Det finns behov av att samla upp allt detta arbete på ett nationellt plan -- ett programarbete som ger bygdeturismen status och profil. Programarbetet bör innehålla både produktutveckling och marknadsföring -- en nationell katalog för bygdeturismen i Sverige på samma sätt som norrmännen lyckats samla sitt utbud. Arbetet bör organiseras så att de enskilda brukarna och deras intresseorgan får ett direkt inflytande.
Inlandet, Värmland -- Norrbotten, är ett lämpligt avgränsat område med likartade problem och förutsättningar för att, till en början, få igång ett fungerande arbete. Efter hand skall naturligtvis ett helt nationellt upplägg utvecklas.
Östersund håller på att utvecklas till ett nationellt kunskapscentrum för turism. Där har Högskolan som enda högskola/universitet i landet inrättat en institution för turismvetenskap. Hit koncentreras nu resurser och kompetens från olika fackområden, informationsteknologi, beteendevetenskap ekonomi m m som erfordras för analyser av och utvecklingsinsatser för turism. I Östersund finns idag den samlade kunskap som krävs för att lyfta fram och vidareutveckla den småskaliga bygdeturismen.
Naturligtvis kan ett samarbete i planering, arbetsuppläggning och finansiering övervägas i samarbete med Styrelsen för ''Sverigebilden''.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett nationellt program för den småskaliga bygdeturismen.
Stockholm den 21 januari 1994 Ulf Björklund (kds)