med anledning av prop. 1993/94:245 Folkomröstning om EU-medlemskap
Det svenska folkstyret förverkligas genom representativ
demokrati och parlamentarism med de politiska partierna
som alternativa representationer av folkviljan. När de
politiska partierna inte mellan sig förmår att avspegla
åsiktsskillnaderna bland medborgarna därför att partierna
inom sig är splittrade är folkomröstning den utväg som
grundlagen anvisar. I den representativa demokratins
perspektiv är folkomröstningen något av en nödfallsåtgärd
men också en positiv möjlighet att stärka demokratins
förankring genom att i värdiga former engagera alla
medborgare att delta i ett beslut i en för landet viktig fråga.
Sveriges anslutning till den Europeiska unionen är en
sådan fråga som nu riksdagen skall överlämna till
medborgarna för avgörande i en folkomröstning. Frågan
om Sverige skall bli medlem i Europeiska unionen har en
unik betydelse både i ett historiskt perspektiv och för
framtiden. Avgörandet har betydelse för Sveriges
oberoende som nation, för demokratins funktionssätt, för
den alliansfria utrikes- och säkerhetspolitiken, för den
ekonomiska politiken med dess återverkningar på alla
andra områden men också direkt för handelspolitiken,
jordbrukspolitiken samt bland annat för regionalpolitiken
och miljöpolitiken. Att alla Sveriges medborgare skall ta
ställning i denna fråga i en folkomröstning bör ses som ett
unikt tillfälle att markera det svenska styrelseskickets
karaktär av folkstyre. Inga ansträngningar bör sparas när
det gäller att utforma folkomröstningen så att
medborgarnas deltagande i beslutet blir meningsfullt och
enligt rättvisa demokratiska spelregler.
Svenska folkets erfarenheter av folkomröstningar är inte
entydigt positiva. Folkomröstningarnas resultat har blivit
omstridda av olika skäl vilket leder till att också denna
folkomröstning möts med viss misstro så att lågt
valdeltagande riskeras. Det är därför av yttersta vikt att
riksdagen så långt som möjligt söker undanröja varje grund
till misstro bland medborgarna när den tar ställning till
regeringens proposition om folkomröstningen.
Kommer folkomröstningens resultat att respekteras,
frågar man sig först. Kommer folkomröstningens resultat
att kunna tolkas olika t.ex. genom att blankröstning kan
leda till att ingendera sidan uppnår absolut majoritet av de
röstande?
Formuleras alternativen på ett sådant sätt att utrymmet
för olika tolkningar blir så litet som möjligt? Varför
utformas inte valsedlarna på samma sätt som i tidigare
folkomröstningar utan denna gång med en fråga som enligt
opinionsundersökningarna är ledande?
Får båda sidor någorlunda likvärdiga möjligheter att
föra en kampanj som når alla medborgare? Har inte
riksdagen anledning att bevaka att den fråga som nu lämnas
över till alla medborgare för avgörande blir allsidigt belyst
genom att båda sidorna får likvärdiga möjligheter till
upplysnings- och kampanjarbete som når alla medborgare?
1. Respekten för folkomröstningens resultat
Omröstningen är formellt rådgivande och måste så vara
enligt grundlagen. Samtliga riksdagspartier har var för sig
och i olika sammanhang uttalat att de avser att respektera
omröstningens resultat. Likväl bör riksdagen överväga hur
den i lämpliga former kan stärka trovärdigheten i dessa
uttalanden. Denna fråga ägnas ingen uppmärksamhet i
regeringens proposition.
Den lämpligaste formen för en sådan höjning av
trovärdigheten vore enligt vår mening en gemensam
deklaration från samtliga partier som är representerade i
riksdagen i vilken partierna förbinder sig att respektera
folkomröstningens resultat.
Av deklarationen bör framgå att blankröster skall räknas
separat och att blankröster inte indirekt eller direkt kan
tillgodoräknas någondera sidan. Den sida har vunnit som
får flest röster. Ett högt valdeltagande är synnerligen
önskvärt men inget villkor för att folkomröstningens
resultat skall respekteras.
2. Alternativens utformning
Samtliga riksdagspartier synes eniga om att
omröstningen skall gälla endast två klara alternativ förutom
möjligheten till blankröstning. De alternativ som utformats
i propositionen har inte förverkligat dessa intentioner om
två klara alternativ med minimala möjligheter till
alternativa tolkningar, vilket krävs för att garantera
respekten från båda sidor för folkomröstningens utfall.
