Hanteringen av utbyggnaden av slottsvallarna i Vadstena
har länge varit en bedrövlig historia. För envar bör det ha
stått helt klart, att utbyggnaden av vallarna måste äga rum.
Den nuvarande stympningen har från början tett sig helt
oacceptabel. Av miljöskäl har det varit nödvändigt att få till
stånd en fullständig utbyggnad av alla vallarna och inte bara
som hittills en och en tredjedel. För landsarkivet har det
också varit oundgängligen nödvändigt med en utbyggnad.
Från kulturell och turistisk synpunkt har det likaledes varit
angeläget att snarast få en utbyggnad till stånd.
Hela frågan har förhalats i mer än ett decennium, en
byråkratins triumf över det sunda förnuftet. Om man i ett
svep hade bestämt sig för den totala utbyggnaden av
vallarna, hade miljontals kronor sparats för skattebetalarna
och alla intressen, miljöns, arkivets, kulturens och
turismens hade kunnat vara nöjda.
Arkivfrågan slututredd
Alltför ensidigt och dessutom på felaktiga premisser,
eftersom landsarkivet i Vadstena hela tiden förutsett
behovet av ytterligare arkivutrymmen, har man låtit hela
frågan förhalas under hänvisning till Sveriges totala behov
av utrymmen för landsarkiv. Nu synes dock frågan vara
slututredd. Sedan såväl den statliga arkivdepåutredningen
som Riksarkivet uttalat sig, är det uppenbarligen
regeringens och riksdagens sak att äntligen fatta ett beslut.
Länge ifrågasattes det, om inte ytterligare ett landsarkiv
borde inrättas i någon Smålandsstad -- landsarkivet i
Vadstena handhar arkivalierna från Smålandslänen.
Riksarkivet har dock i sin helhetssyn förordat inrättandet
av ett landsarkiv i Karlstad, vilket med tanke på de redan
existerande lokala initiativen skulle te sig avsevärt billigare
än andra nybyggnadsalternativ. Det förutsätter, att
Landsarkivet i Vadstena förblir arkivsäte för Östergötland
och Småland.
Landsarkivets situation
Arkivutrymmena i landsarkivet i Vadstena är sedan flera
år helt fyllda trots den utbyggnad som slutfördes 1984/85.
Arkivalier har måst utplaceras i tre arkivdepåer ute i staden
och dessutom måste på nytt slottets fjärde våning med Stora
rikssalen användas. Det rör sig om ca 2 000 hyllmeter med
ett helt otillräckligt brandskydd. Dessutom innebär detta,
att den kulturella verksamheten i denna del av slottet helt
måste stryka på foten.
För närvarande har landsarkivet ca 9 000 hyllmeter, som
inte kan härbärgeras på ett tillfredsställande sätt. Det finns
dessutom ett ökande tryck från olika myndigheter med krav
på att landsarkivet skall ta emot fler arkivalier. Allt som allt
har beräknats, att landsarkivet måste mottaga ca 16 000
hyllmeter handlingar under 1990-talet, varav ca 2 000
hyllmeter skulle avse enskilda arkiv. Det uppskattas dock,
att den senare siffran är alltför låg. I själva verket torde den
vara mellan 4 000 och 5 000 hyllmeter.
Ett av skälen för att överhuvudtaget behålla landsarkivet
i Vadstena, då denna fråga på sin tid var uppe till diskussion,
var de framtida möjligheterna att bygga ut slottsvallarna.
En sådan utbyggnad tedde sig långt billigare än något annat
alternativ.
Till detta kommer också diskussionen inom Riksarkivet
om en särskild Östgötamodell för den framtida
arkivhanteringen.
Från arkivsynpunkt ter sig alltså hela frågan om
utbyggnad av slottsvallarna i dag skäligen enkel. En
utbyggnad är ofrånkomlig. Något annat alternativ finns
inte. Frågan är slututredd. Varje ytterligare tidsutdräkt
kostar mer pengar.
Miljöaspekten
Det skall dock understrykas, att arkivsynpunkten
visserligen har tillåtits dominera diskussionen och statens
intresse hittills, men den kan dock aldrig ses som
avgörande. Just miljöaspekten är känslig. Den östra delen
av slottsvallarna är nu helt återställd, medan endast en
mindre del av den södra är återuppförd och den västra inte
alls. Den avskurna vallen utgör ett fult och pietetslöst inslag
i bilden av slottet. Riksantikvarieämbetet betonade också
kraftigt, att en utbyggnad av vallarna i etapper endast
kunde accepteras, om det inte dröjde längre än tio år från
byggstarten till dess att vallarna i sin helhet stod färdiga,
d.v.s. år 1992. Vi skriver nu 1994 (sic!).
