Ungdomspolitiken i Sverige är föremål för beredning i
regeringen och en ungdomspolitisk proposition väntas
under våren. Bl.a. gäller det statsbidragen för
ungdomsverksamhet. För närvarande utgår statsbidrag,
s.k. aktivitetsbidrag, för ungdomar i åldrarna 7--25 år.
Det statsfinansiella läget i landet medför att
kommunerna i besparingssyfte drar ner alltmer på
skattefinansierad fritidsverksamhet. Det gäller i hög grad
fritidsgårdar och annan ungdomsverksamhet. Den
utvecklingen är inte bra. Den kan lätt leda till ökad
ligabildning, drogmissbruk och kriminalisering. Och
ungdomar som kommit snett i samhället i unga år har ofta
stora svårigheter att komma bort från sitt missbruk och
återanpassa sig till ordnade förhållanden.
I det kärva läget bör man fundera över om statsbidragen
fungerar på bästa sätt och riktas till rätt grupper.
Aktivitetsbidragen utgår, enligt min mening, till alltför höga
åldrar. Det är tonåringarna som är mest utsatta och som är
mest viktiga att få in i ungdomsverksamheter av olika slag.
Det kan till och med vara försvarligt att höja bidragen till
tonårsgruppen för att stimulera fler organisationer att
bedriva ungdomsverksamhet.
Det kan man göra om man samtidigt ändrar
åldersgränserna för aktivitetsbidrag till 5--21 år. Eftersom
skolstarten börjar tidigare nu bör aktivitetsstödet också
inträda ett par år tidigare.
För ungdomar över 20 år finns många aktiviteter
tillgängliga i samhället och aktivitetsstödet kunde tillåtas ta
slut vid 21 års ålder. Följden blir att staten ekonomiskt
''vinner'' två år. Dessa medel kunde användas för att
förstärka ungdomsverksamheten just för tonåringarna.
Förslag som detta bör regeringen pröva då en ny
ungdomspolitik utformas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om aktivitetsbidraget till tonåringar.