TV- och telekommunikationssamhället utvecklas i allt
snabbare takt. Inom telesektorn har verksamheten helt
nyligen bolagiserats och ett antal nya teletjänster
tillkommit. Att det är viktigt med en kontrollerad
förändring har inte minst den s.k. 071-verksamheten visat.
Bristande regler och kontroll har gjort att Telia AB nu på
ett otillbörligt sätt fått ägna sig åt vad som närmast kan
liknas vid koppleriverksamhet och indrivande av avgifter
som saknar rimlig proportion i jämförelse med motsvarande
omkostnader och prestation.
Ett annat område som utvecklas i allt snabbare takt är
utbudet av TV-kanaler. Monopolet är borta och vi har i dag
ett stort antal kanaler som verkar utanför den traditionella
public service-sektorn. Kanaler som bygger sin verksamhet
på intäkter från reklam och som därmed av naturliga skäl
prioriterar kvantitet framför kvalitet. Våld och våldsinslag
har alltid varit publikdragande och vi får ett ökat inslag av
detta via TV-rutan.
Utvecklingen i USA
I den amerikanska läkartidningen JAMA vol 267, nr 22,
3959-3063 skriver barnpsykiatern Dr. Brandon S Centerwall
en artikel där han går så långt att han t.o.m. anklagar TV
för massmord. Han hävdar att det finns ett direkt samband
mellan barns TV-tittande och tilltagande aggressivitet och
kriminalitet.
Detta är inte det första forskarangreppet på TV-våldet.
Redan 1976 deklarerade det amerikanska läkarsällskapet
att TV-våldet var ett hot mot unga amerikaners hälsa och
välfärd.
I USA, som har en lång tradition av TV och fria kanaler,
har man konstaterat att antalet mord fördubblats, mätt per
100 000 innevånare under de första 25 TV-åren. En
liknande utveckling kunde noteras i Kanada. Dr Centerwall
drar slutsatsen att långtidsexponering av TV-våld i
barndomen bär ansvaret för hälften av de mord som begås
i USA varje år.
Situationen i Sverige
I Sverige har vi under de senare åren fått ett ökat utbud
av TV-kanaler som konkurrerar med de etablerade public
service-kanalerna. Kanaler som i likhet med de fria
kanalerna i USA är hänvisade till reklamintäkter och som
därmed har som sitt viktigaste incitament att få höga
tittarsiffror.
Till skillnad från de reklamfinansierade kanalerna finns
inget behov för public service-kanalerna att klara
intäktssidan med hjälp av höga tittarsiffror eftersom
intäkterna kommer från licensavgifter, som alla måste
betala oavsett om man tittar på kanalerna eller inte.
Kvalitet borde därför ha alla förutsättningar att få gå före
kvantitet. En allmän trend tycks dock vara att public
service-kanalerna rycks med i den allmänna tävlan som
finns om höga tittarsiffror. S.k. trailers för kommande
program samt programutbud visar i allt större utsträkning
att våld och våldsinslag används som ''lockbete'' även för
public service-kanalerna i kampen om TV-tittarna.
Public service-kanalernas ansvar i kampen mot
våldsinriktade TV-program
Sveriges Televisions totala sändningstid uppgick 1993 till
173 timmar per vecka. Av det totala utbudet var 60 % av
programmen på svenska språket. För de döva och
hörselskadade tittarna var 50 % av programmen tillgängliga
och 15 timmar per vecka av de svenska programmen var
textade. Sveriges Television har i det här avseendet visat att
man lever upp till statens krav på god kvalitet och service.
När det gäller kvalitetsinriktningen i programmen i
övrigt är det också viktigt att public service-kanalerna
föregår med samma goda exempel. I ett samhälle som synes
allt mer förråat är det av vikt att det finns ''frizoner'' även i
mediautbudet, områden som i största möjliga utsträckning
är befriade från förråande underhållningsvåld. Staten bör
därför till Sveriges Television framföra vikten av detta och
påminna om Sveriges Radios speciella ansvar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om public service-kanalernas
speciella ansvar i kampen mot våldsinriktade TV-inslag.