Konsthallen Rooseum i Malmö har på några få år etablerat sig som en mycket framgångsrik institution för i första hand samtidskonst. Ett flertal utställningar av internationell klass har genomförts, också av historisk karaktär. Just nu ringlar köerna långa i Malmö för att alla skall kunna beskåda Leonardo da Vinci-succén. Danska konstälskare har helt plötsligt funnit sina vägar över Sundet till Sverige och Malmö.
Men trots dessa konstnärliga framgångar är Rooseums verksamhet hotad.
Bakgrund
Rooseum startades av konstsamlaren Fredrik Roos år 1988 för att skapa en mötesplats av internationell klass för samtida utomnordisk konst i Skandinavien.
Fem nationellt och internationellt uppmärksammade utställningar genomfördes, innan verksamheten råkade i ekonomisk kris i samband med Fredrik Roos bortgång. Stiftelsekapitalet hann aldrig byggas upp och i finanskrisens spår var dödsboets alla tillgångar i bankens händer. Osäkerheten om Rooseums framtid var därför stor. För två år sedan motionerade vi båda därför i samma ärende och efterlyste statligt engagemang för Rooseum.
I januari förra året bildas så Stiftelsen Rooseum med Malmö stad, Lill och Axel Roos och Louisiana Museet i Humlebaek som huvudmän. Lill och Axel Roos köpte 60 procent av Fredrik Roos nordiska samling och deponerade den till en stiftelse och Statens konstmuseer köpte 40 procent av samma samling, varefter båda långtidsdeponerade den i Rooseum. Rooseum köpte vidare med hjälp av Malmö stad Rooseum-fastigheten i centrala Malmö. Malmö stad beslutade bidra med 2,2 miljoner kronor av driftskostnaden om 4,2 miljoner kronor.
Rooseum -- ett sydligt samverkansmuseum
Rekonstruktionen av Rooseums ekonomi byggde till en del på att staten tillsammans med Malmö stad tog ett delansvar för den årliga driften. Tanken var -- och är fortfarande -- att Rooseum skall bli ett samverkansmuseum med Statens Konstmuseum.
Statens kulturråd har också äskat medel inför årets budgetbehandling, men medlen har uteblivit. Under förra året löstes Rooseums akuta ekonomiska problem genom att Statens Kulturråd lånade 1,5 miljoner kronor till Rooseum. Dessa pengar har redan betalats tillbaka, då Rooseum de första dagarna av året erhöll Malmö stads driftsbidrag.
Att det statliga engagemanget i Rooseum inte kunnat avgöras har berott på att frågan hänskjutits till den statliga Museiutredningen.
Frågan om Rooseum som ett sydligt samverkansmuseum behandlas i denna utredning, vilken beräknas vara klar med sitt arbete under våren.
Vi anser att det är naturligt att staten tar sitt delansvar för att bevara det förnämliga nytillskott som kulturlivet fått genom Rooseums tillkomst. Om inte frågan om Rooseums framtid löses snabbt riskeras hela verksamheten, varför det inte är möjligt att invänta Museiutredningen. Enligt Rooseums ledning kan verksamheten som det ser ut i dag hållas igång till mars-april.
Riksdagen bör därför skyndsamt behandla frågan om Rooseum och ge ett positivt besked till Statens Kulturråd, så att rådet av disponibla resurser kan avsätta driftsmedel till Rooseum, för 1994 är det 1,5 miljoner kronor.
Att riskera Rooseum vore ett svek mot Sveriges kulturliv! Riksdagen har både ett ansvar och en möjlighet att agera kraftfullt! Grip denna chans!
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statligt stöd till Rooseum i Malmö.
Stockholm den 17 januari 1994 Olle Schmidt (fp) Bertil Persson (m)