Motion till riksdagen
1993/94:K617
av Ingela Mårtensson (fp)

Medlemskap i Svenska kyrkan m.m.


Till det svenska folkets grundläggande fri- och
rättigheter hör religionsfriheten. Den finns inskriven i
grundlag och utgör en viktig hörnsten i vår demokrati. Det
är angeläget att religionsfriheten verkligen kommer till
uttryck i samhället inte minst med tanke på utvecklingen
mot ett alltmer mångkulturellt samhälle.
Det borde vara en självklarhet att det krävdes en
viljeyttring för att bli medlem i ett trossamfund. Så är inte
fallet. Bestämmelserna om medlemskap i Svenska kyrkan
strider mot regeringsformens fri- och rättighetskatalog.
Därför har riksdagen tvingats införa
övergångsbestämmelser enligt vilka bestämmelserna om
medlemskap i Svenska kyrkan gäller utan hinder av 2 kap
2 § regeringsformen. Dessa övergångsbestämmelser har nu
gällt i 14 år och tenderar att bli permanenta, vilket inte kan
vara avsikten med sådana här bestämmelser.
Det är märkligt att riksdagen under så lång tid har
kunnat bortse från denna motsättning som är ovärdig en
demokrati med allt större inslag av invånare med utländskt
medborgarskap och olika religionstillhörighet.
Det håller inte längre att år efter år hänvisa till olika
beredningar eller utredningar. Riksdagen måste ge sin
mening till känna utan att avvakta pågående utredning inom
Svenska kyrkan. Övergångsbestämmelsen bör upphävas.
Enligt grundlagen omfattas inte statschefen av
religionsfriheten, vilket måste ses som odemokratiskt och
otidsenligt. Det står nämligen att ''Såsom 2 § i 1809 års
regeringsform uttryckligen stadgar, att Konung alltid skall
vara av den rena evangeliska läran, sådan som den, uti den
oförändrade Augsburgiska bekännelsen, samt Uppsala
mötes beslut av år 1593, antagen och förklarad är, sålunda
skola ock prinsar och prinsessor av det kungl. huset
uppfödas i samma lära och inom riket. Den av kungl.
familjen som ej sig till samma lära bekänner, vare från all
successionsrätt utesluten.''
Denna paragraf liksom punkt 14 i
övergångsbestämmelserna bör enligt min mening upphävas.
Vidare anser jag att det är oförenligt med
religionsfriheten att i läroplanen för grundskolan ange att
''skolans värdegrund skall förankras i kristen etik och
västerländsk humanism''. Denna mening har dessutom
bidragit till att det inte finns en enighet i riksdagen om
skolans värdegrund, vilket i sig är mycket olyckligt.
Undervisningen ska enligt läroplanen vara icke-
konfessionell. Det kan råda tvivel om detta då skolan ska
utgå från att värdegrunden ska bygga på kristen etik. Denna
utgångspunkt kan leda till att skolorna i Sverige blir i allt
högre grad konfessionella. En sådan utveckling vore högst
beklagansvärd.
Många konflikter i världen i dag bygger på bristande
respekt för olika religiösa uppfattningar. Därför är det
viktigt att skolan förmedlar en objektiv undervisning i
religionskunskap och respekt för olika religioner.
Religionsfriheten måste sättas högt inte minst i skolan,
som ska vara öppen för alla, oavsett trosriktning och
religion. Kristen etik bör därför utgå ur läroplanens
beskrivning av skolans värdegrund.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om medlemskap i Svenska kyrkan,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om statschefens religionstillhörighet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kristen etik som värdegrund för
grundskolan.1

Stockholm den 24 januari 1994

Ingela Mårtensson (fp)

1 Yrkande 3 hänvisat till UbU