Vår tids barn och ungdomar har växt upp med den
rörliga bilden. De är lika förtrogna med den som vi i äldre
generationer är med det skrivna ordet. Detta har
marknaden för länge sedan förstått. Det är de unga som
främst följer med vad som händer i filmvärlden och tar del
av utbudet. Tyvärr är det inte alltid filmer av god kvalitet
som erbjuds. De vitt spridda ''kassafilmerna'', oftast USA-
tillverkade, visar till stor del en schablonartad och
könsrollsfixerande verklighet och har en stark inriktning
mot våld och action. Ändå är det de -- till följd av de hårda
marknadslagarna -- som i första hand annonseras på
reklampelare och husväggar och som sedan tar den mesta
tiden på våra biografer och i TV. Självklart skall inte all
sådan film dömas ut men det är olyckligt om det utbudet får
stå mer eller mindre utan konkurrens.
Under 80-talet gjordes värdefulla satsningar för att barn
och ungdomar skulle få se filmer av god kvalitet. Samhället
tog på så sätt ett ansvar för att ge en motkraft mot det
kommersiella utbudet att bredda och utveckla ungdomars
intresse för den rörliga bilden. Genom dessa satsningar
kunde bl.a. skolbioprojekten startas. Filminstitutet
erbjuder därigenom tillsammans med biografägare och
kommuner skolungdomar att under lektionstid gå till en
biograf och titta på kvalitetsfilm. Betydelse har också de
filmhandledningar, cirka ett hundratal, som Filminstitutet
utarbetat samt institutets tidning Tusen och en film, som
kontinuerligt följt den repertoar som finns av kvalitetsfilm
för barn och ungdomar.
Den här verksamheten har varit mycket framgångsrik. I
dag finns det över 200 skolbioprojekt från Kiruna till
Trelleborg. Kvalitetsfilm håller på att få ett ordentligt
fotfäste ute i kommunerna och många lärare har fått upp
ögonen för de möjligheter som här finns att bygga vidare på
ungdomarnas entusiasm och kunnande. Som konsumenter
av film, rockvideor och dataspel har de flesta ungdomar en
betydligt större vana vid den rörliga bildens uttryckssätt och
etablerade ''koder'' än sina föräldrar och lärare, ett faktum
som inte tillräckligt uppmärksammats i
medieundervisningen.
Ytterligare en satsning värd att nämna i sammanhanget
är stödet till medieverkstäder förmedlat av Filminstitutet till
lokala och regionala projekt. Tanken är att där låta
ungdomarna på egen hand uttrycka sig i filmer och
videogram. I grunden kan man alltså säga att det handlar
om att vidga yttrandefriheten på den rörliga bildens
område, en insats som är särskilt viktig i en tid då
kapitalstarka kommersiella krafter tar ett allt fastare grepp
om film- och TV-produktionen.
Mot denna bakgrund är det mycket oroande att det i
årets budgetproposition föreslås en kraftig nedskärning av
det stöd till Filminstitutet som inte går till ren produktion.
Anslaget avseende filmkulturell verksamhet skall till nästa
budgetår minskas med 7,3 miljoner. Av denna minskning
bör enligt regeringen 1 miljon avse anslagsposten
Verksamhet riktad till barn och ungdom, 1,5 miljoner
anslagsposten Främjande av spridning och visning av
värdefull film samt 3 miljoner anslagsposten Publikationer
och information. Samtliga dessa tre poster är av betydelse
för att ge barn och ungdomar breddad erfarenhet och
kunskap om film liksom redskap att hantera den
mediesituation vi vet att de lever i. Vuxenvärldens
begränsade kunskap om och erfarenhet av den rörliga
bilden, dess värde och möjligheter liksom de
komplikationer som kan vara förknippade med dess
utnyttjande bör inte få leda till minskade resurser på det sätt
regeringen föreslår.
Den besparing på totalt 5,5 miljoner som föreslås för de
tre ovan nämnda anslagsposterna bör kunnas begränsas till
2,5 miljoner. Därvid bör ingen besparing ske på anslaget till
Verksamhet riktad till barn och ungdom (1 miljon) och
besparingen på de övriga posterna minskas till 1,5 miljoner.
Motsvarande yrkande återfinns i en motion från den
socialdemokratiska gruppen i Kulturutskottet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen för budgetåret 1994/95 beslutar anslå 2 500
000 kr utöver regeringens förslag på anslaget C 3 Stöd till
filmkulturell verksamhet.