Västsverige har kommit förhållandevis långt i ett
regionalt utvecklingsarbete. I ett sådant läge är en
utveckling av kulturlivet och dess institutioner av särskild
betydelse. Kulturlivet i vid bemärkelse medverkar till att
stärka människors identitet, trygghet och sociala situation.
Det ger även trygghet i ett förändringsarbete. För en region
som håller på att finna nya former har kulturen dessutom
en kontaktskapande funktion gentemot andra områden,
kulturer och nationer som är av betydelse. Mot denna
bakgrund anser vi att en utveckling av kulturlivet i
Västsverige bör ha en särskild prioritet.
Kommunikationer av alla slag, utbildning, kunskap och
en rationell och effektiv administration kan sammanfattas i
begreppet infrastruktur. Även kulturlivet med alla dess
yttringar har numera kommit att inordnas i infrastrukturen,
åtminstone teoretiskt. Det är, enligt vår syn, naturligt att så
sker men denna medvetenhet måste också få konkreta
uttryck i praktisk handling.
Det finns många skäl för detta. Ett är att kulturområdet
är en betydande arbetsmarknad. Det är ett stort antal
människor i Västsverige som arbetar inom kultursektorn
från konstnärer till anställda inom musik- och bokhandel.
Kulturområdet hör till tjänstesektorn, en sektor inom
arbetsmarknaden som förväntas expandera i framtiden. Än
större framstår denna arbetsmarknad om vi till den lägger
områden som har en nära anknytning till kulturlivet, fritid,
turism och folkbildning. Det är dessutom så att huvuddelen
av de pengar som omsätts inom kulturområdet sker på
marknadsmässiga villkor.
Kulturområdet som arbetsmarknad har en särskild
betydelse i tider med stor arbetslöshet. Det beror på att
inom kulturområdet finns många arbeten som kan ske inom
arbetsmarknadspolitikens ram. Exempel på det är olika
insatser inom byggnadsvård, kulturmiljövård och liknande.
Det har också visat sig att många handikappade kan finna
lämpliga arbeten inom området. Museernas många
anställda med lönebidrag är ett sådant exempel.
Ett andra skäl för kulturlivets roll i infrastrukturen är
dess betydelse som lokaliseringsfaktor. Företag och många
anställda väger in ett livaktigt kulturliv i de beslut som avgör
var företaget skall etablera sig eller var jag vill bo och
arbeta.
Ett tredje skäl är att gränserna mellan vetenskap,
forskning, kunskap, konstnärlig gestaltning och annan
kreativitet är flytande. Eftersom de flesta kulturyttringar är
''gränsöverskridande'' i många bemärkelser medverkar de i
de förändringsprocesser som sker.
Med hänsyn till förändringsarbetet i väst är det därför av
vikt att det västsvenska kulturlivet får goda förutsättningar
att utvecklas.
Spräng gränserna -- öka samarbetet!
Vi anser det synnerligen angeläget att
kulturinstitutionerna och kulturlivet i övrigt deltar i ett
ökande samarbete i Västsverige!
Det är naturligt att just kulturen ligger steget före i den
utvecklingen. Kulturlivet i vid mening medverkar till en
social, känslomässig och intellektuell grund för
förändringsarbete inom andra samhällsområden.
Utöver den uppgiften medför ett närmare samarbete
inom kulturlivet andra fördelar. Ett större och mer varierat
utbud för publiken är ett resultat, ett större arbetsfält för
konstnärer och kulturarbetare ett annat. Dessutom innebär
ett ökat samarbete ett bättre utnyttjande av de resurser som
finns.
I Västsverige finns ett sedan länge etablerat och väl
fungerande område för samverkan, nämligen Musik i Väst.
Erfarenheterna därifrån bör enligt vår mening stimulera
andra kulturområden till gemensamma tag.
Några exempel på sådant tänkbart samarbete är
följande:
Ett mer omfattande samarbete mellan de västsvenska
teaterinstitutionerna bör vara möjligt. Det leder till att
varje produktions kostnader kan fördelas på ett större antal
föreställningar. Genom att utnyttja varje länsteaters
särskilda profil inom ett större område får publiken ett mer
omväxlande utbud att välja inom. Ett exempel på det är
Älvsborgs länsteater som i huvudsak ger barn- och
ungdomsteater. För att underlätta ett större samarbete bör
länsteatrarnas prispolitik förändras så att de håller enhetliga
priser i hela regionen.
Amatörteaterorganisationen bör uppmärksammas i
regionen. En satsning på amatörteater är en satsning på
ökad kreativitet. På samma sätt som idrottsrörelsen
behöver amatörteatern sina ledare. För att verksamheten i
en region skall nå stabilitet är det av stor betydelse att det
finns några som arbetar med amatörteater på heltid.
