I de kulturpolitiska målen som beslöts av riksdagen 1974
framhölls speciellt behovet av stöd till den regionala
utvecklingen på kulturområdet. Detta decentraliseringsmål
har sedan dess varit föremål för debatt och undersökningar.
Det gäller bl a fördelningen av de statliga kulturanslagen.
Självklart ska staten ha ett särskilt ansvar för att det finns
kulturinstitutioner av riksintresse i vår huvudstad. Men
staten måste också ha ett ansvar för att det finns regionala
kulturcentra ute i landet.
Vi anser inte att det är en rimlig fördelning mellan
Stockholm och övriga landet. Stockholm får mer än hälften
av de statliga anslagen och klyftan tycks öka.
Riksdagen beslöt 1987 att göra en översyn av
fördelningen av kulturanslagen. Det dröjde två år innan den
socialdemokratiska regeringen tillsatte utredningen.
Resultaten presenterades under rubriken ''Kultur i hela
landet''.
Någon omfördelning har dock hittills inte skett. 1992
beslöt riksdagen tillsätta en kulturpolitisk utredning som
särskilt behandlar frågan om hur decentraliseringsmålet
uppfyllts och vilka åtgärder som skall vidtas med anledning
av utvärderingen. Det kommer att dröja ytterligare innan vi
får resultaten från den utredningen. Under tiden finns
risken att andelen statliga kulturanslag till Stockholm ökar.
De nationella scenerna har fått kompensationer och
engångsbelopp i en utsträckning som inte alls kommit de
regionala institutionerna till del. Dessutom får ett höjt
löneläge i Stockholm effekt på andra orters möjligheter att
behålla och rekrytera personal.
Det talas ofta om de nationella scenernas betydelse för
utvecklingen och stimulansen inom kulturområdet. Men de
regionala institutionerna har även stor betydelse för de
nationella. Nationalscenens främsta uppgift anses vara att
vårda det nationella kulturarvet. I kulturarvet ingår även
regional kultur som inte får glömmas bort.
Göteborg har en viktig funktion att fylla som
kulturcentrum i Västsverige. Vi är naturligtvis tacksamma
att staten har bidragit till att Göteborgsoperan äntligen har
kunnat förverkligas. Men det får inte tas till intäkt för att
inga andra satsningar på kulturområdet i Västsverige
behöver göras.
Det kan inte vara så att göteborgarna ska betala för ett
kulturutbud som avser hela Västsverige, medan
stockholmarna inte ens behöver betala fullt ut för sin egen
kultur.
Statliga museer måste t ex inte ligga i huvudstaden --
speciellt inte när de mest omfattande samlingarna inom ett
område finns på annan plats. Att notera är att ''Kultur i hela
landet'' konstaterade att det saknas ett design- och
hantverksmuseum i Sverige och föreslog att ett sådant
borde förläggas i Stockholm.
Etnografiska museet i Göteborg har samlingar av
såväl nationellt som internationellt intresse. Därför borde
detta museum tillsammans med dess motsvarighet i
Stockholm ha gemensamt samordningsansvar inom sitt
område.
Röhsska museet är ett annat exempel på museum
som har riksintresse. I realiteten är det det enda
specialmuseet för konsthantverk och design i Sverige.
Nu diskuteras behovet av ett nytt formmuseum och då
borde Röhsska museet vara den självklara utgångspunkten
för den diskussionen. En samverkan mellan staten och
Göteborgs stad skulle t ex kunna ge Röhsska museet i
uppdrag att samordna landets designintressen. Det skulle
innebära ett effektivt utnyttjande av befintliga resurser.
Botaniska trädgården i Göteborg klassificeras
visserligen som hortikultur men borde ingå som en självklar
del i kulturbegreppet. Den räknas som norra Europas
förnämligaste botaniska trädgård men får trots det endast
statliga anslag som motsvarar en fjärdedel av driftbudgeten.
Alla andra universitetsträdgårdar i Sverige bekostas helt av
staten. Detta är en uppenbar orättvisa som inte kan
motiveras av en annan historisk bakgrund.
1996-06-30 går avtalet mellan staten och Göteborgs stad
avseende Botaniska trädgården ut. Innan dess bör
förhandlingar om en mer rättvis fördelning komma till
stånd. I det sammanhanget bör bildandet av en stiftelse där
kommun och stat delar på ansvaret utredas.
Enligt nuvarande avtal ska anslaget betalas ut direkt till
trädgården, men förra året lades rutinerna om och pengarna
betalades via universitetet, vilket har varit till förfång för
båda parter. Anslaget bör betalas ut i enlighet med avtalet,
dvs direkt till Botaniska trädgården.
Riksdagen beslöt 1990 att program- och
utställningsverksamhet för att sprida information om
grundläggande miljöforskning skulle organiseras genom de
botaniska trädgårdarna i Uppsala, Stockholm, Lund och
Göteborg. Ett anslag på 1,5 miljoner kronor anvisades för
detta ändamål och fördelades lika på de fyra
universitetsorterna. De två första budgetåren var dessa
pengar öronmärkta, men förra året ingick de i en
klumpsumma till universiteten. För Botaniska trädgårdens
del har det inneburit att för innevarande budgetår har inga
pengar ställts till förfogande för
miljöforskningsinformation. Vi föreslår därför att medlen
för miljöforskningsinformation återigen öronmärks.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Etnografiska museet i Göteborg,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Röhsska museet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om anslaget till Botaniska
trädgården i Göteborg,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljöforskningsinformation.1
Stockholm den 25 januari 1994
Ingela Mårtensson (fp)
Erling Bager (fp)