Riktlinjer för ungdomspolitiken
Under ungdomstiden frågar man sig hur ens framtid skall se ut, vilka mål man har med sitt liv. Man skapar sig visioner. Denna framtidstro är något av det viktigaste för samhället. Men i dag i Sverige möts många ungdomar av stängda dörrar. Vuxenvärlden begränsar tankarna på ett annat, bättre liv. Unga människor växer upp i ett klimat där de fortfarande stämplas som problem.
Men visst finns det skillnader bland ungdomar. Unga från ''goda hemförhållanden'' uppmuntras i skolan och deras föräldrar kanske kan bidra till den egna bostaden. Som ung och ''välartad'' har man allt att vinna på att anpassa sig till samhällets lagar och normer. Andra ungdomar har en helt annan situation: de saknar rätten till utbildning, till ett arbete (med full lön), och de saknar ofta en stadigvarande bostad som de har råd med.
Samtidigt som vi ofta säger att ungdomarna är vår framtid så innebär dagens höga arbetslöshet och besparingar (i skolan, kommunerna m.m.) att vi allt mer sviker de unga. I välfärdens Sverige hårdnar attityderna mot ungdomar och därmed också de ungas attityder mot vuxenvärlden. Det är en olycklig utveckling som måste stoppas.
Vänsterpartiet arbetar för ett samhälle där unga människor skall ha rätt till ett jobb med full lön, ha rätt till en egen bostad och ha rätt till sin egen integritet och till respekt från vuxenvärlden.
Ungdomars ekonomiska villkor
I dag ökar de ekonomiska skillnaderna i Sverige -- klasskillnaderna kvarstår och ojämlikheten mellan könen är fortfarande ett allvarligt problem. Det är alltså inte en generation som grupp som har skuld till överkonsumtion och överhettning. Varken den svenska arbetarklassen eller deras barn spekulerade bort exportföretagens miljardvinster under 80-talet.
Inom ungdomsgenerationen hittar man idag stora ekonomiska och sociala orättvisor. Många ungdomars levnadsvillkor försämras i snabb takt genom arbetslöshet och bostadslöshet. Samtidigt innefattar ungdomstiden en stark vilja att bestämma över sitt eget liv. Man vill vara fri samtidigt som de fria valen blir alltmer begränsade. Endast en minoritet kan i dag fritt välja arbete och bostad vilket leder till frustration och oro.
Nationalekonomer och samhällsanalytiker efterfrågar ständigt nya idéer, djärvhet och engagemang för att som det heter ''få fart på Sverige''. Att inte satsa på ungdomen är alltså inte bara en förlust för ungdomarna själva utan också en samhällsförlust, sett ur ett socialt och ekonomiskt perspektiv.
Regeringens riktlinjer för ungdomspolitiken
Regeringen har lagt fram en proposition om ungdomspolitiken. Man har haft ambitionen att ta ett samlat grepp om ungdomsfrågorna -- som idag skär tvärs igenom olika departement och myndigheter. I propositionen beskrivs ungdomars uppväxtvillkor och problem. Men ingenstans försöker man ta detta helhetsgrepp kring ungdomsproblematiken och presentera någon form av lösning. Resultatet är fragmentariskt, ytligt och vagt.
Propositionen är mest en katalog över regeringens familjepolitik och saknar såväl helhetssyn som konkreta politiska satsningar på ungdomar. Den enda riktigt genomförda röda tråden är betoningen av föräldrarnas ansvar för ungdomarna samt de ideella organisationernas ökade betydelse i ungdomspolitiken. Märklig är den glidning mellan barn och ungdomar som propositionen ger uttryck för. Är det t.ex. meningen att vi skall se frågorna om barnomsorg, vårdnadsbidrag och ''pappastimulans'' (s. 69) som ungdomsfrågor, och i så fall i relation till småbarnsföräldrar under 25 år eller i relation till barnen? Ingenstans tydliggörs den trots allt avgörande skillnad som finns mellan barn (som föräldrarna givetvis har ett stort inflytande över) och nästan vuxna ungdomar som har all rätt att leva fria och självständiga liv utan något indirekt förmyndarskap från sina föräldrar.