Arbetsuppgifterna bör vara av samordnande karaktär; leda
grupper, samordna behov, ordna utbildningar, söka
samverkan med andra kulturutövare m.m. Ett exempel på
ett amatörteatercentrum är Kulturhuset i Halmstad. Där
finns exempelvis tillgång till en grundläggande utrustning
för ljus- och ljudteknik. Viss scenografi sparas för att
återanvändas i nya uppsättningar. I verkstaden finns
möjlighet att bygga och måla dekorationer. Klädförrådet
byggs ut successivt och blir en stor tillgång för många
amatörteatergrupper. Ett antal amatörteatercentra i
regionen skulle förstärka amatörteaterns
utvecklingsmöjligheter.
Länsmuseerna producerar i dag huvudsakligen
utställningar som vänder sig till publiken i det egna länet.
Den historia, de problem och de områden som speglas i
många av dessa utställningar är emellertid gemensamma för
hela eller delar av regionen. De borde därför ha ett intresse
för publiken långt utöver det egna länet.
Dessutom är utställningsproduktion en kostsam
verksamhet -- ett ökat samarbete skulle leda till ett bättre
resursutnyttjande.
Inom biblioteksområdet har länsbiblioteken bl.a.
uppgiften att förmedla kunskaper och nya rön, rådgivning
och förmedlingsverksamhet. De har däremot inte någon
uppgift som direkt vänder sig till allmänheten. En
ansvarsfördelning och renodling av arbetsuppgifterna
mellan länsbiblioteken skulle sannolikt frigöra resurser för
andra åtgärder inom litteraturområdet.
Utöver dessa exempel finns säkerligen åtskilliga
ytterligare där en ökad samverkan i Västsverige skulle
kunna vara till nytta och nöje både för publik, konstnärer
och andra kulturarbetare och samtidigt ge utrymme för mer
kultur till samma kostnad i regionen.
Eftersom Västsverige befinner sig i en pågående
förändringsprocess anser vi att särskilda projektmedel skall
ställas till förfogande för ett fördjupat samarbete inom
kulturlivet i väst. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Konkreta förslag
Göteborgs musikteater kommer att invigas i höst.
Regeringen föreslår en ökning av teaterns anslag som i
dagsläget med hänsyn till statens finanser är väl avvägt. När
teatern funnit sin form i det nya operahuset finns skäl att på
nytt överväga nivån på statens bidrag.
Länsteatrarna i Bohuslän och Halland håller på att
byggas upp. Siktet måste vara att dessa länsteatrar tillförs
de grundbelopp som behövs för att nå upp till samma nivå
som jämförbara institutioner, dvs. 35 grundbelopp.
Systemet
med ansvarsmuseer är väl förankrat i
museivärlden. De ansvarsmuseer vi har finns alla i
Stockholm. På flera platser i landet finns museer som på
begränsade områden har samlingar, kunnande och
kompetens som erfordras för att just på detta område ta ett
nationellt ansvar. Ett sådant exempel är Röhsska museet i
Göteborg vad beträffar formgivning och design.
Riksdagen bör göra ett principuttalande om möjligheten
att ge museiinstitutioner även utanför Stockholm ett
nationellt ansvar för vissa avgränsade områden.
Vi föreslår att ett sådant ansvar läggs på Röhsska museet
för formgivning och design.
Vi anser att det av såväl arbetsmarknadsmässiga som
kulturpolitiska skäl är motiverat med ett betydligt högre
anslag för kulturmiljövård än vad regeringen föreslår i
budgetpropositionen. I samtliga län i Västsverige finns
åtskilliga förberedda projekt som kan startas med mycket
kort varsel. Exempel på sådana är: Restaueringsarbeten i
Karlsborgsområdet Skaraborgs län, bevarande av
hällristningarna i Bohuslän, upprustning av Tylöns fyrplats
i Hallands län samt bevarande- och restaureringsarbete vid
Rydal i Älvsborgs län. I hela Västsverige finns också ett
antal stenvalvsbroar av stort kulturhistoriskt värde som är i
akut behov av upprustning.
Produktionen av TV-program sker i mycket hög
utsträckning i Stockholm. Fördelningen mellan
huvudstaden och landets regioner svarar inte alls mot
folkmängden. Med hänsyn till den kraftsamling som pågår
i Västsverige ser vi det som naturligt att regionen får en
betydligt större del av mediets produktionsresurser än vad
som är fallet i dag.
Svensk filmproduktion är även den i huvudsak
lokaliserad till huvudstaden. Av samma skäl som
beträffande TV-produktionen bör statliga insatser göras för
att förbättra förutsättningarna för produktion av film i
Västsverige.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kultur och regional utveckling,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om särskilda projektmedel för
regionalt kultursamarbete i Västsverige,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utvecklingen av länsteatrarna i
Bohuslän och Halland,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av högre anslag för
kulturmiljövård,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om möjligheterna att ge regionala
och lokala museer ett nationellt ansvar inom vissa områden,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett regionalt ansvar för Röhsska
museet i Göteborg,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om västsvensk filmproduktion,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökad TV-produktion i
Västsverige.
Stockholm den 25 januari 1994
Anders Nilsson (s)
Ingegerd Sahlström (s)
Marianne Carlström (s)
Karl-Erik Svartberg (s)
Britt Bohlin (s)
Lahja Exner (s)