Under allmänna motionstiden i januari 1993 inlämnade vi en motion angående generell brevröstning (1992/93:K701). Konstitutionsutskottet avstyrkte hösten 1993 motionen (1992/93:KU12) och riksdagen beslutade i enlighet med utskottets yrkande.
KU grundade sitt ställningstagande dels på vad Vallagsutredningen i betänkandet SOU 1992:108 anfört som argument mot generell brevröstning, dels på att frågor om utlandsröstningen ingår i uppgifterna för 1993 års vallagskommitté.
Vallagsutredningens främsta skäl för att inte föreslå någon generell rätt till brevröstning var, att andelen felaktiga försändelser från de länder, Tyskland och Schweiz, där systemet med brevröstning tillämpats, ansågs vara för stor. Detta var alltså motiv nog för att förhindra all brevröstning från skilda delar av världen med undantag av de ovan angivna länderna.
Enligt vår mening är det djupt allvarligt, att ett betydande antal utlandssvenskar i realiteten är förhindrade att utöva en av sina medborgerliga rättigheter på grund av att vissa försändelser varit felaktiga i den brevröstning, som förekommit. Det har faktiskt också ett antal av de valhandlingar varit, som lagts i valurnorna på valdagen! Dessa har kasserats och övriga räknats. Motsvarande borde ju vara en självklarhet beträffande brevröstning. Att hindra någon från att rösta därför att någon annan gör sig skyldig till en felaktighet kan rimligen inte stå i överensstämmelse med gällande rättskrav.
Några ytterligare utredningar för att generellt komma fram till vad man redan kunnat genomföra i de ovan angivna staterna behövs inte. Därest det kan finnas vissa svårigheter med felaktiga försändelser, så väger dessa svårigheter ändå lätt i jämförelsen med det allvarliga, som ligger i att förmena svenska medborgare rätten att kunna utöva sin rösträtt.
Tyvärr lär det nu vara för sent att förhindra att vissa väljare diskrimineras i samband med årets val. Med hänsyn till den tid det hittills tagit för att söka klara av den elementärt enkla ordningen att genomföra generell brevröstning, utan att detta lyckats, är det angeläget, att konstitutionsutskottet snarast åter tar itu med ärendet. Därmed skulle frågan måhända kunna vara avklarad till valet 1998.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om generell brevröstning för svenska medborgare i utlandet.
Stockholm den 24 januari 1994 Hans Nyhage (m) Lars Björkman (m)