Arbetsmarknadspolitiken, utbildningspolitiken och familjepolitiken har just behandlats av riksdagen. Därför har vi mycket svårt att förstå varför frågorna i denna proposition förs upp till ny behandling utan att regeringen lägger några nya förslag. Som helhet känns propositionen därför meningslös och missledande. Ännu ett urvattnat kristdemokratiskt influerat utspel från regeringen.
Den statliga ungdomsmyndighetens organisation och uppgifter
Vänsterpartiet är positivt till förslaget om bildande av en ungdomsstyrelse. Däremot avvisar vi förslaget att en av dess huvuduppgifter skall vara att dela ut utmärkelser. Det är en nyliberal chimär att tro att människors kapacitet och motivation styrs av priser, dessutom ter sig förslaget om utmärkelser synnerligen malplacerat i ett ungdomspolitiskt sammanhang (guldklockor delas ju gärna ut efter avslutat livsverk, inte före...).
I propositionen talas det mycket om hur ungdomar själva skall utforma och aktivt ta del av ungdomspolitiken. Men ingenstans nämner man hur de skall kunna påverka ungdomsmyndighetens verksamhet. Vänsterpartiet anser att en referensgrupp e.dyl. bestående av representanter från ungdomsorganisationerna bör knytas till den nya ungdomsmyndigheten.
Statens bidrag till barn- och ungdomsorganisationerna
Frågan om anorexia, bulimi och doping nämns i propositionen. Ändå ges inga förslag på åtgärder. För Vänsterpartiet är det självklart att ungdomsorganisationerna och föreningslivet skall bidra till att förebygga dessa destruktiva fenomen. När det gäller den föreslagna målrelateringen av bidragen vill vi därför att man under rubriken ''Meningsfull fritid'' även infogar målet att ungdomsorganisationerna skall arbeta för att berika kulturlivet och aktivt skapa motbilder till kommersiella mans- och kvinnoideal.
Invandrar- och flyktingungdomar -- gömda barn
Vänsterpartiet anser att barn/ungdomar som i dag håller sig gömda i Sverige för att undkomma utvisning skall erbjudas en ny asylutredning och att den grupp som tillsatts av Socialstyrelsen för att undersöka dessa frågor bör medverka i den asylbedömningen.
Vänsterpartiet anser också att barn/ungdomar som håller sig gömda omedelbart skall få en god man utsedd åt sig som kan bevaka hennes/hans intressen. Vid behov skall barnen/ungdomarna också kunna erbjudas jourfosterhem.
Vad gäller att ta barn/ungdomar i förvar så anser Vänsterpartiet att det i princip skall vara förbjudet. Undantag gäller ungdomar som tas om hand med hjälp av LVU eller förvartagande i samband med direktavvisning.
Vad läkarvården anbelangar så bör en betydligt större uppmärksamhet och mer resurser ägnas barn/ungdomar med psykiska symptom. Många barn/ ungdomar bär på svåra krigsupplevelser och/eller lever i familjer där släktingars dåliga psykiska hälsa påverkar dem. Psykiska besvär bör därför behandlas så tidigt som möjligt och i ökad utsträckning betonas i regeringens hälsopolitik för flyktingar.
Att vara ung
Vänsterpartiet har inte mycket att erinra om i det som uttryckligen står i propositionen under denna rubrik. Viktigare är kanske vad som inte står.
I en tid av ökad ekonomisk och social otrygghet, med ökad segregation i skolan och med skärpta ideologiska motsättningar också mellan ungdomar är det märkligt att klasskillnaderna över huvud taget inte tas upp som en utgångspunkt för regeringens analys. Detsamma gäller bostadssegregationen som också har en tydlig klassaspekt.
