I motionen för vi fram förslag som går ut på att i grunden
ändra systemet med organisationsbidragen.
Organisationsbidragen bör var prestationsinriktade, dvs
att organisationen utför något som samhället anser
önskvärt. Organisationerna bör i högre grad fungera som
uppdragstagare. Vid upphandling av sådana tjänster måste
organisationerna i större utsträckning konkurrera med
varandra. Detta innebär att endast föreningar som
tillgodoser allmänna, för medborgarna gemensamma
intressen föreslås få bidrag i egentlig mening.
Medlemmarna måste ta ett större ansvar för verksamhet
som inte ligger inom ramen för samhällets uppdrag.
Statens kostnader måste snarast minskas. I motsvarande
mån får medlemmarna ta ett allt större ansvar för
organisationens verksamhet.
1989/90 var de statliga organisationsbidragen 7,5 mdr
och från kommuner och landsting utgick 5,5 mdr.
Organisationsbidragen har utretts
Organisationsbidragen har varit föremål för ett antal
utredningar. Nyligen presenterades SOU 1993:71
Organisationernas bidrag.
Direktiven lät lovande:förenklad bidragsgivning
föreningarna betalar mer själva
Resultatet är sorgligt: Ingen minskning av bidragen
föreslås! De ökade behov som förväntas uppstå skall
däremot tillgodoses av föreningarna själva i form av ökade
medlemsavgifter, lotterier etc.
Redan 1986 gjorde riksrevisionsverket en utredning.
Denna var mycket kritisk till organisationsbidragen. Sedan
dess har praktiskt taget inget gjorts och nu kom alltså denna
urvattnade utredning......
Detta visar än en gång att utredningar kan landa nästan
hur som helst beroende på vem som får uppdraget.
Exempel på bidragstagare
Nedanstående bidragstagare utgör exempel på
organisationer som erhållit organisationsbidrag 1991.
kr
Föreningen Fruktdrycker
587 000
IOGT-NTO
62 000 000
Konsumentgillesförbundet
144 000
Husmodersförbundet
280 000
Riksorganisationen för valfrihet, jämlikhet och broderskap
187 000
Svampfrämjandet
50 000
Svenska grönsaksfrämjandet
50 000
Främjande och spridning av värdefull film
1 350 000
Nedanstående bidragstagare är hämtade ur
riksrevisionsverkets rapport 1986.
Arbetsgruppen för svensk folkriksdag för nedrustning
82 000
Svenska artisters och musikers intresseorganisation
900 000
Jordcirkus
40 000
Hyresgästföreningen (byggforskning !!!?)
9 000Medel för uppsökande verksamhet på arbetsplatser
(vuxenutbildning)
LO
27 048 000
TCO
3 366 000Planering m m av uppsökande verksamhet och
utbildning av fackliga studieorganisatörer
LO
7 078 000
TCO
3 366 000
Problemformulering
--
p1pDet finns i väldigt många fall inga konkreta mål som anger
förväntade resultat och effekter av bidragenDenna
utveckling innebär en risk att föreningslivet i ökad
utsträckning införlivas i den offentliga administrativa
apparaten. Offentligt finansierade uppgifter läggs på
enskilda organisationer som ofta företräder speciella
intressen i samhället och som saknar folklig förankring
Formerna för stödet är slumpmässiga och har inte avpassats
efter de ändamål som stödet avsetts främja. Det finns t ex
inget samband mellan bidragens storlek och utvecklingen av
antalet föreningsmedlemmar. Några försök har inte gjorts
att finna stödformer som i någon mån är
självkontrollerandeUppföljning och utvärdering av
resultat och effekter av stödet är bristfällig eller
förekommer inte alls. Följden blir att någon omprövning av
en gång givna bidrag i regel inte förekommer, utan bidragen
förnyas slentrianmässigtDenna slentrianmässiga
bidragsgivning favoriserar gamla etablerade organisationer,
som en gång fått bidrag, och missgynnar nya framväxande
organisationer som företräder nya framtidsinriktade
idériktningarMånga föreningar har blivit helt beroende av
det offentliga stödet för sin fortlevnad. Stödformer och
stödvillkor styr verksamheten mer än det egentliga
ändamålet med föreningens verksamhet. Därmed försvagas
folkrörelsernas traditionella frihet och oberoendeInga
garantier finns för att föreningar som får bidrag alltjämt är
levande i den meningen att de engagerar medborgarna för
de intressen som föreningen har bildats att arbeta för. Vad
som stöds med offentliga medel är ibland bara en central
lednings- och kanslifunktionDet saknas en samordning
av stödgivningen inom staten och mellan staten och
kommunerna. Denna brist beror i stor utsträckning på att
allmänna riktlinjer för föreningsstödet saknasMycket av
stödet plottras ut till allehanda lokala företeelser med rena
struntsummor. Det leder till höga förvaltningskostnader för
prövning och utbetalning av stödet
Vad får skattebetalarna för bidragen?
