Statsbidraget till folkbildningen uppgår för 1993/94 till 2
456 463 kr. Utbetalning sker i fyra delar, en vart kvartal.
Varje gång en sådan kvartalsutbetalning sker skall
Folkbildningsrådet räkna ut respektive studieförbunds och
folkhögskolas andel. För att klara både rättvisan och
likviditeten någorlunda sinsemellan måste
beräkningsunderlaget för varje utbetalningstillfälle
uppdateras. Detta kräver ett uppgiftsinsamlande inom varje
organisation av tämligen stor omfattning. Varje
studieförbund i sin tur måste sedan fördela ut betalningen
till distrikt och avdelningar enligt en fördelningsnyckel som
givetvis även denna ständigt måste uppdateras.
Den som är något lite insatt i hur slikt arbete fungerar
inser snabbt att detta kräver sammanlagt väldigt många
timmars arbete med uppgiftsinsamlande, dataregistrering
och -hantering, granskning, beräkning, blankettifyllande,
kontrollräkning för att till sist leda fram till en lång kedja av
utbetalningsavier från stat till slutlig mottagare.
Folkbildningen fyller en viktig funktion i vårt samhälle,
inte minst i dessa tider när många känner sig rotlösa i en allt
snabbare utveckling och i arbetslöshetstider. Att universitet
och högskolor i snabb takt byggs ut kan inte på något vis
ersätta behovet av folkbildning i fria och frivilliga former.
Folkbildningsarbetet får ofta (som så många andra)
motta kritik för att för stor andel av anslagen används för
administrativa tjänster. Detta till trots kräver (med rätta)
statsmakten god information och vederhäftigt underlag för
utvärdering av folkbildningens arbete och resultat. Att fyra
gånger om året ägna sig åt tämligen omfattande
arbetsinsatser för att utfördela förskott på det slutliga
bidraget är dock inte något som gagnar själva
folkbildningsarbetet. Det är, kort sagt, inte valuta för
skattepengarna.
Den rimliga slutsatsen vore att dra ned på antalet
utbetalningstillfällen. Istället aviserar regeringen i
budgetpropositionen bil 9 sid 81 att man ska övergå från att
göra utbetalningarna kvartalsvis i förskott till, hör och
häpna, månadsvis i efterskott. Man ska alltså fyrdubbla den
redan orimliga byråkratin kring statsbidragshanteringen.
Den räntevinst staten på detta vis uppnår står inte i
rimlig proportion till den sammanlagda effekten av den
förlust folkbildningen får vidkännas i form av dels ökade
räntekostnader/minskade ränteintäkter och dels utökad
administration.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att inte utöka antalet
utbetalningstillfällen för statsbidraget.