Västsverige har kommit förhållandevis långt i ett regionalt utvecklingsarbete. I ett sådant läge är en utveckling av kulturlivet och dess institutioner av särskild betydelse. Kulturlivet i vid bemärkelse medverkar till att stärka människors identitet, trygghet och sociala situation. Det ger även trygghet i ett förändringsarbete. För en region som håller på att finna nya former har kulturen dessutom en kontaktskapande funktion gentemot andra områden, kulturer och nationer som är av betydelse. Mot denna bakgrund anser vi att en utveckling av kulturlivet i Västsverige bör ha en särskild prioritet.
Kommunikationer av alla slag, utbildning, kunskap och en rationell och effektiv administration kan sammanfattas i begreppet infrastruktur. Även kulturlivet med alla dess yttringar har numera kommit att inordnas i infrastrukturen, åtminstone teoretiskt. Det är, enligt vår syn, naturligt att så sker men denna medvetenhet måste också få konkreta uttryck i praktisk handling.
Det finns många skäl för detta. Ett är att kulturområdet är en betydande arbetsmarknad. Det är ett stort antal människor i Västsverige som arbetar inom kultursektorn från konstnärer till anställda inom musik- och bokhandel. Kulturområdet hör till tjänstesektorn, en sektor inom arbetsmarknaden som förväntas expandera i framtiden. Än större framstår denna arbetsmarknad om vi till den lägger områden som har en nära anknytning till kulturlivet, fritid, turism och folkbildning. Det är dessutom så att huvuddelen av de pengar som omsätts inom kulturområdet sker på marknadsmässiga villkor.
Kulturområdet som arbetsmarknad har en särskild betydelse i tider med stor arbetslöshet. Det beror på att inom kulturområdet finns många arbeten som kan ske inom arbetsmarknadspolitikens ram. Exempel på det är olika insatser inom byggnadsvård, kulturmiljövård och liknande. Det har också visat sig att många handikappade kan finna lämpliga arbeten inom området. Museernas många anställda med lönebidrag är ett sådant exempel.
Ett andra skäl för kulturlivets roll i infrastrukturen är dess betydelse som lokaliseringsfaktor. Företag och många anställda väger in ett livaktigt kulturliv i de beslut som avgör var företaget skall etablera sig eller var jag vill bo och arbeta.
Ett tredje skäl är att gränserna mellan vetenskap, forskning, kunskap, konstnärlig gestaltning och annan kreativitet är flytande. Eftersom de flesta kulturyttringar är ''gränsöverskridande'' i många bemärkelser medverkar de i de förändringsprocesser som sker.
Med hänsyn till förändringsarbetet i väst är det därför av vikt att det västsvenska kulturlivet får goda förutsättningar att utvecklas.
Spräng gränserna -- öka samarbetet!
Vi anser det synnerligen angeläget att kulturinstitutionerna och kulturlivet i övrigt deltar i ett ökande samarbete i Västsverige!
Det är naturligt att just kulturen ligger steget före i den utvecklingen. Kulturlivet i vid mening medverkar till en social, känslomässig och intellektuell grund för förändringsarbete inom andra samhällsområden.
Utöver den uppgiften medför ett närmare samarbete inom kulturlivet andra fördelar. Ett större och mer varierat utbud för publiken är ett resultat, ett större arbetsfält för konstnärer och kulturarbetare ett annat. Dessutom innebär ett ökat samarbete ett bättre utnyttjande av de resurser som finns.
I Västsverige finns ett sedan länge etablerat och väl fungerande område för samverkan, nämligen Musik i Väst. Erfarenheterna därifrån bör enligt vår mening stimulera andra kulturområden till gemensamma tag.
Några exempel på sådant tänkbart samarbete är följande:
Ett mer omfattande samarbete mellan de västsvenska teaterinstitutionerna bör vara möjligt. Det leder till att varje produktions kostnader kan fördelas på ett större antal föreställningar. Genom att utnyttja varje länsteaters särskilda profil inom ett större område får publiken ett mer omväxlande utbud att välja inom. Ett exempel på det är Älvsborgs länsteater som i huvudsak ger barn- och ungdomsteater. För att underlätta ett större samarbete bör länsteatrarnas prispolitik förändras så att de håller enhetliga priser i hela regionen.
Amatörteaterorganisationen bör uppmärksammas i regionen. En satsning på amatörteater är en satsning på ökad kreativitet. På samma sätt som idrottsrörelsen behöver amatörteatern sina ledare. För att verksamheten i en region skall nå stabilitet är det av stor betydelse att det finns några som arbetar med amatörteater på heltid. Arbetsuppgifterna bör vara av samordnande karaktär; leda grupper, samordna behov, ordna utbildningar, söka samverkan med andra kulturutövare m.m. Ett exempel på ett amatörteatercentrum är Kulturhuset i Halmstad. Där finns exempelvis tillgång till en grundläggande utrustning för ljus- och ljudteknik. Viss scenografi sparas för att återanvändas i nya uppsättningar. I verkstaden finns möjlighet att bygga och måla dekorationer. Klädförrådet byggs ut successivt och blir en stor tillgång för många amatörteatergrupper. Ett antal amatörteatercentra i regionen skulle förstärka amatörteaterns utvecklingsmöjligheter.
