Folkbildningen har spelat en utomordentligt viktig roll ända sedan demokratins genombrott. Den gör betydelsefulla insatser, inte minst inom välfärdsområdet genom att fungera som banbrytare inom nya verksamhetsfält eller genom att pröva nya metoder. I 1990- talets samhälle kommer folkbildningen att ha tre roller; som folkrörelseorgan, vuxenutbildare och kulturbärare. Folkbildningsarbetets huvuduppgift blir att stärka demokratin genom att bidra till att skapa en helhetssyn på tillvaron, men också att skapa värdegemenskap och minska klyftorna i samhället. En demokratisk samhällsordning utgår från allas rätt till inflytande. Det kräver engagemang och kunskap. Förutsättningen är kunniga och bildade medborgare. Människors aktivitet är en kvalitet i sig, och aktiva medborgare är ett viktigt demokratiskt mål. Genom aktiva folkrörelser och ett brett folkbildningsarbete skapar vi dessa förutsättningar.
1991 års folkbildningsbeslut
Enligt den proposition (1990/91:82) som låg till grund för 1991 års riksdagsbeslut skall folkbildningen vara fri, frivillig och självstyrande. De grundläggande skälen till att stödja folkbildningen är att den bidrar till en demokratisk grundsyn och utveckling i samhället. Statsbidrag till folkbildningen motiveras av viljan att stödja en verksamhet som syftar till att göra det möjligt för människor att påverka sin livssituation och skapa engagemang att delta i samhällsutvecklingen. Utbildningsklyftorna skall utjämnas och utbildningsnivån i samhället skall höjas. Socialt och kulturellt missgynnade grupper skall prioriteras. Särskilt invandrare, handikappade och korttidsutbildade skall uppmärksammas.
Målgrupper
En tydlig övergripande bild behöver skapas om hur olika handikappgrupper får sina behov tillgodosedda. I detta ligger också arbetet kring hur kunskapsutveckling och fortbildning kring handikappfrågor skall genomföras.
Behovet av insatser inom invandrarområdet ökar kraftigt via folkbildningen. Invandrarna behöver kunskaper om det svenska samhället och det svenska språket för att kunna känna delaktighet och kunna delta i det politiska arbetet för att ha möjlighet att påverka sin egen situation.
Ökade insatser för kortutbildade och arbetslösa är andra prioriterade områden för folkbildningen.
Ungdomsgenerationen är en angelägen målgrupp för folkbildningsarbetet i framtiden. Folkbildningen skall ge ungdomar redskap som hjälper dem att analysera samhällsutvecklingen och öppna vägar till konstruktiva metoder för att påverka den. De ungdomar som växer upp i Sverige har större möjligheter än tidigare generationer. De är självständigare, mer allmänbildade och ofta mer mogna. Om vi vill att nästa generation skall ha större -- inte mindre -- inflytande och mer ansvar, krävs att vuxna ger mer av ansvar till ungdomar samtidigt som de ger mer av sig själva i form av stöd, vägledning och förebilder. Unga måste få vara med och ta ett större ansvar för de egna miljöerna, t.ex. skolan och fritidsgården. Det är viktigt att öka ungdomars inflytande och delaktighet. Det är folkbildningens uppgift att ge ungdomar möjligheter att bilda nya mötesplatser.
En sund kulturpolitik måste garantera frihet och mångfald. Detta gör det angeläget att stödja och stimulera de krafter i folkrörelser och bildningsorganisationer som engagerar sig i kulturverksamheten och gör den till en viktig folkbildningsuppgift. Gamla hantverk och gamla kunskaper kan hållas vid liv. Verksamheten är en inkörsport till viktiga samtal, personlig utveckling och nyskapande, ett instrument för utbyte mellan svensk och annan kultur och en möjlighet att nå invandrare, handikappade, arbetslösa eller andra målgrupper som lätt ''hamnar utanför''. Det är också ett sätt att bevara kvinnokraft, kvinnokultur och kvinnotradition.
Regeringens budgetförslag
Vi kan konstatera att principen om en treårig budgetram med ett samlat folkbildningsanslag med undantag för pris- och löneomräkning under de mellanliggande åren ej upprätthållits från statens sida. Samtidigt har särskilda anslag tillkommit som inneburit en viss kompensation för minskat grundanslag. Även detta år får folkbildningen enligt regeringens förslag vidkännas en nedskärning nu med 100 miljoner efter det att löne- och prisomräkning skett.
Sammantaget betyder detta att under den borgerliga regeringens tid så har statsbidraget till folkbildningen reducerats med närmare en halv miljard kronor.
Vi anser att detta är otillfredsställande och enligt vår mening att det grundläggande folkbildningsanslaget inte får försämras ytterligare. Vi föreslår därför att riksdagen avvisar regeringens förslag till minskning av statsbidraget till folkbildningen med 100 miljoner kronor.
Regeringen föreslår också ändrade utbetalningsrutiner av statsbidraget till folkbildningen. I stället för kvartalsvisa förskott blir det månadsvisa utbetalningar i efterskott. Förslaget medför i väsentlig grad ökad administration och byråkrati i en tid när resurserna så väl behövs för direkta verksamhetsinsatser. En av målsättningarna med riksdagens beslut om folkbildningens framtid våren 1991 var att förenkla statsbidragshanteringen och administrationen. Regeringens förslag om månadsvisa utbetalningar i efterskott innebär det motsatta.
Förslaget kan också innebära allvarliga konsekvenser för många studieförbundsavdelningar och folkhögskolor som får likviditetsproblem och tvingas låna till löpande verksamhet. Så sent som 1992/93 gjordes en förändring i utbetalningen av statsbidraget med motsvarande besparingseffekt från statens sida. Kvartalsvisa utbetalningar tillämpas fortfarande t.ex. till idrottens organisationer. Vi föreslår därför oförändrad periodisering av utbetalningen av statsbidraget till folkbildningen.
Från folkbildningsanslaget har även förts bort 538 920 000 kr som, av arbetsmarknadspolitiska skäl, anvisats för budgetåret 1993/94.
Regeringen avser att återkomma i vårens kompletteringsproposition med det slutliga beslutet om särskilda medel för nästa års arbetsmarknadsanpassade utbildningar. Samtidigt markerar regeringen att via kompletteringspropositionen kommer beslut att fattas om särskilda medel till 8 900 extra studerandeplatser på folkhögskolorna samt motsvarande 3 000 platser till studieförbund och folkhögskolor till kurser för arbetslösa.
Vi vill understryka den värdefulla verksamheten som studieförbund och folkhögskolor gör för att ge utbildning till arbetslösa. Det hade varit önskvärt -- med hänsyn till utbildningsanordnarnas behov av planeringstid -- att ett konkret förslag till medelstilldelning återfunnits redan i budgetpropositionen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att till B 1 Bidrag till folkbildningen för budgetåret 1994/95 anvisa 100 000 000 kr utöver regeringens förslag,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om periodiseringen av utbetalningen av statsbidraget till folkbildningen.
Stockholm den 25 januari 1994 Åke Gustavsson (s) Maja Bäckström (s) Berit Oscarsson (s) Anders Nilsson (s) Leo Persson (s) Ingegerd Sahlström (s) Björn Kaaling (s) Monica Widnemark (s)