I utredningen Ungdomar och Makt, SOU 1991:12, lade ungdomskommittén grunden till en modern syn på unga människors skilda villkor. Där betonades behovet av en ökad elevmakt och inflytande i skolan, skillnaderna mellan verkliga och mytifierande generationsmotsättningar, skillnader i delaktighet och aktivitetsform mellan flickor och pojkar m.m. Propositionen hade vunnit på att likt utredningen ha en mer genomtänkt klassanalys. Som det nu ser ut riskerar vi att få en ungdomspolitik som riktar sig till de redan välartade och privilegierade ungdomarna genom att skillnaderna i livsvillkor mellan olika ungdomsgrupper tonas ner.
Internationalism och invandrarungdomar
I linje med regeringens EU-entusiasm så framhålls att ''Var femte gymnasist har bott längre tid än sex månader i ett annat land och deras beredskap för att flytta utomlands är stor.'' Detta faktum beror naturligtvis på alla invandrarungdomar som har en dubbel nationell identitet. Det är missvisande att låta det framstå som ett entydigt exempel på hur internationellt orienterade och erfarna svenskfödda ungdomar är.
Det har dessutom visat sig att klasskillnaderna knappast på något annat område är så stora som när det gäller benägenheten att resa eller studera utomlands. Medan ungdomar från socialgrupp tre kan ha erfarenhet av charterresor till Medelhavet, så har ungdomar i socialgrupp ett ofta erfarenhet av längre studieresor, språkresor och/eller internationellt studentutbyte.
I samband med ett ökat internationellt utbyte mellan ungdomar är det viktigt att rekryteringen till sådant utbyte blir så bred som möjligt. Särskilt stöd och riktad information kan behövas för att uppmuntra ungdomar från mindre ''resvana'' hem att söka sig utomlands. Vänsterpartiet anser att det skall åläggas den svenska delen av ungdomsprogrammet Ungdom för Europa att sörja för att det blir en social balans bland de ungdomar som utnyttjar programmet. Skolan har också ett stort ansvar för att beakta detta i samband med elevutbyte med andra länder.
Hälsa och sexualitet
I propositionen talas det om ungdomars längtan efter djupare samtal och en mer förtroendefull kontakt med vuxna, föräldrar och andra, vilket givetvis är viktigt. Men ingenstans nämns ungdomarnas behov att få stöd och vägledning när det gäller att utveckla förmågan till respektfulla och kärleksfulla sexuella relationer.
Sexualiteten är mycket viktig för unga människor. Men i relation till föräldrarna, som så nogsamt betonas ur andra synvinklar, så är detta sökande mycket känsligt och komplicerad. Det är ett område där en aktiv föräldrapåverkan kan verka kränkande. Vänsterpartiet delar därför inte regeringens syn på föräldrainflytandets generellt avgörande betydelse utan vill betona ungdomarnas behov av annat mer objektivt stöd i form av t.ex. skolsköterskor, ungdomsmottagningar, RFSU m.fl.
Angelägna frågor som preventivmedel, aborter, sexuellt överförbara sjukdomar, homosexualitet etc. verkar nästan bortcensurerade ur propositionen. Vänsterpartiet återkommer här med sina krav på dessa områden.
Ungdomsmottagningarna
Ungdomsmottagningarna gör stora insatser för ungdomar. Ökande ungdomsproblem gör det nu angeläget att ge ungdomsmottagningarna förnyad prioritet och resurser för att utveckla arbetet med missbruk bland ungdomar. Vi har tidigare föreslagit att vår ''Kommunakut'' (se Vänsterpartiets ekonomiska motion Fi206 används för att utveckla ungdomsmottagningar i varje kommun.
Vänsterpartiet har också föreslagit (i motion So492 Om ungdomars situation) att en ungdomsmottagning på sikt skall inrättas i varje kommun. Där skall bedrivas en heltäckande verksamhet som innefattar upplysning och hjälp till ungdomar vad gäller mobbing, sexualitet, sexuella övergrepp, droger och missbruk av anabola steroider, anorexia och bulimi, våld, samt hjälp och råd vid kontakt- och relationsproblem.
