Kulturlivet utvecklar demokratin och stärker samhällsgemenskapen. Att utbyta idéer och erfarenheter skapar samhörighet och engagemang. Det är grunden för all samhällsutveckling.
Kulturen har betydelse för tillväxten Det är framför allt under ekonomiska krisperioder som ett rikt och varierat kulturutbud är en förstärkning för framtiden. En studie har gjorts som visar att om kulturlivet håller hög kvalitet, är det den tredje viktigaste tillväxtfaktorn efter universitet och flygkommunikationer. I en utredning på uppdrag av Industridepartementet, ''Kultur som lokaliseringsfaktor'' (Ds 1991:22) drar Lisbeth Lindeborg, utifrån tyska studier, slutsatsen att begreppet ''kulturella subventioner'' egentligen borde ersättas med ''kulturella investeringar''. Hon skriver att för varje DM som satsas på kultur kommer mellan 1,20 och 5,00 DM tillbaka till kommunala/statliga kassor och till näringslivet i övrigt.
Kulturen är ett dragplåster för investeringar och arbetskraft Utredningen ''Kultur som lokaliseringsfaktor'' visar att med det traditionella industrisamhället på utgående har vissa gamla lokaliseringsfaktorer förlorat i vikt. I de flesta västliga industristaters större städer är nödvändiga ''hårda'' lokaliseringsfaktorer oftast tillgodosedda. Då blir andra kriterier utslagsgivande, som till exempel den ''mjuka'' lokaliseringsfaktorn kultur. Ett flertal empiriska studier från olika länder visar en ökande efterfrågan på kultur i valet av lokalitet, såväl från företagen som från arbetstagarna och deras familjer. Ett blomstrande kulturutbud fungerar således också som en magnet och drar till sig en rad andra viktiga verksamheter. Den ''intelligenta staden'' med ett mångfacetterat innovativt humankapital är, enligt Lindeborg, en omöjlighet utan ett rikt kulturflöde. Mycket talar dessutom för att kulturnäringen i sig själv är en ''tillväxtbransch''.
Kulturens betydelse i den internationella konkurrensen Lindeborg menar vidare att stadshierarkierna förändras i det nya Europa från att ha varit nationella till att bli mer övergripande europeiska. Detta medför att när stora såväl som mellanstora städer söker hitta sin roll i det europeiska sammanhanget, gör de stora satsningar på kulturen för att stå sig i konkurrensen.
Även om kulturens betydelse inte i första hand kan beskrivas i ekonomiska termer och även om det är nödvändigt att kulturen bibehåller sin integritet, vore det, såväl ur kulturens som ur regioners, kommuners och näringslivets perspektiv, värdefullt att tillsätta en ekonomisk expertutredning som visar på kulturens betydelse som lokaliserings- och produktivitetsfaktor i Sverige.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en ekonomisk expertutredning om kulturens betydelse som lokaliserings- och produktivitetsfaktor i Sverige, i enlighet med vad i motionen anförts.
Stockholm den 25 januari 1994 Ingrid Näslund (kds) Tuve Skånberg (kds)