En gång låg Bergslagen öde. Här fanns skog, berg och
vattendrag; men jorden var näringsfattig och gav dålig
försörjning. På några håll utnyttjades järnrik rödjord och
sjö- och myrmalm för järnframställning i enkla ugnar och i
liten skala. Just den ogästvänliga naturen skulle med ny
teknik förvandlas till den kanske mest dynamiska kraften i
vår historia. Hur kunskapen uppstod vet vi inte -- vi kan
bara spekulera.
De i dag äldsta kända ugnarna för järnframställning
finns i Bergslagen, Röda Jorden. Ugnar som är nästan 2 500
år gamla.
Sedan kan vi följa järnets historia i Bergslagen via
ugnarna i Dunshammar, masugnen i Lapphyttan och sedan
fram till vår egen tid. Minnesmärkena är många och speglar
olika dimensioner av järnhanteringens historia, t.ex.
gruvor, hyttor, bruk, bergsmannen, transporter, energi,
boendet, vardagslivet. En fascinerande resa i tid och rum,
mänskligt engagemang och uppfinningsrikedom.
Mycket av denna nationella skatt finns bevarad och kan
ses och upplevas av vår tids människor. Inte i första hand i
det traditionella museet utan i Ekomuseum Bergslagen.
Museihistorien
Ekomuseiidén kan ses som det tredje steget i museernas
egen historia. Först det klassiska museet med sina
samlingar, sedan friluftsmuseerna med Skansen som det
mest berömda exemplet. Båda dessa museer förvaltade och
utvecklade av akademiskt utbildad personal med uppdrag
att för besökaren återge historien.
I takt med att museerna sökte vägar för att öppna sig mot
samhället, utbildningsnivån höjdes och människor kom att
ifrågasätta den historietolkning som gjordes, föddes
tankarna om ekomuseet. En idé vars kärna kanske kan sägas
vara människors myndigblivande inom museivärlden. Varje
individ, inte bara de akademiskt utbildade, skulle ges en roll
i skapandet av museet.
Skaparen av tanken var Hugues de Varine, på den tiden
ISOMS generalsekreterare, platsen Frankrike och året
1971. Synnerligen schematiskt kan skillnaden mellan det
klassiska museets idé och ekomuseiidén sammanfattas i
följande ledord:
n
Det klassiska museet
Ekomuseet
byggnad
område
samling
kulturmiljöer
vetenskapliga fackämnen
tvärvetenskap
publik
delaktig befolkning
En annan av museologins giganter, Georges Henri
Rivière, sammanfattar 1980 ekomuseiidén på följande sätt:
Ett ekomuseum är ett instrument som formas, skapas
och utnyttjas av lokala institutioner och invånare
tillsammans. Institutionerna erbjuder experter, verkstäder
och resurser. Invånarna bidrar med sin entusiasm, kunskap
och ambition. Ekomuseet är den spegel i vilken invånarna
tittar för att upptäcka sin egen avbild, för att söka en
förklaring till det land dit de hör och det folk som funnits
där tidigare, vare sig det rör sig om en bruten eller obruten
kedja av generationer, det är en spegel som befolkningen
håller upp för besökarna för att skapa förståelse och respekt
för sitt arbete, sin tradition och identitet.
Ekomuseum Bergslagen skapas
Ekomuseiidén landar i början av 1980-talet i Sverige, på
Dalarnas Museum. Efter flera års abete beslutar sju
kommuner längs Strömsholms kanal att 1986 skapa
Ekomuseum Bergslagen. I förordet i guideboken, Järn
bryter bygd (1987), skriver Erik Hofren, då landsantikvarie
i Dalarna följande:
Ekomuseum Bergslagen handlar om människa, miljö
och landskap. Att söka göra tydligt i nuet den dolda men
dynamiska attraktionskraft som finns i den dokumenterade
sociala omgivningen ... Vårt ekomuseum bör emellertid
inte vara en institution stöpt i traditionell form, utan snarare
ett perspektiv, en möjlighet att se sammanhang, men där
likväl människan och hennes miljö står i centrum ...
Ekomuseum Bergslagen kan, om det utvecklas fritt och
okonventionellt och med de lokala initiativen som grund bli
av betydande vikt för skolan som läromedel i
kulturkunskap, för folkbildningen som fördjupad kunskap,
för hembygdsrörelsen som ett vidgat omvärldsseende, för
turismen som ett stimulerande möte mellan brukare på
heltid och besökare på fritid. Det kan ge arbete av olika slag
med iståndsättning, vård och underhåll av industrihistoriskt
märkliga strukturer, objekt och miljöer.
