Konsthallen Rooseum i Malmö har på kort tid utvecklats
och gjort sig känd internationellt som en betydande
institution för samtidskonst.
Flera mycket uppmärksammade utställningar har
genomförts. Den senaste i raden, Leonardo da Vinci-
utställningen, under tiden 29/10 1993--31/1 1994, blev en
stor succé. Konceptet var helt unikt. I Rooseum
arrangerades -- först i världen -- en utställning där man
kunde följa Leonardo da Vincis hela liv och skapande, inte
bara som konstnär utan också som arkitekt, ingenjör,
uppfinnare och visionär. Efter Malmö flyttar utställningen
till Göteborg och Stockholm för att därefter visas runt om i
Europa.
Trots stora konstnärliga framgångar är verksamheten vid
Rooseum hotad. Enligt min mening har staten ett stort
ansvar för att Rooseum överlever och kan fortsätta sin
verksamhet.
Det var konstsamlaren Fredrik Roos som 1988 startade
Rooseum. Tanken var att skapa ett forum för samtida
utomnordisk konst av hög klass. Hittills har man levt upp
till denna krävande målsättning.
Stiftelsekapitalet hann emellertid aldrig byggas upp.
Fredrik Roos gick bort när verksamheten som bäst började
ta form. Därefter kom finanskrisen. Detta sammantaget
skapade stor osäkerhet om Rooseums framtid, men goda
krafter ville annat och tillförde nytt kapital.
I januari 1993 bildades stiftelsen Rooseum med Malmö
kommun, Lill och Axel Roos samt Louisianamuseet i
Humlebaek som huvudmän. Lill och Axel Roos köpte 60 %
av Fredrik Roos nordiska samling och Statens
konstmuseer 40 %.
Därefter långtidsdeponerades samlingen i Rooseum.
Vidare köpte Rooseum med hjälp av Malmö kommun
Rooseumfastigheten i centrala Malmö. Malmö kommun
beslutade också att bidra med 2,2 miljoner kronor av
driftskostnaden på 4,2 miljoner kronor.
Rekonstruktionen
av Rooseums ekonomi byggde bl.a.
på att staten tillsammans med Malmö kommun tog ett
delansvar för den årliga driften. Avsikten har hela tiden
varit att Rooseum skall bli ett samverkansmuseum med
Statens Konstmuseer.
Statens Kulturråd äskade medel inför årets
budgetbehandling. De uteblev dock. Under förra året löstes
Rooseums akuta ekonomiska problem genom att Statens
Kulturråd lånade 1,5 miljoner
kronor till Rooseum. Dessa pengar har betalats
tillbaka då Rooseum vid årsskiftet erhöll Malmö kommuns
driftsbidrag.
Att det statliga engagemanget i Rooseum inte kunnat
avgöras har berott på att frågan hänskjutits till den statliga
museiutredningen. Frågan om Rooseum som ett sydligt
samverkansmuseum behandlas i denna utredning. Den
beräknas vara klar först någon gång i vår. Rooseum har
således kommit i kläm i det statliga utredningsmaskineriet
och riskerar nu att dras i ''långbänk''. Det vore förödande
om så skedde.
Enligt min mening måste staten ta sitt ansvar för att
bevara det förnämliga nytillskott som kulturlivet fått genom
Rooseums tillkomst. Om inte frågan om Rooseums framtid
löses snabbt, riskeras hela verksamheten. Det är inte
möjligt att invänta Museiutredningen. Enligt ledningen för
Rooseum kan verksamheten hållas i gång till mars--april
1994.
Riksdagen bör därför ges möjligheter att skyndsamt
behandla frågan om Rooseum och ge ett positivt besked till
Statens Kulturråd. Rådet kan då av disponibla resurser
avsätta driftsmedel till Rooseum för 1994 med 1,5 miljoner kronor.
Att
utsätta Rooseum för ''långbänk'' vore ett direkt svek
mot svenskt kulturliv. Riksdag och regering har både ett
ansvar och en skyldighet att agera snabbt och kraftfullt i
denna fråga.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om statligt stöd till Rooseum i
Malmö.
Stockholm den 25 januari 1994
Kurt Ove Johansson (s)