Vårt lands ortnamn är en oersätterlig kulturskatt som hotas genom den snabba förändringen av dagens samhälle. Vissa av ortnamnen har en mer än tusenårig historia. De äldsta ortnamnen, t.ex. med -stad (=boplats) som avslutning, är 1500 år gamla.
Beslutet om nya regler för fastighetsregistrering och fastighetsbeteckning i samband med datoriseringen av fastighetsbeteckningarna, innebar också att jordregistreringssocknarna skulle utgå och ersättas med kommunerna. Detta medförde att mängder av ortnamn byttes ut eller fick s.k. dubbelnamn.
Det sker också en mängd sammanläggningar av fastigheter i form av gårdar och byar m.m. Eftersom en sammanlagd fastighet enligt gällande regler skall välja ett av de sammanlagda fastigheternas namn, har ett stort antal även mycket gamla ortnamn försvunnit. Ännu fler riskerar att försvinna i framtiden. Hastigheten har sedan 1970-talets början varit närmare 200 försvunna traktnamn per år. Totalt rör det sig om flera tusen traktnamn, alla på sitt sätt lika värdefulla som historiska dokument och kulturminnen, som t.ex. tusenåriga runstenar.
Vid flera tillfällen har riksdagen uttalat att ortnamnen är en viktig del av vårt kulturarv som ska vårdas och bevaras. Ändå fortsätter Lantmäteriverket och Postverket med flera, att bortse från ortnamnens kulturhistoriska och sociala värde.
Nu har Riksantikvarieämbetet föreslagit att ortnamnen skall ges lagskydd. Ortnamnen är kulturminnen som bör omfattas av kulturminneslagen, så som andra kulturminnen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ortnamnen skall skyddas av kulturminneslagen eller annan lämplig lagstiftning.
Stockholm den 18 januari 1994 Tuve Skånberg (kds)