Ungdomsaborter
Ungdomsaborter minskar när man inför gratis p-piller. Det har försök på flera håll i landet visat. För samhället och den enskilde är alla stödåtgärder som kan förebygga abort bra. Och enkla billiga stödformer, som inte hotar att kränka integriteten, är att föredra.
Vänsterpartiet har därför föreslagit (i motion So492 Om ungdomars situation) att p-piller till kvinnor under 20 år blir gratis. En försöksverksamhet med subventionerade kondomer till unga bör också ingå i den samlade arbetet mot ofrivilliga ungdomsgraviditeter och sexuellt överförbara sjukdomar.
Utbildning -- skola
Vänsterpartiet konstaterar med förvåning att ungdomarnas skolsituation knappast alls nämns i propositionen. Förvisso redogör man schematiskt för regeringens utbildningspolitik, men ungdomarnas arbetsplats -- skolan -- separeras från familjeperspektivet och de offentliga ungdomssatsningarna.
För Vänsterpartiet är det självklart att en stor del av våra centrala ungdomssatsningar skall kanaliseras via skolan. Skolan skall både kunna erbjuda en bra utbildning och en god psykosocial miljö. I dagens skola är situationen en helt annan. Stress, dålig arbetsmiljö, färre lärarledda timmar, knappa resurser, segregerande tendenser, betygstilltro m.m. påverkar eleverna negativt. Den arbetsmiljö som våra ungdomar lever i skulle knappast accepteras av de vuxna. Det är t.ex. inte ovanligt att elever i högstadiet har en arbetsdag på tio timmar eller mer, inräknat läxläsning.
Bristen på resurser är skolans största problem idag. Vänsterpartiet vill ha ett tydligt och nationellt ansvar för skolan, och skolans resursfördelning. Därför anser vi att sektorsbidraget skall återinföras. Till ett återinfört sektorsbidrag skall ett kvalitetssäkringsprogram kopplas. I detta program bör vissa miniminivåer för skolans kringresurser fastslås vad gäller kuratorer, skolhälsovård, psykologer, klasstorlek (max. 25 elever), skolbibliotek vid varje skolenhet m.m.
Ett sektorsbidrag med det innehåll vi ovan skisserat måste också kompletteras med tydliga krav på kommunerna. Varje skolenhet har ju ett ansvar för att höja kvaliteten i skolan.
Regeringen har aviserat en skrivelse om utvecklingsinsatser i skolan. Vänsterpartiet återkommer i det sammanhanget till sitt konkreta förslag om ett sektorsbidrag med kvalitetssäkringsprogram.
Social snedrekrytering
På sidan 15, femte stycket, berör regeringen frågan om social snedrekrytering. Man skriver att det är ''vid de tidigaste övergångarna mellan skolstadier som betydelsen av social bakgrund är störst''. Vänsterpartiet instämmer i den analysen. De socialt sett mest avgörande utbildningsvalen i livet sker tidigt, då risken finns att man väljer bort många framtida möjligheter.
Därför är det viktigt med en sammanhållen skola så långt som möjligt. De nya gymnasieprogrammen som inspirerats av högskolan med sin uppdelning i många små delkurser kommer att verka förstärkande när det gäller den sociala snedrekryteringen. Den sociala sammanhållningen av eleverna blir sämre och elever med mindre studievana får givetvis svårare att anpassa sig till en studieplan som kräver extrem flexibilitet och studiemotivation. Regeringen skapar alltså med ena handen de utslagningsmekanismer som man med den andra handen säger sig vilja förhindra. Vänsterpartiet motsätter sig den skolpolitiken.
Familjens betydelse
I propositionen betonas föräldraperspektivet ideligen. Men det finns faktiskt ungdomar under 25 som lever självständiga liv.
Grundperspektivet -- att kärnfamiljen i första hand skall stödjas -- är förlegat i dag. Skall några stärkas och stödjas är det givetvis de familjer som inte är kärnfamiljer, ungdomar med trassliga föräldrarelationer, eller inga alls, eller ensamstående föräldrar och tonårsmödrar.
