Dockteater är en mycket gammal konstform med stark
förankring i Europa och den övriga världen men med
tidigare, t.o.m. 1950-talet, svag ställning i Sverige.
I mitten av 1800-talet kom den första Kasperteatern till
Sverige med en tysk dockspelare. På 1920- och 30-talet tog
en del av den europeiska dockteatern en ny väg och
närmade sig konsten och poesin. Strindberg och Carl
Larsson visade intresse för dockteater men konstarten fick
inget genombrott i Sverige. Det var först 1958 då Michael
Meschke från Österrike startade Marionetteatern som
intresset väcktes.
Marionetteatern spelar sedan dess dockteater för såväl
barn som vuxna. Den har blivit skolbildande och räknas till
de internationellt ledande dockteatrarna. Den svenska
dockteater som utvecklats på annat håll stammar ur
Marionetteatern och Michael Meschkes undervisning.
Föreställningarna för såväl barn som vuxna har under
hela Marionetteaterns levnad kännetecknats av
gränsöverskridanden och experimenterande. De stilistiska
greppen har varit vågade, okonventionella och nyskapande.
Alla dockteaterns speltekniker används och dessutom
skapas nya, egna tekniker.
Ämnena för föreställningarna hämtas ofta ur den
europeiska kulturtraditionen. Dramatiker som givit stoff
för bearbetning är bl.a. Sofokles, Brecht, Dante Alighieri,
Jarry, Cervantes, Strindberg och Beckett.
Teatern och museet har under åren fått betydande
uppmärksamhet för sin verksamhet både nationellt och
internationellt, t.ex. 1990 fick museet t.ex. en Special
Commendation in European Museum of the Year Award,
1993 fick teaterns uppsättning av Spöksonaten de utländska
kritikernas pris för bästa föreställning vid Teaterbiennalen i
Stockholm.
Under spelåret 1992--93 spelades 205 föreställningar
varav 40 på turné och utomlands. Marionetteaterns stab är
trots den omfattande verksamheten liten. Man har tre fasta
dockspelare och en fast tjänst knuten till museet. Budgeten
för spelåret 1992/93 var 3,7 miljoner och utfallet ett
överskott om 25 000 kr. För närvarande har teatern ett
bidrag från staten på 1 062 000
kr och från kommunen på 1 500 000 kr.
Marionetteatern bör enligt vår uppfattning fortsätta att
vara ett centrum för högklassig dockteater i Sverige.
Mycket av verksamheten har bedrivits med hjälp av ideellt
engagemang. Skall teatern fortleva och vidareutvecklas
måste man utöka antalet årsverken fördelade på en
teaterdirektör/regissör, flera dockspelare samt övrig
personal som ansvarar för produktion, teknik, information,
kansli, verkstad och museum. Det är uppenbart att det blir
fråga om en samfinansiering mellan olika intressenter.
Vi anser att Marionetteatern med sitt museum utgör en
väsentlig och unik resurs i svenskt kulturliv både i
Stockholm och ute i landet genom en omfattande
turnéverksamhet. Verksamheten behövs både som teater
och museum och för utbildning av nya dockteaterspelare.
Det är angeläget att Kulturrådet kan ställa sådana resurser
till teaterns förfogande att verksamheten garanteras. Detta
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Marionetteatern och
Marionettmuseet.
Stockholm den 21 januari 1994
Barbro Westerholm (fp)
Jerzy Einhorn (kds)