På botten av Vättern står världens äldsta hjulångare
nästan helt intakt. Ångaren Erik Nordevall byggdes 1836
och sjönk efter grundstötning tjugo år senare. Fartyget är
ett industri- och teknikhistoriskt minnesmärke av
världsklass.
Erik Nordevall är byggd av trä och utrustad med
ångmaskiner och ångpanna av de äldsta typerna. Då denna
hjulångare byggdes, hade de maskindrivna fartygen ännu
inte funnit sin egen form. Påverkan från segelskutorna är
påtaglig.
Tack var det söta vätternvattnet är Erik Nordevall
nästan spöklikt välbevarad. Allt finns kvar -- från riggen och
den höga skorstenen till ångmaskinerna, från den förgyllda
galjonen till panelerna och bemålningen i salongerna.
Erik Nordevall saknar motsvarighet. Ingen annanstans
finns ett helt bevarat ångfartyg av den första generationen.
Museer har byggts upp kring mycket gamla ångfartyg på
andra håll i världen. Men de fartygen är inte bara yngre utan
har också endast mindre delar bevarade från den äldsta
tiden.
Om än mindre och yngre är Eric Nordevall fullt ut en
motsvarighet till regalskeppet Vasa. Fartyget är unikt och
representerar ett tidigt och viktigt skede i fartygens,
ångdriftens och ångsjöfartens utformning. Det har också
väckt ett berättigat internationellt intresse.
Ångan var det första moderna slaget av energi. Den var
förutsättningen för det moderna industrialiserade
samhället. Ångfartygen gjorde det möjligt för vanligt folk
att resa och lade grunden till ett transportnät i modern
mening. På många håll finns det ett berättigat intresse för
minnen från segelfartygsepoken. Det finns all anledning att
mer uppmärksamma de äldsta maskindrivna fartygen.
Ingenting är bättre ägnat att sprida kunskap och intresse än
att kunna visa upp de verkliga föremålen i full skala.
Erik Nordevall byggdes i Norrköping 1836-37 och
utrustades med två balansångmaskiner om vardera 17
hästkrafter tillverkade av Motala verkstad. Fartyget var
avsett för trafiken mellan Stockholm och Göteborg på den
några år tidigare färdigställda Göta kanal. Dimensionerna
är anpassade till kanalens slussar. Längden är 24,5 m och
bredden 3,7 m. Hjulhusen är indragna i sidorna för att inte
vara i vägen i slussarna. Men fartyget var också en god
sjöbåt och trots sin begränsade storlek utformad även för
fart på öppna havet. Hösten 1837 hyrdes ångaren av
postverket för postfarten mellan Ystad och Stralsund.
I tjugo år gjorde Erik Nordevall god tjänst som
kanalfartyg. På resa från Stockholm mot Göteborg den 4
juni 1856 gick ångaren hårt på grund vid ön Jungfrun mitt i
Vättern. Den gick till botten på drygt 40 m djup och där står
den än.
År 1980 hittades fartyget. Efter upptäckten har
marinarkeologiska undersökningar och mätningar utförts.
Förberedande utredningar för en bärgning och
konservering som museum har genomförts under ledning av
länsstyrelsen i Östergötland. Sakkunniga bedömningar
pekar på en kostnad i storleksordningen 20 milj kr. Goda
skäl talar för att låta fartyget bli museum i Motala, där dess
maskiner byggdes. Det finns på många håll ett betydande
intresse för det märkliga fartyget och för ett museum
lämpade byggnader finns inom verkstadsområdet.
Enskilda, organisationer och företag har uttryckt sin vilja
att bidra men det måste också till ett statligt engagemang
för att detta viktiga museum ska bli möjligt att förverkliga.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en utredning av frågan
hur hjulångaren Erik Nordevall skall kunna bärgas och
bevaras som ett museum.
Stockholm den 21 januari l994
Karl-Göran Biörsmark (fp)