På en punkt har dock regeringen rätt. Familjen är utsatt för stora påfrestningar i dag. Många barn saknar t.ex. bra manliga förebilder. Vänsterpartiet anser därför att det är viktigt att aktivt arbeta för en jämnare könsfördelning bland dagispersonal och lågstadielärare, dvs. yrkesområden som av tradition är kvinnodominerade.
Vi anser också att resonemangen i propositionen talar emot regeringens vårdadsbidragspolitik. Daghem har ju visat sig vara ett ovärderligt stöd för barn som har trassliga familjeförhållanden och därmed behov av vuxna förebilder utanför familjen.
Ungdomar och arbete
Regeringens ungdomsorienterade arbetsmarknadspolitik är inget annat än en plädering för regeringens ekonomiska politik, där bl.a. en försämring av anställningstryggheten redovisas som en metod för att minska ungdomsarbetslösheten. Vänsterpartiet avvisar givetvis den politiken och hänvisar till de förslag som nyss behandlats i arbetsmarknadsutskottet.
Våra konkreta förslag innebär t.ex. att även ungdomar under 25 år skall ha rätt till fullt utbildningsbidrag för AMS- utbildning och att medel skall avsättas till särskilda ungdomsprojekt med avseende på miljösatsningar inom det kommunala Agenda 21-arbetet. Båda dessa förslag avslog utskottet.
Ungdomsarbetslösheten
Arbetslösheten i Sverige drabbar framför allt ungdomar; ungdomsarbetslösheten ligger uppemot 25 % i vissa delar av landet. De har ännu inte tagit sig in på arbetsmarknaden och i arbetslöshetstider när företagen säger upp personal utan att göra några nyanställningar riskerar stora delar av den unga generationen att hamna utanför arbetsmarknaden för långa tider framöver. Det är inte bara samhällsekonomiskt vansinne utan innebär också många gånger ett bidragsberoende för ungdomarna, ett icke- erkännande från samhällets sida.
Vänsterpartiet kritiserar regeringens politik som permanentar praktiklinjen för unga arbetslösa. Vi förordar i stället en kort praktiktid på 3--6 månader följd av 6--9 månaders anställning med rekryteringsstöd. I dagens uppåtgående konjunktur är det rätt läge att slussa in ungdomar på den permanenta arbetsmarknaden. Unga arbetslösa bör stödjas till riktiga jobb, som inte snedvrider arbetsmarknaden och lönebildningen, i stället för lösa praktikplatser med arbetsförmedlingen som arbetsgivare.
Vi befinner oss i den värsta lågkonjunkturen i Sveriges historia på 50 år. Arbetslösheten närmar sig 14--15 %, på vissa orter har den passerat 20 %. Som vanligt är det de svaga grupperna i samhället som drabbas hårdast. Det är de som aldrig fått något riktigt fotfäste på arbetsmarknaden som slängs ut först. Ungdomarna tillhör av naturliga skäl denna grupp. Ungdomar som i dag söker arbete hamnar i en ond cirkel där de åsidosätts på grund av att de saknar arbetslivserfarenhet. Regeringens svar är ett system som låser fast positionerna och tvingar de unga att leva på mycket låga ''löner'' fram till 25 års ålder.
Vänsterpartiet säger därför nej till särlösningar av typen ungdomspraktik och ALU. Vi förordar i stället subventioner till ordinarie anställningar.
Ideella organisationer
Vänsterpartiet anser att regeringen överbetonar de ideella organisationernas ungdomspolitiska ansvar. Med den inslagna ungdomspolitiken ger man en signal till kommunerna att de kan avsäga sig en del av sitt övergripande ansvar till ideella och individuella krafter.
I propositionen förringas det faktum att kommunernas insatser har spelat en avgörande roll för ungdomarna. Fritidsgårdarna spelar faktiskt stor roll på många håll, särskilt för ungdomar i behov av stöd och/eller med dåliga föräldrarelationer. Och kommunernas fritidsförvaltningar skall vi inte glömma bort.