Ekomuseum i dag
Redan inom ett par år erhöll Ekomuseum Bergslagen
pris som ett av Europas mest intressanta museer, 1989
tilldelades det ett hedersomnämnande inom ramen för
European Museum of the Year Award.
1993 beslöts att Engelsbergs bruk är av sådant värde att
det skall finnas på UNESCO:s världsarvslista.
Under åren har ett otal människor i lokala grupper
engagerat sig för att vårda, förklara och utforma vår synliga
och osynliga historia. I dag är cirka 1 000 personer på olika
sätt involverade i Ekomuseum Bergslagens arbete.
Under 1993 besöktes Ekomuseum Bergslagen av cirka
330 000 besökare.
Under året har ett stort antal internationella grupper
besökt Ekomuseum för att lära av arbetssättet och bygga
framtida kontakter. De mest uppmärksammade var
grupperna från le Creusot, världens första Ekomuseum,
och en delegation från Japan samt besöket av Nordisk
kulturfond.
Under de två senaste åren har Stiftelsen Ekomuseum
Bergslagen intensivt arbetat med frågor om hur dess
kulturmiljöer kan levandegöras. Så har ett antal projekt
påbörjats i samverkan med lokala amatörgrupper och
bildkonstnärer, konstnärer, skådespelare med flera.
Stiftelsen anser sig nu börja finna spännande former för hur
denna dimension kan vidareutvecklas.
Ekomuseum, som i dag är organiserat som en stiftelse,
har vid utgången av 1993 två fast anställda och fem
projektanställda. Under hela 1993 skapades inom stiftelsen
cirka 14 årsverken. Till detta kommer sedan alla som
anställts, kortare eller längre tid, på miljöerna för
upprustning, guidning etc och alla de i turistnäringen som
fått arbete från de besökare Ekomuseum Bergslagen
genererar.
Det lokala engagemanget har gett ekomuseitanken olika
gestaltning och engagerat olika grupper av människor.
Historien har varit både mål och medel för folkbildning.
Alla engagerade har tillsammans bidragit till att skapa
förståelse för Bergslagens historia. En historia som är av
nationellt intresse. I Bergslagen stod vårt välstånds
berömda vagga. Skapat genom idogt mänskligt arbete och
uppfinningsrikedom, skapat av män och kvinnor
tillsammans.
Bergslagens berghanterings historia/järnhanteringens
historia måste bevaras till kommande generationer. Det är
ett absolut mål. Ett problem är finansiering av detta arbete.
Det finns inte lokalt/regionalt ekonomiska resurser att klara
detta. I dag erhåller vi ekonomiskt stöd från RAÄ via
Länsstyrelserna i U och W län. Detta i ''konkurrens'' med
andra viktiga satsningar i länen.
Ekomuseum Bergslagens miljöer och det engagemang
som finns kring dessa kan även fungera som medel för
utvecklingen av Bergslagen. Så ser vi i dag, utan att alla
analyser ännu gjorts, följande:
1. kunskap om vår historia återger oss identitet, stolthet
och engagemang. Att bygga framtidens samhälle är att ha
kunskap om historien. I Ekomuseum Bergslagen nämns
ofta visionen att skapa ''a future from the past''.
2. folkbildning, på alla nivåer. Ett stort antal människor
är i dag engagerade i de kurser, seminarier etc. som
arrangeras.
3. utbildningssatsningar för ungdomar baserat på vår
historia planeras. Ett par mycket intressanta satsningar
diskuteras just nu.
4. turismen genererar redan nu stora intäkter till
Ekomuseiområdet. Ytterligare intäkter är möjliga att skapa
genom fler utländska besökare. Detta i sin tur förutsätter
stöd från nationell nivå med utlandslansering.
5. utbildning och sysselsättning för byggnadsarbete. I
skrivande stund planeras ett par utbildningar och ett antal
ALU-projekt. Behoven av upprustning och underhåll är
stora.
6. skapandet av ett nationellt forskningscentrum för
industrihistoria, speciellt järnhanteringens historia. Ett
sådant centrum skulle kunna bli en smältdegel där
ungdomsutbildning, forskning och folkbildning kunde ges
möjlighet att utvecklas i helt nya banor inför år 2000.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ge Ekomuseum Bergslagen
och de kulturmiljöer som där ingår nationell status.
Stockholm den 20 januari 1994
Per Erik Granström (s)
Berit Oscarsson (s)