I Bohuslän återfinns norra Europas största koncentration av hällristningar. De bohuslänska ristningarna är kända världen över, inte bara genom den stora mängden utan också för att de har en mycket hög konstnärlig kvalitet och en ovanligt stor variationsrikedom i motiven. Med hänsyn till de stora pedagogiska och vetenskapliga värdena har Tanumsslätten 1993 nominerats till en plats på Unescos lista över de mest bevarandevärda kulturobjekten i världen, den s.k. Världsarvslistan. Att skydda och levandegöra detta unika kulturarv är en viktig uppgift, både ur ett regionalekonomiskt och kulturpolitiskt perspektiv.
De senaste åren har vi nåtts av larmsignaler om att hällristningarnas bestånd hotas av den pågående försurningsprocessen. Sedan några år driver Riksantikvarieämbetet ett projekt om luftföroreningarnas inverkan på kulturminnen, där också skador och riskområden rörande hällristningar kartläggs och analyseras. Resultaten har nu lagts fram. Ett direkt samband mellan vittringsskador och luftföroreningar kan fastläggas. Västkustens hällar är värst utsatta på grund av kombinationen sur berggrund och mycket surt regn. Den tidigare kända skadefrekvensen från 1970-talet har i Bohuslän stigit från ca 30 procent till ca 80 procent.
Omfattningen av och hastigheten i den pågående förstörelsen är mycket allvarlig. En del av hällristningarna bedöms nu bara ha ett par decennier kvar innan de är helt försvunna.
Bohusläns museum har bildat en arbetsgrupp, Projekt Västhäll, med representanter från museet, Tanums kommun, Bohuslandstinget, Riksantikvarieämbetet och Länsstyrelsen. Projektets syfte är tvåfaldigt: dels att slå larm om den allvarliga förstöring som hotar hällristningarna och aktivt bidra till hjälpinsatser, dels att pedagogiskt och på andra sätt lyfta fram hällristningsplatserna. Att behålla och utveckla denna kulturresurs är också en viktig regionalpolitisk fråga.
Skyddsarbetet kan ha en defensiv eller offensiv inriktning. Till det förstnämnda hör avstängning för allmänheten och övertäckning med jord. Sådana åtgärder har inletts under 1993.
Till ett urval av de hällristningar som skall hållas öppna för allmänheten krävs mera offensiva insatser, med anläggningar som skyddstak och gångbroar, avledning av markvatten etc. Detta är åtgärder vi i dag saknar ekonomiska resurser till att utföra.
För att skydda, bevara och levandegöra Bohusläns hällristningar behöver följande göras:
Ett antal hällar förses med skyddstak kombinerade med anordningar för renspolning och avledningar av markvatten. Projekteringen för detta kan leda till en prototyp för andra platser med liknande problem i Sverige och Norge.
För att förbättra tillgängligheten och eliminera mekaniskt slitage byggs gångbroar vid de mest besökta hällristningsplatserna.
Arbetet med jordövertäckningar intensifieras.
Vill vi behålla våra tre tusen år gamla hällristningar -- för oss och för framtiden -- krävs aktiva insatser nu.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av skydd för Bohusläns hällristningar.
Stockholm den 24 januari 1994 Karl-Erik Svartberg (s) Lennart Nilsson (s) Kenth Skårvik (fp) Lisbet Calner (s) Elving Andersson (c) Sverre Palm (s) Lars Bäckström (v) Stig Grauers (m) Inger René (m) Kenneth Attefors (nyd) Kent Olsson (m) Åke Carnerö (kds)