Med tanke på att civilministern är ''kommunminister'' med det övergripande politiska ansvaret för kommunpolitiken så är det dessutom högst anmärkningsvärt att hon inte på ett enda ställe i propositionen betonar något annat än familjen och ideella organisationer som bas för den lokalt förankrade ungdomspolitiken.
Stödjande insatser
Vad gäller stödjande insatser utgår regeringen ifrån ungdomarnas egen kraft och engagemang. Problemet är dock att inte alla ungdomar sprudlar av initiativförmåga. Andra ungdomar å sin sida kan ha en stark initiativförmåga, som dock kanaliseras på ett destruktivt sätt. Var skall resurserna tas till dessa insatser och vem/vilka skall konkret ta ansvar för dem? I en helhetssyn på ungdomspolitiken kan inte bara de välartade ungdomarna tas med i beräkningen. Mest stöd behöver givetvis de ungdomar som har det sämst ställt i samhället. Och de behöver stöd i form av respekt, kunskap och relevanta resurser. Inte moraliska pekpinnar och idealiseringar av en förlegad föräldraroll.
Ungdomar och kultur
Vänsterpartiet delar inte regeringens syn på dagens kulturpolitiska insatser för ungdomar. I dag satsas det inte på barn- och ungdomskulturen. Tvärtom saknas det pengar till kultur i skolan och skolans besparingar har slagit ut nästan all kulturverksamhet. Ett aktuellt exempel är projektet Filmen i skolan som inte kan drivas vidare trots att det fungerat utmärkt. I Vänsterpartiets kulturpolitiska motion Kr289 återfinns flera av våra kulturpolitiska förslag riktade till barn och ungdomar.
Kulturinstitutionerna
Med tanke på regeringens förslag att skära i Riksteaterns budget med 10 miljoner så är det vilseledande att i det här sammanhanget påskina satsningar på Riksteatern.
Vänsterpartiet hänvisar här till sin senaste kulturpolitiska motion (Kr289 Om kulturpolitiken) där vi föreslår ökade anslag till Kultur i skolan, satsningar på fria grupper, osv.
Bibliotek och skolbibliotek
Vänsterpartiet prioriterar bibliotekens verksamhet och har så gjort i ett flertal år. Vi var t.ex. först med att ställa kravet på en bibliotekslag i riksdagen. För oss är biblioteksverksamheten -- inklusive skolbiblioteken -- en av de viktigaste kulturpolitiska satsningarna för barn och ungdomar. Medan många vuxna har ekonomiska möjligheter att försörja sig med litteratur via marknaden så är ungdomarna ofta helt beroende av biblioteken. Där lär man sig umgås med böcker på ett naturligt sätt, diskutera litteratur med sina kamrater och framför allt läsa på frivillighetens grund. Skolbiblioteken kan också ha en socialt utjämnande effekt. Barn från icke studievana hem kan möta litteraturen via skolbiblioteken och kan med hjälp av kamrater, bibliotekarier och lärare lägga grunden till ett rikt liv.
Barn- och ungdomsplaner
Socialnämnder och kommuner har ett ansvar för att utsatta ungdomar får det stöd de behöver och inte far illa. I 7 § socialtjänstlagen, andra stycket, sägs att ''Socialnämnden'' även i övrigt skall ta initiativ och bevaka att åtgärder vidtas för att skapa en god samhällsmiljö och goda förhållanden för barn och ungdom, äldre och andra grupper som har behov av samhällets särskilda stöd. Socialnämnden skall i sin verksamhet främja den enskildes rätt till arbete, bostad och utbildning.