Det vet vi inte så mycket om. Uppföljning och
utvärdering av bidragens effekter är mycket dålig. Därmed
saknas i många fall underlag för att ompröva bidragen. Ofta
skrivs de schablonmässigt upp med en procentsats varje år,
säger riksrevisionsverket i sin rapport. Som sagt denna
rapport kom 1986......
Hur stora är bidragen?
En sammanställning över alla bidrag låter sig inte göras
så lätt. Enligt statskontoret som, på regeringens uppdrag,
kartlagt stödet till föreningarna uppgår stödet till
7.500.000.000 kronor budgetåret 89/90. Under samma
budgetår betalade landsting och kommuner ut ca
5.500.000.000 kronor. Sammanlagt alltså ungefär 13
miljarder kronor. Någon samordning mellan landsting,
kommuner och stat finns knappast.......
Från budgetåret 76/77 till budgetåret 85/86 fyrdubblades
föreningsstödet i löpande priser. I fasta priser var ökningen
av bidragen nästan 70 %.
Antalet bidrag är enligt riksrevisionsverkets rapport ca
3.000. Antalet bidragstagare är dock färre eftersom en del
bidragstagare får bidrag från flera håll. Uppräkningen av
bidragstagare upptar 150 trycksidor i verkets rapport........
Bidragssanering -- nytt system för bidrag
Det finns ingen anledning att stödja föreningsliv som i
verkligheten inte är levande medlemsorganisationer utan
bara centrala maktapparater i form av föreningarnas
ledningar och kanslier.
Därför bör bidragen (utom uppdragsersättningar och
stöd till ungdomsidrott) aldrig få överstiga 50 % av
medlemsintäkterna.
För att förvaltningskostnaderna för bidragsprövning och
bidragsutbetalning skall minimeras föreslås att det minsta
bidragsbelopp som kan utgå bestäms till 150 % av
basbeloppet.
Bidragen bör ges som rambudget för en treårsperiod för
att föreningarnas planeringshorisont skall vara rimlig.
Staten skall fortsättningsvis bara lämna bidrag till
organisationer som har hela landet som verksamhetsfält.
Under inga omständigheter skall statsbidrag gå till lokala
organisationer och grupper.
Bidragen minskas generellt med 20 % för budgetåret
94/95. Året efter minskas bidragen med 20 %. Budgetåret
96/97 minskas bidragen med ytterligare 10 %. I stället
kommer enskilda gåvor organisationerna tillgodo samt
ökad uppdragsupphandling. Minskningen av bidrag skall
givetvis också omfatta bidrag till politiska organisationer i
lika hög grad!
Avdragsrätt för enskilda bidrag till föreningslivet
För att möta bidragsminskningarna föreslår vi att
enskilda och företag i stället skall få avdragsrätt för bidrag
till samhällsnyttiga organisationer med högst ett basbelopp
för enskilda och tio basbelopp för företag. Avdragsrätten
begränsas också till bidrag utöver gällande medlemsavgift.
