I Gamla Uppsala finns ett av landets mest förtätade
fornlämningsområden med lämningar från förhistorisk tid
och tidig medeltid. Sedan lång tid tillbaka har Gamla
Uppsala varit ett eftersökt och omtyckt besöksmål för såväl
svenska som utländska besökare. Under 1993 kom ca 200 000
personer för att ta del av vad detta område har att
bjuda.
Trots att informationen inom fornlämningsområdet
förbättrats under de senaste åren är det fortfarande svårt för
en besökare utan specialkunskaper att inhämta och förstå
vad fornlämningarna betyder. Mycket förblir dolt för den
enskilde besökaren. Det bestående minnet blir därför ofta
Kungshögarna, kyrkan, Odinsborg och möjligen den
suggestiva helhetsmiljön. Det är naturligtvis värdefullt men
helt otillräckligt i förhållande till vad ett sådant här område
har att visa och erbjuda.
När nu intresset för Sveriges historia ökar, framstår
behovet av ett museum i Gamla Uppsala allt tydligare. I
museets utställningar och information i övrigt skulle kunna
ges svar på frågor om Gamla Uppsalas ursprung och
utveckling. Här skulle illustreras arbete och
levnadsförhållanden. Platsens nyckelposition i den svenska
riksbildningen kunde beskrivas och bakomliggande
faktorer förklaras. Kulters roll och betydelse såväl under
förhistorisk som kristen tid skulle levandegöras. Framför
allt här skulle de föremål som tagits till vara vid
arkeologiska undersökningar i Gamla Uppsala och
angränsande bygder visas.
Denna typ av museum har ett klart riksintresse och det
är därför en statlig angelägenhet att medverka till dess
tillkomst. En arbetsgrupp bestående av representanter från
Riksantikvarieämbetet, länsstyrelsen och Uppsala kommun
arbetar med planering av museet. Ur
arbetsmarknadssynpunkt är det nu rätt tid att igångsätta
projektering och byggande, och medel bör därför snarast
anvisas ur den statliga budgeten.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om medel till ett museum i Gamla
Uppsala.
nStockholm den 25 januari 1994
Gunnar Thollander (s)
Birgitta Dahl (s)
Ingrid Andersson (s)