En annan central ungdomsparagraf är 12 § där det står att
Socialnämnden skall verka för att barn och ungdom växer upp under trygga och goda förhållanden, i nära samarbete med hemmen främja en allsidig personlighetsutveckling och en gynnsam fysisk och social utveckling hos barn och ungdom, med särskild uppmärksamhet följa utvecklingen hos barn och ungdom som har visat tecken till en ogynnsam utveckling och i nära samarbete med hemmen sörja för att barn och ungdom som riskerar att utvecklas ogynnsamt får det skydd och stöd de behöver och, om hänsyn till den unges bästa motiverar det, vård och fostran utanför det egna hemmet.
Vänsterpartiet menar att dessa paragrafer är och har varit till intet förpliktigande och att kommunerna i takt med nedskärningarna kraftigt försummat de förebyggande insatserna för barn och ungdomar. Ungdomsgårdar slås ihop eller läggs ner. Ungdomarna får bo allt längre hemma, inte alltid för att det är brist på bostäder, utan för att hyrorna är allt för höga för att unga människor skall kunna skaffa sig en bostad. Insatserna mot arbetslösheten läggs på annan myndighet -- arbetsförmedlingarna. Personalnedskärningarna gör att allt färre socialarbetare arbetar med förebyggande verksamhet.
Vänsterpartiet menar att det bör åläggas kommunerna att arbeta fram barn- och ungdomsplaner. Då skulle också eventuella brister i den kommunala verksamheten/ socialnämndernas verksamhet tydligare visa sig. Med hjälp av dessa barn- och ungdomsplaner kan man sedan få fram underlag till minimikrav på ungdomars rätt till stöd. Minimikraven bör på sikt kunna föras in i de ''gummiparagrafer'' som nu finns i SoL så att det tydligare framkommer vad ungdomar har rätt till i lagens mening.
Ungdomsbrottslighet
Vänsterpartiet vill betona att ökade straff aldrig leder till minskad brottslighet. Vi är alltså principiellt emot en hårdare kriminalpolitik medan vi däremot ställer oss positiva till snabba ingripanden.
Barnombudsmannen
I annat sammanhang (motion So210 om Barnombudsmannen) har Vänsterpartiet krävt att Barnombudsmannen skall ha resurser att föra barns/ungdomars talan inför domstol. Vi står givetvis kvar vid det kravet.
Fritid
Kommunerna har ett stort ansvar för att ungdomar får tillgång till en meningsfull fritid. De nedskärningar som görs i många av landets kommuner motverkar detta. Fritidsoch ungdomsgårdar läggs ner t.ex. Ett första steg för att förbättra denna situation är att häva det kommunala skattestoppet samt statens åtstramning av kommunernas ekonomi.
Vi vet av erfarenhet att det finns en koppling mellan våld och drogmissbruk och ungdomars brist på meningsfull fritidssysselsättning. Ungdomars sårbarhet ökar betydligt när kommunerna tvingas dra ner på barn- och ungdomsverksamheten. Regeringens politik offrar delar av den nya generationen för att kunna sänka skatten för höginkomsttagare.
För ungdomar fungerar ofta allaktivitetshus eller Ungdomens hus väl så bra som fritidsgårdar. Verksamheten bygger på ungdomarnas eget engagemang och husen är ofta självförvaltade. Här skapar unga människor sin egen fritid. Vänsterpartiet vill att kommunerna får stöd för en utbyggnad av fler Ungdomens hus.
Konsumtion, frihet och kroppsideal
Reklamen skapar frihetsideal. Kläder säljs med hjälp av anorektiska modeller, stereoapparater med hutlösa kreditvillkor och bostadsrätter med förljugna räntekalkyler. Via reklam och exploaterande ungdomskultur skapas kropps- och människoideal som undergräver unga människors handlingsfrihet och självständighet. Detta skadar stora grupper av ungdomar och får svåra konsekvenser för såväl samhället som individen.
Problemen med t.ex. anorexia och bulimi är ett samhällsproblem som har sin plats i rikspolitiken precis som narkotikabekämpning, prostitutionsfrågor och rasism. Och det är intimt sammankopplat med en allt mer kommersialiserad ungdomskultur. Vänsterpartiet vill rikta kritik mot regeringens tandlösa politik och grunda analys i dessa frågor. Samtidigt som man konstaterar att problemen med doping och anorexia och bulimi är stora så drar man inga konsekvenser i form av åtgärder. Återigen ses också problemen som i första hand individuellt känslomässiga. Inga åtgärder av samhällspolitisk karaktär föreslås.