Vi vänder oss med skärpa mot att valsedlarna för Ja-
respektive Nej-sidan föreslås utformade som en fråga med
den formulering som föreslås i propositionen.
Formuleringen ''Anser Du att ... bör'' etc. skapar intrycket
att det är fråga om en opinionsundersökning och inte en
valhandling som dessutom i princip innebär beslutsfattande.
Enligt beteendevetenskaplig expertis är dessutom frågans
utformning ledande, vilket också framgår av
opinionsundersökningar i vilka frågan ställts på detta sätt.
En allmän regel i objektiva och opartiska
frågeundersökningar är att samtliga svarsalternativ skall
vara med i frågans formulering. Frågeformuleringen enligt
regeringens förslag fungerar ledande genom att implicera
ett Ja-svar. Det är inte förenligt med medborgarnas respekt
för regeringens och riksdagens oväld att utformningen av
alternativen i folkomröstningen kan föranleda misstankar
om ett så manipulativt förfarande.
Regeringens förslag i propositionen innebär också att
riksdagen skall frångå praxis vid utformningen av valsedlar
i tidigare folkomröstningar. Något behov att ställa en fråga
på valsedlarna har inte funnits och finns inte heller denna
gång. Det räcker med att på de skilda valsedlarna ange
respektive alternativ.
Dessa alternativ bör vara så enkla och klara som möjligt
så att medborgarna kan avge svar med entydig
viljeinriktning. Detta uppnås genom att på de skilda
valsedlarna endast ange Ja till svenskt medlemskap i
Europeiska unionen respektive Nej till svenskt medlemskap
i Europeiska unionen samt Blank valsedel under den för
alla valsedlar gemensamma rubriken Folkomröstningen den
13 november 1994.
Att blanda in anslutningsavtalet mellan Sverige och
Europeiska unionen och dess medlemsstater gör
medborgarnas viljeyttring villkorad och tillfällig. Om
villkoren i anslutningsavtalet ändras direkt eller indirekt,
t.ex. genom beslut av EU-domstolen eller Europeiska
rådet, blir en eventuell Ja-seger i folkomröstningen mindre
legitim.
Regeringens förslag till utformning av alternativen
öppnar för en debatt med misstankar om manipulation av
omröstningen. Riksdagen bör därför besluta om en annan
utformning av alternativen.
3. Resurser för en värdig och rättvis
folkomröstningskampanj
Att enskilda frivilligt engagerar sig i kampanjarbete, att
enskilda bidrar till finansiering av sin sida i
folkomröstningen är helt i sin ordning men när stora företag
och andra mäktiga ekonomiska intressen bidrar till den ena
sidans finansiering riskerar hela
folkomröstningsförfarandet att diskrediteras.
Risken att folkomröstningen i efterhand framstår som
avgjord av Ja-sidans överväldigande ekonomiska resurser
är överhängande särskilt om Nej-sidan inte garanteras det
minimum av resurser som behövs för att genomföra en
informations- och upplysningskampanj som når alla
hushåll. Särskilt viktigt är att också Nej-sidan kan nå
personer som på grund av sjukdom, ålder eller språkliga
eller andra skäl riskerar att ställas utanför kampanjen.
Valkampanjerna i Sverige professionaliseras allt
tydligare efter mönster från USA där ekonomiska resurser
blivit så utslagsgivande att kongressen infört lagstiftning
som begränsar kampanjfinansieringen för starka
ekonomiska intressen. Någon sådan begränsning anser vi
inte befogad när det gäller finansieringen av kampanjerna
inför folkomröstningen. Däremot bör riksdagen främja att
en öppen redovisning av kampanjorganisationernas
finansiering kommer till stånd.
En sträng ordning vore att kampanjorganisationerna
åläggs en sådan redovisning som villkor för att erhålla
statsbidrag samt att en sådan redovisning skall vara löpande
tillgänglig under kampanjens gång. En mildare ordning,
som vi förordar, vore ett allmänt uttalande från riksdagens
sida om det från demokratisk synpunkt önskvärda i en
sådan ordning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen i sitt beslut om folkomröstningen om
Sveriges medlemskap i Europeiska unionen klargör att
folkomröstningens resultat skall respekteras enligt vad i
motionen anförts,
2. att riksdagen beslutar att valsedlarna skall utformas
enligt motionens förslag,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att det från demokratiska
utgångspunkter är önskvärt med en öppen redovisning av
kampanjorganisationernas finansiering.
Stockholm den 9 maj 1994
Hans Gustafsson (s)
Hans Göran Franck (s)