I en riksdagsmotion föreslår jag att det s.k. driftsstödet
till pressen på drygt 400 miljoner kronor årligen skall
avvecklas under en 5-årsperiod. I denna motion
uppmärksammar jag distributionsstödet till pressen och
föreslår att denna statliga subvention upphör helt fr.o.m.
den 1 januari 1995.
Därmed skulle staten spara ca 73 miljoner kronor per
kalenderår.
Regionala dagstidningar med borgerlig beteckning får i
allmänhet inte driftsstöd. Däremot utgår halvannan
miljon till s.k. veckotidning av dagspresskaraktär.
Som ett argument i presstödsdebatten anförs att även
''stora'' borgerliga dagstidningar får presstöd. Med detta
menas att distributionsbidrag utgår till alla tidningar som är
med i samdistribution.
Argumenteringen är vilseledande. Distributionsstödet
(till samdistribution) innebär ingalunda någon ekonomisk
fördel för de till upplagan större tidningarna som saknar
driftsstöd.
I själva verket innebär samdistributionen att den större
och oftast borgerliga tidningen avhänder sig en
konkurrensfördel.
Ett exempel: Tidningen A har en hushållstäckning på 75
procent i X-köping. Tidningen B har där en
hushållstäckning på 25 procent. Tidningen A skulle ha råd
att själv helt bekosta utbärningen av sin tidning. Det skulle
bli tre gånger så dyrt per exemplar för tidningen B.
Förmodligen skulle B inte bäras ut. Med
samdistributionsstödet -- totalt 75 miljoner kronor per år --
får den mindre tidningen hjälp av den större tidningen att
nå prenumeranterna samtidigt.
Det torde tydligt framgå att distributionsstödet, som
föreslås utgå med oförändrat 75 miljoner kronor, ingalunda
kan betraktas som ett presstöd åt förstatidningarna på
respektive orter. Det är i stället de tidningar som uppbär
driftsstöd som också har glädjen av distributionsstödet.
De nuvarande reglerna för distributionsstöd gynnar
dessutom storstadspressen på landsortspressens bekostnad.
Storstadstidningarna kan distribueras i landet till en
kostnad som ligger betydligt under det verkliga priset.
Det statliga distributionsstöd, som ges till de tidningarna
på en ort som samordnar sin utdelning, är en onödig
stödform. Den gemensamma utdelningen existerade redan
innan det statliga stödet infördes. Detta därför att det är
företagsekonomiskt sunt även för konkurrerande
tidningsföretag att dela på distributionskostnader.
Det behövs inga statliga pengar för att uppnå ett sådant
samarbete.
Förslaget att slopa bidraget fr.o.m. den 1 januari 1995
innebär en besparing med halva beloppet för budgetåret
1994/95.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar slopa distributionsstödet till
tidningar fr.o.m. den 1 januari 1995, vilket innebär en
besparing på ungefär hälften av det föreslagna anslaget 75
000 000 kr för budgetåret 1994/95.