Skyddet av historiska minnesmärken i Sverige lämnar en
del övrigt att önska. Bristande medeltillgång för underhåll
i kombination med sur nederbörd och annan negativ
miljöpåverkan utgör ett hot inte minst mot en del fästningar
i Västsverige. Numera har inte fästningarna någon
försvarspolitisk betydelse, däremot blir de mer och mer
attraktiva ur turistsynpunkt eller som nav i regionala
kulturarrangemang.
Riksantikvarieämbetet har i sammanhanget uttalat oro
över det gradvisa förfallet. Punktvisa förbättringar på
byggnadsverken är vällovliga och välkomna, men frågan är
om reparationerna håller jämna steg med den nötning som
tiden svarar för.
Från 1 oktober 1993 är det Statens fastighetsverk som
har det närmaste ansvaret för skydd av fästningarna.
Huruvida detta innebär en reell påverkan på medelstillgång
går inte nu att förutspå. Förhoppningsvis kommer de
fästningar som väljs ut i ett nu pågående urval att bli
prioriterade när det gäller satsningar på ökat underhåll.
Enligt min mening bör det ökade intresset för
kulturturism leda till att man avgiftsvägen får in mer
resurser till underhåll och till publika anordningar. Min
bedömning är också att i en tid av ökad integrering över
nationsgränserna, blir landets egna minnesmärken broar
över till en historisk epok som för folken i Norden varit nog
så viktig, men också visar på knytning till den västerländska
kulturkretsen i vid mening.
Det vore, i sakens intresse, angeläget att Nordiska Rådet
aktivt drev på för att genom initiativ visa att väldigt många
av befästningarna i de nordiska staterna har samband med
varann, och att utnyttja den gemensamma historien i
kulturpolitiska manifestationer.
Inför kommande sekelskifte och den väntade
anslutningen till EU skulle en celebrering av svensk och
norsk kulturhistoria, där minnesmärken av ovan angiven
betydelse bildade ram, utgöra en bild av det som varit och
samtidigt bli en portal till en ny tid. Det kan manifesteras
genom att riksdagen uttalar sig för ett kulturhistoriskt år,
gemensamt för de nordiska staterna. En manifestation av
detta slag skulle få betydelse för besöksnäringen och
förhoppningsvis ge ökade ekonomiska resurser för
underhåll och förbättringar av historiska minnesmärken.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ''ett kulturhistoriskt år'' med
nordiska förtecken.