Sverige har de senaste decennierna fått ett splittrat
offentligt belöningssystem, där initiativet alltmera synes ha
glidit statsmakten ur händerna.
Rentav kungliga belöningsmedaljer för
livräddningsinsatser, regel -- med olika medaljinskrifter --
åtminstone sedan år 1778, har börjat ersättas med diverse
plaketter av obekant ursprung (senast
Kommunikationsdepartementet dnr. K93/2085/Ads).
Tillvägagångssättet saknar internationella förebilder och
den oenhetliga bedömningen snarare motverkar syftet med
den tilltänkta hedersbevisningen.
Konstitutionsutskottet har under senare åt behandlat --
dock alltjämt i negativ anda -- ett allt större antal motioner
med krav på översyn av det allmänna belöningssystemet
(1992/93:KU7 och 1993/94:KU4). Efter 20 år lutar sig
utskottsmajoriteten sig alltjämt emot en
departementspromemoria, Ordnar och medaljer (Ds Fi
1972:5), som redan vid tillkomsten betecknades såsom
mycket otillfredsställande ur saklig synpunkt (t.ex.
Heraldisk Tidskrift nr 27/1973); det som talar för
ordensväsendets avskaffande har helt kritiklöst framförts,
men ingenting av allt det som giver anledning att behålla
ordnarna. Inte heller finns någonting nämnt om
utvecklingen av ordensväsendet utomlands.
Likväl talar utskottet ännu år 1992 om ''ett grundligt
utredningsarbete''! Detta om en ''utredning'' som ej gjorde
skäl för benämningen och helt saknade konstruktiva förslag
till en reformering i detaljerna.
Utskottet hänvisade även 1992 till ''de
personalorganisationer som företrädde det övervägande
antalet statsanställda''. Dessa brukar emellertid ej föreslå
ordensutmärkelser.
Sverige är en del av ett alltmer integrerat Europa,
varifrån impulser fortlöpande kan inhämtas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en allsidig översyn av rikets
ordnar och medaljer.