I de kulturpolitiska målen som beslöts av riksdagen 1974 framhölls speciellt behovet av stöd till den regionala utvecklingen på kulturområdet. Detta decentraliseringsmål har sedan dess varit föremål för debatt och undersökningar. Det gäller bl a fördelningen av de statliga kulturanslagen.
Självklart ska staten ha ett särskilt ansvar för att det finns kulturinstitutioner av riksintresse i vår huvudstad. Men staten måste också ha ett ansvar för att det finns regionala kulturcentra ute i landet.
Vi anser inte att det är en rimlig fördelning mellan Stockholm och övriga landet. Stockholm får mer än hälften av de statliga anslagen och klyftan tycks öka.
Riksdagen beslöt 1987 att göra en översyn av fördelningen av kulturanslagen. Det dröjde två år innan den socialdemokratiska regeringen tillsatte utredningen. Resultaten presenterades under rubriken ''Kultur i hela landet''.
Någon omfördelning har dock hittills inte skett. 1992 beslöt riksdagen tillsätta en kulturpolitisk utredning som särskilt behandlar frågan om hur decentraliseringsmålet uppfyllts och vilka åtgärder som skall vidtas med anledning av utvärderingen. Det kommer att dröja ytterligare innan vi får resultaten från den utredningen. Under tiden finns risken att andelen statliga kulturanslag till Stockholm ökar.
De nationella scenerna har fått kompensationer och engångsbelopp i en utsträckning som inte alls kommit de regionala institutionerna till del. Dessutom får ett höjt löneläge i Stockholm effekt på andra orters möjligheter att behålla och rekrytera personal.
Det talas ofta om de nationella scenernas betydelse för utvecklingen och stimulansen inom kulturområdet. Men de regionala institutionerna har även stor betydelse för de nationella. Nationalscenens främsta uppgift anses vara att vårda det nationella kulturarvet. I kulturarvet ingår även regional kultur som inte får glömmas bort.
Göteborg har en viktig funktion att fylla som kulturcentrum i Västsverige. Vi är naturligtvis tacksamma att staten har bidragit till att Göteborgsoperan äntligen har kunnat förverkligas. Men det får inte tas till intäkt för att inga andra satsningar på kulturområdet i Västsverige behöver göras.
Det kan inte vara så att göteborgarna ska betala för ett kulturutbud som avser hela Västsverige, medan stockholmarna inte ens behöver betala fullt ut för sin egen kultur.
Statliga museer måste t ex inte ligga i huvudstaden -- speciellt inte när de mest omfattande samlingarna inom ett område finns på annan plats. Att notera är att ''Kultur i hela landet'' konstaterade att det saknas ett design- och hantverksmuseum i Sverige och föreslog att ett sådant borde förläggas i Stockholm.
Etnografiska museet i Göteborg har samlingar av såväl nationellt som internationellt intresse. Därför borde detta museum tillsammans med dess motsvarighet i Stockholm ha gemensamt samordningsansvar inom sitt område.
Röhsska museet är ett annat exempel på museum som har riksintresse. I realiteten är det det enda specialmuseet för konsthantverk och design i Sverige.
Nu diskuteras behovet av ett nytt formmuseum och då borde Röhsska museet vara den självklara utgångspunkten för den diskussionen. En samverkan mellan staten och Göteborgs stad skulle t ex kunna ge Röhsska museet i uppdrag att samordna landets designintressen. Det skulle innebära ett effektivt utnyttjande av befintliga resurser.
Botaniska trädgården i Göteborg klassificeras visserligen som hortikultur men borde ingå som en självklar del i kulturbegreppet. Den räknas som norra Europas förnämligaste botaniska trädgård men får trots det endast statliga anslag som motsvarar en fjärdedel av driftbudgeten. Alla andra universitetsträdgårdar i Sverige bekostas helt av staten. Detta är en uppenbar orättvisa som inte kan motiveras av en annan historisk bakgrund.
1996-06-30 går avtalet mellan staten och Göteborgs stad avseende Botaniska trädgården ut. Innan dess bör förhandlingar om en mer rättvis fördelning komma till stånd. I det sammanhanget bör bildandet av en stiftelse där kommun och stat delar på ansvaret utredas.
Enligt nuvarande avtal ska anslaget betalas ut direkt till trädgården, men förra året lades rutinerna om och pengarna betalades via universitetet, vilket har varit till förfång för båda parter. Anslaget bör betalas ut i enlighet med avtalet, dvs direkt till Botaniska trädgården.
Riksdagen beslöt 1990 att program- och utställningsverksamhet för att sprida information om grundläggande miljöforskning skulle organiseras genom de botaniska trädgårdarna i Uppsala, Stockholm, Lund och Göteborg. Ett anslag på 1,5 miljoner kronor anvisades för detta ändamål och fördelades lika på de fyra universitetsorterna. De två första budgetåren var dessa pengar öronmärkta, men förra året ingick de i en klumpsumma till universiteten. För Botaniska trädgårdens del har det inneburit att för innevarande budgetår har inga pengar ställts till förfogande för miljöforskningsinformation. Vi föreslår därför att medlen för miljöforskningsinformation återigen öronmärks.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Etnografiska museet i Göteborg,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Röhsska museet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anslaget till Botaniska trädgården i Göteborg,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljöforskningsinformation.1
Stockholm den 25 januari 1994 Ingela Mårtensson (fp) Erling Bager (fp)
1 Yrkandena 3 och 4 hänvisade till UbU