Vänsterpartiet lade under allmänna motionstiden i januari 1994 (i motion So492 om ungdomars situation) konkreta förslag på en skärpning av åtgärderna mot könsdiskriminerande reklam; på ökade satsningar för att förebygga skadligt ätbeteende och satsningar för att åtgärda dopingproblematiken. Vi hänvisar till den motionen men redogör här för våra principiella åsikter.
Ansvaret för att mildra skönhetsterrorn och de förvridna kroppsidealen vilar tungt på reklambranschen. Men viljan att ta ett ansvar för dessa frågor har visat sig låg. Etiska Rådets mot könsdiskriminerande reklam -- ERK -- självsanerande verksamhet har t.ex. visat sig tandlös och har föga effekt. Dess yttersta syfte är att agera buffert mot krav på lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam, inte att på allvar stoppa den könsdiskriminerande reklamen. Vänsterpartiet har i tidigare motioner föreslagit att regeringen i ett första steg ger lämplig myndighet (Konsumentverket eller Folkhälsoinstitutet t.ex.) i uppdrag att genomföra en översyn av ERK:s verksamhet och i dialog med reklambranschen föreslår insatser för att ändra organisationen och öka rådets effektivitet.
I ett långsiktigt perspektiv anser Vänsterpartiet att könsdiskriminerande reklam och reklam som direkt eller indirekt uppmuntrar till hälsofarligt (ät-)beteende bör förbjudas.
Det grova våldet ökar bland pojkar och unga män. Ett relativt nytt problem gäller missbruket av anabola steroider. Låga priser, god tillgång och snabb effekt har spritt denna drog över landet i rekordfart.
Vänsterpartiet är givetvis positivt till de satsningar som nu görs för att kartlägga och få bukt med missbruket av anabola steroider. Det är dock tydligt att unga mäns problem förhållandevis snabbt uppmärksammas och får stora resurser i jämförelse med arbetet och forskningen kring unga kvinnors missbruk av framförallt mat, kräkmedel, bantningskurer m.m. som också ägnas ett betydligt mindre politiskt intresse. Ändå är det våld som unga kvinnor riktar mot sig själva minst lika utbrett som det våld som pojkar utövar på varandra. Vänsterpartiet anser att åtgärderna för att förebygga anorexia och bulimi måste byggas ut. Resurser till hälsoförebyggande åtgärder för ungdomar måste fördelas jämnt mellan flickor och pojkar.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riktlinjer för ungdomspolitiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ungdomars ekonomiska villkor,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regeringens riktlinjer för ungdomspolitiken,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den statliga ungdomsmyndighetens organisation och uppgifter,
5. att riksdagen hos regeringen begär att den nya ungdomsmyndigheten får en referensgrupp bestående av representanter från ungdomsorganisationerna enligt vad i motionen anförts,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statens bidrag till barnoch ungdomsorganisationerna,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om invandrar- och flyktingungdomar,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om internationalism och invandrarungdomar,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försöksverksamhet med subventionerade kondomer till unga,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den sociala snedrekryteringen och den nya läroplanen för gymnasieskolan,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om familjens betydelse,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder mot ungdomsarbetslösheten,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ideella organisationer,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stödjande insatser,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bibliotek och skolbibliotek,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunala barn- och ungdomsplaner,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ge kommunerna stöd för en utbyggnad av fler ungdomens hus,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konsumtion, frihet och kroppsideal.
Stockholm den 30 mars 1994 Gudrun Schyman (v) Bertil Måbrink (v) Rolf L Nilson (v) Björn Samuelson (v) Lars Werner (v) Eva Zetterberg (v) Berith Eriksson (v) Elisabeth Persson (v)