I propositionen föreslås att kommunernas möjligheter att ge internationellt bistånd utvidgas ytterligare utöver vad som skett i samband med tillkomsten av 1991 års kommunallag. Bakgrunden är det ökade intresse som många kommuner känt att få bistå vänortskommuner särskilt i de baltiska staterna i deras ansträngda utvecklingsarbete.
Internationellt biståndssamarbete bör som propositionen också redovisar vara ett statligt ansvar inom ramen för utrikes- och biståndspolitiken. Med den successiva uppluckring som skett och som propositionen är ytterligare ett steg i urgröps denna grundprincip alltmer. Remissinstanser som SIDA, som möjligen kan påstås tala i eget intresse, men också Riksrevisionsverket och Företagarnas riksorganisation framhåller denna grundprincip.
Internationellt biståndssamarbete måste till skillnad från vanligt vänortssamarbete präglas av omfattande kunskap i internationella förhållanden och utvecklingsfrågor. Till detta kommer ett icke oväsentligt mått av utrikespolitiskt kunnande och omdöme, som inte rimligtvis kan förväntas ingå i reguljär kommunal verksamhet. Riskerna för felbedömningar, säkerligen alltid mot bakgrund av vällovliga ambitioner och starka solidaritetskänslor, måste därmed vara alldeles för stora.
Propositionen söker undvika dessa risker med restriktioner om vilka kommuner i vilka stater som får erhålla kommunalt bistånd och om samråd med regeringen. Dessa förslag visar på svårigheterna och undanröjer inte de principiella invändningarna.
Det kan vidare inte anses principiellt rimligt att man i kommuner, kanske med knappa majoritetsbeslut, skall kunna fatta beslut av denna art. Till skillnad från vad som gäller f n beträffande de baltiska staterna, kan samma lagreglering komma att tas i anspråk för liknande biståndsinsatser från kommunal sida till orter i länder för vilka gäller att den politiska opinionen i landet är starkt splittrad. Delar regeringen denna opinionsuppfattning blir den trängd att medge kommuner som så önskar detta. I annat fall avvisas kommmunernas framställlningar. Så skulle förmodligen situationen ha varit beträffande kommmunala biståndsinsatser i Vietnam i början av 70- talet. Det understryker att det principiella ansvaret odelat skall ligga hos regering och riksdag när det gäller internationellt biståndssamarbete.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår proposition 1993/94:189 i dess helhet.
Stockholm den 13 april 1994 Lennart Rohdin (fp)