Västmanland har en innehållsrik och omfattande
kulturhistoria där gångna tiders näringar givit landskapet
dess karaktär och mångfald av bevarade minnesmärken.
Den södra länsdelen präglas av agrarsamhällets kulturer
med förhistoriska minnen, medeltida kyrkor,
slottsanläggningar samt uppodlade bygder med mångtaliga
radbyar och annan bebyggelse. Den norra delen av
regionen har en helt annan karaktär där skogen, vattnet och
de malmförande bergen skapat utkomst och rikedom men
också hårt arbete i månghundraårig bergshantering. Inom
länets kulturmiljövård är vård, bevarande och
levandegörande av Bergslagens många intressanta
industriminnen och rika historia ett prioriterat område.
Från kulturhistorisk synpunkt bidrar de kvarvarande
industrianläggningarna i form av bruk, hyttor, gruvor och
smedjor och det av näringen tydligt påverkade landskapet
till att ge regionen dess särprägel och kulturhistoriska profil.
Det är således en angelägen uppgift att inte bara tillvarata
och vårda dessa historiska minnesmärken utan också att ge
dem ny funktion som attraktiva sevärdheter i ett
kulturhistoriskt sammanhang.
I många av dessa kulturmiljöer finns också utmärkta
möjligheter att genom utställningar, teater m.m.
levandegöra och i en autentisk miljö visa gångna tiders liv
och arbete, teknikhistoria, människoöden m.m. Besökarna
kan ges minnesvärda upplevelser som blir viktiga nycklar till
ökad kunskap och förståelse av vår historiska bakgrund,
vilket är angeläget inte minst i dessa tider.
Olika studier visar på människors intresse för
kulturhistoria m.m. Svenska Turistföreningen har
exempelvis gjort en undersökning av sina medlemmars
önskemål. Undersökningen visar tydligt att det finns ett
intresse för och behov av natur- och kulturupplevelser.
Internationella undersökningar visar på samma sak.
Tillgängligheten till äldre industriminnen beror till stor
del på i vilket skick byggnader och omgivning befinner sig
i. Vård av industriminnen är betydligt kostsammare än
''vanlig'' byggnadsvård. Dagens anslag är inte
dimensionerade för större insatser mot industriminnen.
Västmanlands industriminnen kan därför inte tas om hand
på ett fullt godtagbart sätt i dag.
Eftersom en betydande del av kulturminnena och
miljöerna i Västmanland är av industrihistorisk karaktär
behövs betydligt större anslag än i dag. Västmanland
disponerar på ordinarie anslag och de tillfälliga
förstärkningar som sker främst på grund av
arbetsmarknadsläget årligen mindre än 10 miljoner för
byggnadsvård m.m. Behovet är ca 30--40 miljoner kronor.
För att vården skall kunna bedrivas långsiktigt och med
hög kvalitet och samordnas med musei- och kulturhistoriska
satsningar behövs anslag som dessutom kan disponeras
under en längre period.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av ökade insatser för
byggminnesvården av industriminnen.
Stockholm den 24 januari 1994
Berit Oscarsson (s)
Lena Hjelm-Wallén (s)
Roland Sundgren (s)
Margareta Israelsson (s)
Göran Magnusson (s)