Motion till riksdagen
1993/94:Kr301
av Karl-Erik Svartberg m.fl. (s, m, fp, c, kds, v, nyd)

Hällristningarna i Bohuslän


I Bohuslän återfinns norra Europas största
koncentration av hällristningar. De bohuslänska
ristningarna är kända världen över, inte bara genom den
stora mängden utan också för att de har en mycket hög
konstnärlig kvalitet och en ovanligt stor variationsrikedom
i motiven. Med hänsyn till de stora pedagogiska och
vetenskapliga värdena har Tanumsslätten 1993 nominerats
till en plats på Unescos lista över de mest bevarandevärda
kulturobjekten i världen, den s.k. Världsarvslistan. Att
skydda och levandegöra detta unika kulturarv är en viktig
uppgift, både ur ett regionalekonomiskt och kulturpolitiskt
perspektiv.
De senaste åren har vi nåtts av larmsignaler om att
hällristningarnas bestånd hotas av den pågående
försurningsprocessen. Sedan några år driver
Riksantikvarieämbetet ett projekt om luftföroreningarnas
inverkan på kulturminnen, där också skador och
riskområden rörande hällristningar kartläggs och
analyseras. Resultaten har nu lagts fram. Ett direkt
samband mellan vittringsskador och luftföroreningar kan
fastläggas. Västkustens hällar är värst utsatta på grund av
kombinationen sur berggrund och mycket surt regn. Den
tidigare kända skadefrekvensen från 1970-talet har i
Bohuslän stigit från ca 30 procent till ca 80 procent.
Omfattningen av och hastigheten i den pågående
förstörelsen är mycket allvarlig. En del av hällristningarna
bedöms nu bara ha ett par decennier kvar innan de är helt
försvunna.
Bohusläns museum har bildat en arbetsgrupp, Projekt
Västhäll, med representanter från museet, Tanums
kommun, Bohuslandstinget, Riksantikvarieämbetet och
Länsstyrelsen. Projektets syfte är tvåfaldigt: dels att slå
larm om den allvarliga förstöring som hotar hällristningarna
och aktivt bidra till hjälpinsatser, dels att pedagogiskt och
på andra sätt lyfta fram hällristningsplatserna. Att behålla
och utveckla denna kulturresurs är också en viktig
regionalpolitisk fråga.
Skyddsarbetet kan ha en defensiv eller offensiv
inriktning. Till det förstnämnda hör avstängning för
allmänheten och övertäckning med jord. Sådana åtgärder
har inletts under 1993.
Till ett urval av de hällristningar som skall hållas öppna
för allmänheten krävs mera offensiva insatser, med
anläggningar som skyddstak och gångbroar, avledning av
markvatten etc. Detta är åtgärder vi i dag saknar
ekonomiska resurser till att utföra.
För att skydda, bevara och levandegöra Bohusläns
hällristningar behöver följande göras:
Ett antal hällar förses med skyddstak kombinerade med
anordningar för renspolning och avledningar av
markvatten. Projekteringen för detta kan leda till en
prototyp för andra platser med liknande problem i Sverige
och Norge.
För att förbättra tillgängligheten och eliminera
mekaniskt slitage byggs gångbroar vid de mest besökta
hällristningsplatserna.
Arbetet med jordövertäckningar intensifieras.
Vill vi behålla våra tre tusen år gamla hällristningar -- för
oss och för framtiden -- krävs aktiva insatser nu.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av skydd för Bohusläns
hällristningar.

Stockholm den 24 januari 1994

Karl-Erik Svartberg (s)

Lennart Nilsson (s)

Kenth Skårvik (fp)

Lisbet Calner (s)

Elving Andersson (c)

Sverre Palm (s)

Lars Bäckström (v)

Stig Grauers (m)

Inger René (m)

Kenneth Attefors (nyd)

Kent Olsson (m)

Åke Carnerö (kds)