Våren 1991 beslutade riksdagen om nya bestämmelser
för statsbidragen till folkbildningen, dvs studieförbunden
och folkhögskolorna. Det principiellt viktigaste i beslutet
var dels att den statliga detaljregleringen av villkoren till
statsbidragen upphörde och ersattes av att staten lade fast
mål för statsbidragen, dels att fördelningen av de statliga
bidragen till de enskilda studieförbunden och
folkhögskolorna skulle skötas av ett folkbildningens eget
organ. Riksdagen beslöt också om en treårig budgetram
med justering av bidraget mellanåren med hänsyn till pris-
och löneutvecklingen.
Redan vid införandet av det nya statsbidragssystemet
budgetåret 1991/92 reducerades statsbidraget med 100
miljoner kr. Budgetåret 1992/93 blev besparingen 300
miljoner. I årets budgetproposition föreslås en ytterligare
nerdragning med 100 miljoner kr. Under den senaste
fyraårsperioden har alltså statsbidragen till folkbildningen
reducerats med totalt en halv miljard.
Samtidigt har folkhögskolorna och studieförbunden
erhållit särskilda anslag till arbetsmarknadsanpassade
utbildningar, budgetåret 1992/93 206 miljoner och
innevarande budgetår 539 miljoner kr. Även för
nästkommande budgetår aviseras extra medel i
kompletteringspropositionen motsvarande cirka en halv
miljard.
Regering och riksdag har därmed gjort allt större avsteg
från den grundprincip som riksdagen antog 1991, dvs att
anslagen till folkbildningen skulle ges i ett samlat anslag
som efter folkbildningsrådets fördelning skulle fritt
disponeras i enligt med de uppsatta målen.
I riksdagsbeslutet 1991 markerades att de resurser som
samhället ställer till förfogande till folkhögskolornas och
studieförbundens verksamhet ska användas till att nå de
viktiga målgrupperna kortutbildade, invandrare och
glesbygdsbor samt människor med handikapp och
funktionshinder. Som framgår av budgetpropositionen
anser regeringen att verksamheten idag väl överensstämmer
med de uppsatta målen.
Samma grupper tillhör också de mest utsatta på
arbetsmarknaden och uppvisar större arbetslöshetstal än
genomsnittet. Flera av de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna är direkt riktade mot dessa grupper bl a
utbildningsinsatserna.
Lite förenklat kan man säga att
utbildningsdepartementet genom sänkta anslag uppmanar
folkhögskolor och studieförbund att minska sitt
utbildningsutbud mot målgrupperna medan
arbetsmarknadsdepartementet kommer med den motsatta
uppmaningen att öka antalet utbildningsplatser. Jag
ifrågasätter det ändamålsenliga i denna ryckiga
anslagspolitik. Den leder bara till planeringsproblem, dåligt
resursutnyttjande och urholkad kvalitet i utbildningen och
är dessutom i strid med riksdagens egna uttalanden.
Urholkningen av anslagen till basverksamheten på
folkhögskolorna kan på sikt bli ödesdiger för
verksamheten. De allra flesta folkhögskolorna har stora
fasta kostnader och är numera ekonomiskt mycket
beroende av extrakursverksamheten.
Skulle en snabb avveckling av
arbetsmarknadsutbildningarna ske utan att det
kompenseras med höjt basanslag kommer många skolor att
få svårt att klara sin ekonomi. Det kommer då att gå ut över
kursutbudet för målgrupperna.
Föredragande statsråd anmäler att man inom kort avser
att tillsätta en utredning med uppgift att genomföra en
kvalitativ utvärdering av folkbildningen. Enligt min
uppfattning bör detta uppdrag också innefatta en analys av
vilka effekter reduceringen av anslagen till folkbildningen
fått för verksamheten på folkhögskolorna och i
studieförbunden. Utredaren bör också undersöka vilka
effekter som uppstått på grund av att man övergett
grundprincipen i riksdagsbeslutet 1991 om ett samlat anslag
som folkbildningen själv fritt får disponera.
Utvärderingsarbetet bör bedrivas skyndsamt så att det finns
klart till kommande års budgetarbete.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utvärdering av bidraget till
folkbildningen.