TV är en av landets största kulturförmedlare och antalet
kanaler som sänder program på svenska blir allt fler. Trots
detta har insatserna för att göra mediet tillgängligt för
hörselskadade begränsats till delar av SVT:s programutbud.
Även handikapputredningen SOU 1992:52 konstaterade att
tillgången på ett brett radio/TV utbud förhållandevis har
minskat för människor med funktionshinder.
I avtalet mellan staten och Nordisk Televisions AB
fastställs att programutbudet på svenska språket ska utgöra
minst hälften av programutbudet. Vidare att
programutbudet ska utformas så att utrymme ges åt en
mångfald av åsikter och meningsriktningar.
I avtalet saknas regler om särskilda hänsyn till grupper
med funktionshinder. Många hörselskadade utestängs från
möjligheten att ta del av de svenskspråkiga programmen, då
dessa varken textas eller teckenspråktolkas.
Avtalet strider mot det kulturpolitiska målet från 1974
om yttrandefriheten och förutsättningarna att utnyttja
denna frihet samt målen om att beakta eftersatta gruppers
erfarenheter och behov.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att i ett framtida avtal mellan
staten och fristående programbolag ta in regler för bolagens
åtagande om handikappanpassning enligt samma regler som
finns i avtalet mellan staten och Sveriges Television.