Lagstiftningen om avdragsrätt måste i allmänna ordalag
definiera den typ av organisationer som kan motta bidrag
från enskilda givare och där bidragen blir avdragsgilla vid
beskattning av givaren. En sådan stödform utgör en
drivkraft för föreningars ledning att utforma och utveckla
verksamheten så att den engagerar medlemmar och andra
att stödja föreningen med egna insatser i form av
ekonomiska bidrag. De organisationer som kan komma
ifråga är nationella och internationella hjälporganisationer
av humanitär art, religiösa organisationer, idrottsrörelsen
samt ungdomsverksamhet av allmän karaktär.
Samtliga föreningar som skall kunna komma ifråga får
ej vara knutna till en viss intressegrupp i samhället.
Arbetsgivarorganisationer, bransch- och
näringslivsorganisationer samt fackförenings- och andra
löntagarorganisationer är exempel på organisationer som ej
skall ha bidrag överhuvud taget. Hur lagtext och definition
av föreningar som skall kunna mottaga bidrag utformas bör
utredas närmare.
Uppdragsersättningar
I konkurrens med andra anbudsgivare bör föreningar i
ökad utsträckning mot ersättning kunna få offentlig
myndighets uppdrag. Exempelvis internationella
hjälpinsatser genom Röda Korset ligger inom ramen för
principerna. Det gör också handikapp- organisationer och
hjälporganisationer mot olika slags missbruk. Dessa m fl
organisationer kan ersättas med allmänna medel för
konkreta insatser inom sina verksamhetsfält. Skillnaden blir
att större krav ställs på redovisning av de genomförda
insatserna och deras resultat.
Ett konkurrensriktigt upphandlingsförfarande och med
en konkret precisering av prestationer medför en
effektivisering av och därmed en kostnadsreduktion för de
uppgifter myndigheterna genomför med utnyttjande av bl a
föreningar och andra enskilda organisationer. Denna är svår
att skatta men den borde vara betydande. En ekonomisk
effekt på en 0,5 miljarder kronor är inte orimlig.
Genomförande
Föreningslivet skall stimuleras att vara en förnyelsekraft
och inte integreras i den offentliga administrativa
samhällsapparaten. Förslagen syftar till att blåsa liv i ett
föreningsliv som har förstelnat eller löper risk att förstelna i
gamla former och fjärmas från sina medlemmar, vilka utgör
själva livsnerven i föreningslivet. För många föreningar som
fått stora statliga bidrag och kanske för sin fortlevnad är helt
beroende av bidragen kommer den förändrade
bidragsgivning som föreslås att medföra stora effekter och
kräva omfattande förnyelse.
Åtgärderna bör ge en besparing på 1,5 miljarder
budgetåret 94/95. För budgetåret 95/96 bör besparingen bli
2,5 miljarder och 96/97 blir besparingen 3 miljarder.
Stödet kan fortsättningsvis inte ges i okontrollerade
former och utan krav på eller ens en allmän uppfattning om
vilken nytta stödet gör i samhället. Det synes svårt att ha
några bärande invändningar mot minskat slöseri och ändrad
användning av allmänna medel, särskilt i dessa svåra tider.
Hemställan
Med hänvisning till anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att uppföljning och utvärdering
av organisationsbidragens effekter måste förbättras
radikalt,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en ny utformning av systemet
med organisationsbidrag med viss uppdragsersättning och i
övrigt med ökat ansvar för medlemmarna för
organisationens intäkter,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att bidrag som inte utgår i form
av uppdragsersättc1ningar eller stöd till ungdomsidrott inte får
överstiga 50 % av medlemsc0intäkterna,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att lägsta bidragsbelopp som får
utbetalas inte får ligga under ett och ett halvt basbelopp,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en minskning av
organisationsbidragen med 20 % för budgetåret 1994/95,
med ytterligare 20 % för budgetåret 1995/96 och slutligen
med 10 % för budgetåret 1996/97,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att minskningen av
organisationsbidragen jämväl omfattar de politiska
organisationerna,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om avdragsrätt för enskilda bidrag
till föreningslivet,1
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om uppdragsupphandling i
konkurrens.
Stockholm den 25 januari 1994
Ian Wachtmeister (nyd)
Dan Eriksson (nyd)
i Stockholm
Peter Kling (nyd)