Människor som lider av afasi -- oförmåga att tala -- har stora svårigheter att skapa kontakter med andra människor. Afasi orsakas ofta av stroke (hjärninfarkt eller hjärnblödning) eller kan uppstå vid skador av exempelvis trafikolyckor.
Afatiker behöver hjälp på många sätt, bl.a. med logopedträning för att öva upp talförmågan och träning hos sjukgymnast för att öka rörelseförmågan. Det är oerhört viktigt att de så fort som möjligt kan få komma i kontakt med friska människor och delta i det sociala livet.
Karlskoga Folkhögskola har en speciell afasilinje där afatiker går för att ''komma tillbaka'' och få ett så normalt liv som möjligt. Det är långkurser uppdelade så att var sjätte vecka är en hemvecka för att eleven skall få en vilopaus med jämna mellanrum. Önskemålet är att rehabiliteringen skall vara så långt framskriden vid intagningen på skolan att eleverna till största delen kan klara sig på egen hand.
Utbildningen omfattar dels allmänorienterande ämnen och dels talövningar. Det är framförallt kommuniserande inriktning som är viktig; tal- och rörelseövningar. Till detta krävs logopeder och sjukgymnaster. Det är en lång och tidskrävande återgång till ett normalt fungerande liv.
Friska ungdomar har, som elever vid Karlskoga Folkhögskola, fått god kontakt med afatiker. Ungdomarna vittnar om att afatikerna har ''otroligt mycket att ge''. Problemet är att de har så svårt att formulera sig och uttrycka sina åsikter.
Den mjuka integrationen på en folkhögskola är säkert mycket bra. Genom folkhögskolelinjer av det här slaget kan afatiker få möjlighet att växa in i vanlig miljö. Det är viktigt att så många som möjligt får den chansen.
I Sverige finns fler folkhögskolor, bl.a Oskarshamns Folkhögskola, Sundsgården i Helsingborg och Sånga Säby i Stockholm, som har inrättat afasilinjer.
Den tillgången, som dessa folkhögskolor utgör, skulle behövas spridd i hela landet. Helst en linje i varje län. Skolorna vill gärna rekrytera från närområdet, eftersom långa hemresor är mycket krävande. Detsamma är internatvistelsen och eleverna behöver hämtas hem oftare än som kan ske nu.
Det vore bra om fler folkhögskolor kunde göra som de ovan nämnda. Det kan med fördel ske i samarbete med studieförbunden. Regeringen borde stimulera fram detta, eftersom afatikerna verkligen är en grupp som tillhör ''Det glömda Sverige'' och inte förmår driva sina egna frågor och intressen som de flesta andra kan.
Det ligger dessutom inte bara i afatikernas intresse, utan också i samhällets, eftersom de så småningom skulle kunna bli friska och få ett arbete. Det gäller att ge dem den chansen. En integrering med friska ungdomar kan så småningom ge resultat i form av möjligheter till vanlig utbildning och egen försörjning.
Afasilinjer på folkhögskolor borde inrättas på ett lämpligt antal platser fördelat över landet, helst en linje i varje län. Med den målsättningen bör regeringen gå vidare i rekommendationer till lämpliga organ, bl.a. kommun- och landstingsförbunden.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om afasilinjer på folkhögskolor.
Stockholm den 24 januari 1994 Gudrun Norberg (fp)