Kultur och turism
''Vadstena slott är vårt enda väl bevarade
renässanspalats och kanske efter Stockholms slott det mest
helgjutna profana monumentet vi äga'', hette det i en
beskrivning av Axel L Romdahl 1938. Jordvallarna, som
tidigare omgav borggården, bortschaktades vid mitten av
1800-talet för att bli fyllnadsmaterial till de nuvarande
hamnpirerna. År 1898 byggdes slottet om för att bl.a.
provisoriskt kunna inhysa landets första landsarkiv ett år
senare, ett provisorium som bestod i 85 år.
Redan 1939 beslutade riksdagen, att slottsvallarna skulle
återuppföras för att kunna utnyttjas för förvaring av
värdefulla föremål och arkivalier vid krigsfara. Någon
lösning av landsarkivets redan då svåra lokalproblem var
det dock inte tal om. Det primära var att återge borggården
dess ursprungliga dimensioner. Projekteringen avbröts
emellertid 1940 och riksdagsbeslutet föll i glömska för att på
nytt tas upp tjugo år senare. Efter ytterligare tjugo år
beslutades om ombyggnad av en del av slottet samt
återuppförande av den östra vallen och en del av den södra
för att kortsiktigt lösa landsarkivets prekära lokalsituation.
Byggnadsarbetena påbörjades 1982 och avslutades 1984/85.
Slottets östra del används i dag av landsarkivet. Den
västra delen och mittpartiet jämte slottskapellet har
iordningställts som museum. Vadstenaakademien använder
en del av rummen sommartid för operaföreställningar, och
en del utnyttjas för välbesökt utställningsverksamhet.
Beslutet kan inte förhalas längre
Beslutet om en partiell utbyggnad av slottsvallarna var
en kortsiktig lösning för att tillgodose landsarkivets mest
elementära behov. Men -- som Riksantikvarieämbetet
fastslog -- en etappvis utbyggnad kunde bara accepteras, om
vallarna i sin helhet var utbyggda 1992.
Redan 1983 avslog riksdagen en motion med krav på
fortsatt utbyggnad. Kulturutskottet utgick ''från att berörda
myndigheter kommer att uppmärksamma frågan om en
fortsatt återuppbyggnad av vallarna vid Vadstena slott'',
varför ingen särskild hänvändelse till regeringen ansågs
behövlig.
Riksdagen har behandlat frågan om Vadstena vallar
senast våren 1993. Enligt utskottets betänkande
(1992/93:KrU22) förutsattes ''att regeringen återkommer i
frågan om den fortsatta utbyggnaden av landsarkiven i nästa
budgetproposition och att regeringen härvid väger in även
de vidare kulturpolitiska aspekter som utskottet framhållit
beträffande Vadstena slott''.
I årets budgetproposition anger regeringen att beredning
av frågan om en fortsatt utbyggnad av vallarna vid Vadstena
slott ännu inte är avslutad.
I motionen har visats, att det inte längre finns något
godtagbart skäl att uppskjuta ett beslut om en fortsatt
restaurering av slottsvallarna i Vadstena. I arkivariskt
hänseende är frågan slututredd. Från miljömässig, kulturell
och turistisk synpunkt -- Vadstena är en av landets ''stora''
turiststäder -- kan en fortsatt tidsutdräkt inte accepteras. En
projektering av vallarnas vidareutbyggnad måste snarast
komma till stånd. Vadstena slott är en riksklenod och måste
behandlas som en sådan.
Att regeringen inte fullföljt riksdagens beställning
indikerar att ytterligare förhalning av detta ärende kan
befaras. Ett sådant agerande är -- inte minst mot bakgrund
av det rådande arbetsmarknadspolitiska läget -- märkligt.
Tvärtom borde en beredskap för igångsättning av byggande
skapas genom att projekteringsarbeten inleds utan
dröjsmål.
I årets budgetproposition föreslår regeringen att 160 mkr
anvisas för Kulturstöd vid ombyggnad m.m. Samtidigt
konstaterar regeringen att efterfrågan på sådant stöd kan
vara låg till följd av att bostadsbyggandet har låg
omfattning. Regeringen föreslår därför att en del av
föreslagna medel kan användas för kulturmiljövård.
Mot bakgrund härav synes det vara möjligt att ur
anslaget B 30. Kulturstöd vid ombyggnad m.m anvisa medel
för projektering av Vadstena vallar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om projektering av
vidareutbyggnaden av landsarkivet i Vadstena -- Vadstena
vallar.