Länsmuseerna producerar i dag huvudsakligen utställningar som vänder sig till publiken i det egna länet. Den historia, de problem och de områden som speglas i många av dessa utställningar är emellertid gemensamma för hela eller delar av regionen. De borde därför ha ett intresse för publiken långt utöver det egna länet.
Dessutom är utställningsproduktion en kostsam verksamhet -- ett ökat samarbete skulle leda till ett bättre resursutnyttjande.
Inom biblioteksområdet har länsbiblioteken bl.a. uppgiften att förmedla kunskaper och nya rön, rådgivning och förmedlingsverksamhet. De har däremot inte någon uppgift som direkt vänder sig till allmänheten. En ansvarsfördelning och renodling av arbetsuppgifterna mellan länsbiblioteken skulle sannolikt frigöra resurser för andra åtgärder inom litteraturområdet.
Utöver dessa exempel finns säkerligen åtskilliga ytterligare där en ökad samverkan i Västsverige skulle kunna vara till nytta och nöje både för publik, konstnärer och andra kulturarbetare och samtidigt ge utrymme för mer kultur till samma kostnad i regionen.
Eftersom Västsverige befinner sig i en pågående förändringsprocess anser vi att särskilda projektmedel skall ställas till förfogande för ett fördjupat samarbete inom kulturlivet i väst. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Konkreta förslag
Göteborgs musikteater kommer att invigas i höst. Regeringen föreslår en ökning av teaterns anslag som i dagsläget med hänsyn till statens finanser är väl avvägt. När teatern funnit sin form i det nya operahuset finns skäl att på nytt överväga nivån på statens bidrag.
Länsteatrarna i Bohuslän och Halland håller på att byggas upp. Siktet måste vara att dessa länsteatrar tillförs de grundbelopp som behövs för att nå upp till samma nivå som jämförbara institutioner, dvs. 35 grundbelopp.
Systemet med ansvarsmuseer är väl förankrat i museivärlden. De ansvarsmuseer vi har finns alla i Stockholm. På flera platser i landet finns museer som på begränsade områden har samlingar, kunnande och kompetens som erfordras för att just på detta område ta ett nationellt ansvar. Ett sådant exempel är Röhsska museet i Göteborg vad beträffar formgivning och design.
Riksdagen bör göra ett principuttalande om möjligheten att ge museiinstitutioner även utanför Stockholm ett nationellt ansvar för vissa avgränsade områden.
Vi föreslår att ett sådant ansvar läggs på Röhsska museet för formgivning och design.
Vi anser att det av såväl arbetsmarknadsmässiga som kulturpolitiska skäl är motiverat med ett betydligt högre anslag för kulturmiljövård än vad regeringen föreslår i budgetpropositionen. I samtliga län i Västsverige finns åtskilliga förberedda projekt som kan startas med mycket kort varsel. Exempel på sådana är: Restaueringsarbeten i Karlsborgsområdet Skaraborgs län, bevarande av hällristningarna i Bohuslän, upprustning av Tylöns fyrplats i Hallands län samt bevarande- och restaureringsarbete vid Rydal i Älvsborgs län. I hela Västsverige finns också ett antal stenvalvsbroar av stort kulturhistoriskt värde som är i akut behov av upprustning.
Produktionen av TV-program sker i mycket hög utsträckning i Stockholm. Fördelningen mellan huvudstaden och landets regioner svarar inte alls mot folkmängden. Med hänsyn till den kraftsamling som pågår i Västsverige ser vi det som naturligt att regionen får en betydligt större del av mediets produktionsresurser än vad som är fallet i dag.
Svensk filmproduktion är även den i huvudsak lokaliserad till huvudstaden. Av samma skäl som beträffande TV-produktionen bör statliga insatser göras för att förbättra förutsättningarna för produktion av film i Västsverige.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kultur och regional utveckling,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om särskilda projektmedel för regionalt kultursamarbete i Västsverige,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingen av länsteatrarna i Bohuslän och Halland,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av högre anslag för kulturmiljövård,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheterna att ge regionala och lokala museer ett nationellt ansvar inom vissa områden,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett regionalt ansvar för Röhsska museet i Göteborg,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om västsvensk filmproduktion,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad TV-produktion i Västsverige.
Stockholm den 25 januari 1994 Anders Nilsson (s) Ingegerd Sahlström (s) Marianne Carlström (s) Karl-Erik Svartberg (s) Britt Bohlin (s) Lahja Exner (s)